IBLAND MÅSTE MAN BARA LÄMNA ALLT OCH GÅ

 

Ett smärtsamt och utlämnande inlägg. Ni kommer ändå att märka att nåt händer. Och för att jag vill att ni ska veta… Ibland måste man lämna…

 

img_1105-brygga-svartvitt

Ibland måste man bara lämna allt och gå – då vi kämpat tills vi inte orkar längre

Ibland måste man bara lämna allt och gå – då vi inte ser på framtiden på samma sätt

Ibland måste man bara lämna allt och gå – då vi går sönder inifrån

Ibland måste man bara lämna allt och gå – då tillvaron blir en kamp

Ibland måste man bara lämna allt och gå – då vi inte bär på samma drömmar

Ibland måste man bara lämna allt och gå – då vi måste stänga en dörr för att den inte längre leder nån vart

Ibland måste man bara lämna allt och gå – då vi måste stänga en dörr för att kunna öppna en ny

Ibland måste man bara lämna allt och gå – då det blir för slitsamt för att stanna kvar

Ibland måste man bara lämna allt och gå – då vi måste följa våra hjärtan

Ibland måste man bara lämna allt och gå – då vi vet att det är det enda rätta

Ibland måste man bara lämna allt och gå – … rakt ut i det okända…

Det här inlägget postades i livet. Bokmärk permalänken.

37 kommentarer till IBLAND MÅSTE MAN BARA LÄMNA ALLT OCH GÅ

  1. Jag ser det som helt underbart! Ja, alltså att våga ge upp. Världen är full av alldeles för mycket stånga huvudet mot en vägg.
    När jag gav upp mitt arbetssökande efter många många år blev jag FRI. När jag insåg VAR jag behövs. Och inte var det då på arbetsmarkanden.
    När jag gav upp KAMPEN om pengar började det ”hända grejer”. När jag började gå i kyrkan för 1 ½ år sedan kom jag till ro.
    När jag gav upp striden med mig själv för att passa in blev jag mitt sanna jag.
    Kram fr sö Dalsland

  2. Ekenäsliv skriver:

    Fina fina Lena <3
    Jag läser dina ord, men de är ändå gåtfulla…
    Jag hoppas att detta är den rätta vägen för dig.
    Att ta ett beslut är tufft, jobbigt, men samtidigt oerhört modigt.
    Jag tolkar det som att du kommer säga upp dig och börja om på nytt någon annanstans?
    Tro mig när jag säger… Alla de funderingar som brottas i huvudet.
    Vad ska jag göra för att må bättre..?
    För det är inte hållbart så mycket längre till här.
    Ska träffa min läkare den siste januari i Sth. Sen får jag se vilket beslut jag måste ta.
    Ta hand om dig Lena och va rädd om dig!
    Varma kramar Anna

  3. Helene skriver:

    Jobbigt men otroligt modigt. ❣️

  4. Ekenäsliv skriver:

    Å nej Lena… Då förstår jag.
    Jag vågade ju inte skriva det, men det är klart att jag snuddade vid att det kunde ha något med det att göra…
    Du kommer gå hel ur det här, men det kommer ta tid.
    Låt en sak i taget få falla på plats.
    Kraaaaaaam Anna

  5. Åh vad tråkigt Lena. Jag som trott att ni hade det så bra. Men ibland kommer man till vägskäl där man inte väljer samma väg. Det kommer vara smärtsamt en tid, men förhoppningsvis kommer du ur det hel och starkare än tidigare.
    Många kramar Helena

    • Lena skriver:

      Ja, det är lätt att tro det. Och självklart har vi haft det bra, också. Vi har gjort vad vi har kunnat för att ”ha det bra”. Men som du säger, ibland kommer det där vägskälet. Vi känner oss redan starkare. Det kommer att bli bra, så småningom.

  6. Så tråkigt att höra vännen! Men förstår vad du menar – ibland är det bara dags. Skickar mängder med kärlek och omtanke här från södern. Stora kramar

  7. home2tiny skriver:

    Skickar många och varma styrkekramar, förstår att tiden framför dig kan både vara ledsam och smärtsam men förhoppningsvis leder vägen dig fram till något betydligt bättre och en framtid som ser såå mycket ljusare ut. Tänker på dig! Tina

  8. Milla skriver:

    Åh så fina betydelsebärande ord men så smärtsamma. Nu får jag tårar här där jag sitter. Kanske för att jag känner mig så träffad. Kanske för att jag vet eller rättare sagt inte hur det känns. Kanske för att man inte vet egentligen vad som åsamkar smärta, oro och tomhet. Hoppas allt faller på plats för dig. Vi är med dig här. Kramar till tusen!!

    • Lena skriver:

      Ja, livet är så krångligt ibland! Jag tror och hoppas saker och ting faller på plats både för mig och dig!

      Tack, jag jag känner värmen från er alla här!

  9. Camilla skriver:

    Varma tankar!

  10. Karin skriver:

    Varm kram <3

  11. Annika skriver:

    Det är aldrig lätt att ta det steget. Jag tänker på er och förstår hur jobbigt det är just nu. Styrkekramar Annika

  12. Lasse skriver:

    Tack, fina ord men Lena. Man måste ingenting, man väljer och det torde stärka dig och dina nära som då förstår att det blir en förändring.

    Jag ser att dina ord beskriver att du nu bestämt dig. Bra! var konsekvent och ge dina nära en trygghet kring det nya som kommer. Fokusera inte på fel saker…den tiden ges om du är säker.

    Hälsar Lars

    • Lena skriver:

      Ja, precis. Man väljer. Och man väljer på olika sätt och av olika skäl. Och för att välja att må bra i längden så måste man agera.

  13. Katarina skriver:

    Å lilla vännen så ledsamt…
    Men ändå fint att ni gett varandra chansen…att ni kämpat och inte givit upp för lätt..
    Många gör nog det tyvärr…
    Men nu när läget är som det är, är det också fint att läsa att ni bestämt er och att det öppnas nya dörrar… det är ju bättre att se det ljusa i det nya än att grotta ner sig i det gamla….
    Jag hoppas ni kan förbli vänner genom det här även om det kan vara svårt…
    Åååå….det droppar tårar här på jobbdatorn…
    Ta hand om er riktigt ordentligt och va härligt att du finner sån kraft i träningen….
    Stor stor kram Katarina

    • Lena skriver:

      Åh tack vännen! Precis, vi har verkligen kämpat, och nu ser vi trots allt ljuset. Vi är absolut vänner och det hela går väldigt stillsamt och respektfullt framåt. Kram

  14. FREEDOMtravel skriver:

    Tufft! Förstår att du har en jobbig period framför dig! Men om det känns som rätt val så kommer det utan tvekan leda till något bättre! Jag vet alltför många som inte vågar göra det du gör nu, och det gör dem olyckliga i längden. Detta kommer leda till något mycket bättre! Kramar

    • Lena skriver:

      Ja, jag är övertygad om att det kommer att bli bättre för oss båda. Precis, jag vägrar bli bitter när jag blir gammal för att det blev som det blev! Bättre att bryta upp medan tid är.

  15. Pingback: EN FLODVÅG AV VÄRME - Gott för själenGott för själen

  16. Fru Sederblad skriver:

    Ibland måste man bara lämna allt och gå… ja, precis så kan det vara…

    Stor kram till dig Lena och hör av dig om du behöver prata (jag är bra på att lyssna och har till och med erfarenhet av att skiljas, kan ju inte bli bättre ;-)).

    <3

  17. Pingback: EN MYCKET MÄRKLIG KÄNSLA - Gott för själenGott för själen

  18. Linda skriver:

    Har du läst Michael Nielsens tankar på webben; separation.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *