ETT 50-ÅRSKALAS UTAN BÖRJAN ELLER SLUT

När jag ska beskriva min svägerskas 50-årskalas, förra lördagen, så känns det som att det inte finns nån naturlig början eller slut på berättelsen. Eller det är klart, festen började ju nån gång och slutade nån gång. Den började mitt på dagen och typ 12 timmar senare gav vi upp och gick hem.

Det där med utan början eller slut är mera känslan av att jag inte vet var jag ska börja. Om jag ska börja med den underbara trädgården, den supergoda och fräscha maten, de fantastiska bakverken eller de jättetrevliga vännerna. Så jag börjar med festens yngsta gäst. 6 månader gamla Hobs. Är han inte söt?! A hade med sin hund också och de lekte så himla bra. Perfekt med trötta hundar när man sen ska äta. 🙂

• 

• 

Jamen okey, vi fortsätter med några bilder från trädgården. Hon har ett sånt där gammalt 1,5-plans trähus gissningsvis från 40-talet eller kanske 50, men en gammal uppvuxen trädgård. Huset har hon totalrenoverat till största delen själv med lite hjälp av min svärfar.

Medan vi väntade på att alla gäster skulle komma smög jag runt och fotade i trädgården.

Kalajset började med Cava och snacks. Vädret visade sig från sin bästa sida och jag tror alla njöt. Prognosen hade visat på regn. Svarta moln drog in, men på nåt konstigt vis gick de på sidan. Vi kunde sitta inne hela tiden. Först vid nio när det började bli lite kyligt, flyttade vi in. Vi han lagom slå ner rumporna på stolarna så kom regnet. Vilken tur vi hade!

Vi minglade runt, och jag smet emellan för att fota mera. Jamen hur fint!?

Gamla knotiga äppelträd är som ett konstverk.

Överallt i trädgården finns saker och växter att vila ögonen på

• 

• 

Sen var det dags för mat. Först var det bordsservering då man fick sin tallrik till sin plats. Sen var det fritt att hämta mera från vackra fat. Så gott!

Ooops, sen var det visst nån som lånade min kamera och fotade medan jag hjälpte till att fylla på vattenflaskorna till borden.

• 

• 

Att ordna kalas för 25 personer tar sin lilla tid, men hennes vana trogen ville hon inte ha nån hjälp. Man kan ju säga att hon gillar att baka!

Det var en blandning av familj, släkt och vänner. Familj och släkt har jag ju träffat förr. Och de är himla mysiga allihop. Men nu fick jag träffa ett antal av hennes vänner. De var riktigt sympatiska hela bunten. Roligt med folk som är sociala och genuint intresserade av att bjuda till och vara sociala för att få en trevlig fest. Och givetvis roligt när värdinnan har ansträngt sig ut i fingerspetsarna för att gästerna skulle känna sig välkomna och få en trevlig fest. Jag tror att hon själv var nöjd med sin fest också.

Vi hade det jättetrevligt, men efter 12 timmar knatade vi hemåt. Och vi var inte först… Tack S för ett toppenkalas!

Må bäst!