Gott för själen

Vi har precis ätit frukost och A har åkt till jobbet. Jag fortsätter med att ta det lite lugnt framför Nyhetsmorgon. Kan starta dagen med en mysig morgon eftersom jag jobbar hemifrån idag.

Mysig morgon

Igår kväll var vi på bio. Det var nog flera år sedan jag var på bio, men igår blev det alltså av. Banken bjöd oss så kallade Premiumkunder på Mamma Mia med en liten goodie bag. Det blev en riktigt mysig kväll. Och filmen då? Jag tyckte faktiskt att denna var bättre än den första. Visst, lite hattigt och krystat manus, men va fasen, fokus är ju ändå musiken. En feelgood-film helt enkelt.

Apropå goodiebag. Det där ljuset, tillsammans med hudvårdsprodukter, fanns med i en påse som vi fick på senaste bloggträffen. Ett ljus med behaglig och lagom mycket doft.

Nähäpp, bäst att rycka upp sig från myset och strax sparka igång jobbdatorn innan det är läge att ta helg. Ha en fin fredag!

Må bäst!

Ibland känner man redan under fotosessionen att man kommer att komma hem med en bildskatt. Ni vet den där känslan då man tycker att man hittar bra vinklar, får till inställningarna bra, inte en massa folk i vägen och ljuset är det perfekta. Det kände jag den där helgen då jag var i Örebro på träff med Influencers of Sweden.

Älskar att komma hem med en bildskatt efter en fotosession.

På morgonen dag två, då vi precis hade ätit frukost på hotellet, bestämde Ulrica och jag oss för att ta en fotorunda eftersom det var så grymt härligt morgonljus!

Fotograf Ulrica

Trots att det var i mitten på oktober så räckte det med de här kläderna. Underbart väder redan på morgonen.

Miljön runt slottet är tacksam att fota och det ligger bara ett stenkast från hotellet. Det var så fantastiskt vackert med alla höstfärger i morgonsolen.

Jamen ser ni ljuset!?

Vi fotade runt i ungefär en timme, tror jag, innan det var dags att dra igång med dagens workshops.

Så jaa, jag tycker nog att jag hade med mig en bildskatt hem!

Må bäst!

God morgon måndag!

Det är dags för lite födelsedagskalas här framöver och har surfat runt på recept. Det är lätt hänt att man fastnar i det gamla vanliga. Lite kul är det ju att hitta på nåt nytt. I alla fall om det går bra och om det blir gott.

Den är så vacker den där morteln i olivträ

Jag har än så länge bakat bullar. Invigde den vackra morteln i olivträ som jag köpte på Samos i somras. Sen kan man ju säga att den inte duger till så mycket mera än att bara stå och vara fin. Träet verkar vara för mjukt för att klara av kardemummakärnor. Dessutom är den rätt låg så kärnorna flög över hela köket typ. Men att bara stå och vara fin är inte fy skam det heller.

Nu återstår att bestämma sig för kakor. Har ni några favoriter?

Vilken härlig dag vi fick på vandringsleden igår. Mer om det senare förstås. Nu är det bara att kavla upp ärmarna och leverera det som ska levereras denna vecka från min avdelning (ekonomiavdelning).

Ha det gott, vänner!

Må bäst!

Det är visst alla helgons dag idag. Inte direkt nån helg jag har uppmärksammat tidigare. Visst, jag har satt ljus på gravar under en period, men inte mycket mera än så.

Sedan Halloweens intåg i Sverige så har det blivit lite mera av firande med lite extra trevlig middag och dekoration. Lite.

Det blir inte mycket mera än så i år heller. Snart ska vi på en shoppingtur till Västerås och sedan blir det nog till att fixa en mysig middag.

Den här fina trälådan med plantering och läbbig kompis fick jag av A igår. Lådan tillsammans med ett kort med de mest fantastiska ord man kan få och gjorde mig väldigt rörd. Man kan nästan tro att jag är ett helgon i hans ögon. <3

Ha en fin och stämningsfull helg, vänner!

Må bäst!

Det där med att gå fram till en främling för att visa omtanke är jag rätt dålig på, måste jag erkänna. Men för ett par veckor sedan gjorde jag det. Och nu blottar jag mig här.

Om jag ser någon som kanske skulle behöva en medmänniskas hjälp och omtanke så tar det liksom emot att agera. Jag tänker kanske att det nog kommer nån bekant som hjälper till. Jag kanske tänker att jag blir indragen i nåt obehagligt. Jag kanske tänker att jag kommer att bli försenad till något jag är på väg till. Jag kanske tänker att jag inte ska lägga mig i. Vet inte. Allt sker så klart i det undermedvetna. Jag bara agerar inte.

Men plötsligt hände det. Jag drog iväg på en löprunda till Vattenparken en fredag för ett par veckor sedan. I början av rundan passerar man den här bron. Det är inte jätteofta det faktiskt sitter någon på de utplacerade bänkarna. Och särskilt inte mitt på dagen en vardag. Jag reagerade lite på att det satt en tjej där. Där på andra sidan bron till vänster på bänken bakom busken. Eller, reagerade kanske låter lite för starkt. Mera noterade undermedvetet.

Jag tänkte inte mera på det utan sprang vidare och in i parken. Vidare hela rundan.

Plockade några löv och stannade upp och fotade i slutet av rundan. Av nån anledning ville jag fota början på rundan igen så jag sprang vidare tills jag kom tillbaka till bron. Tjejen satt kvar. Den här gången hade hon dragit upp benen under sig och lutade huvudet mot knäna och hade armarna runt sig.

Vet inte vad som gjorde det men plötsligt bestämde jag mig för att gå fram. Kanske för att hon såg ung ut och att jag tänkte på min dotter. Om hon satt så och mådde dåligt så hade jag velat att någon gick fram. Hon noterade att jag kom och tittade upp. Jag sa nåt i stil med ”Hej, hur är det?”. Hon svarade förstås ”bra”. Och jag sa att det såg ut som att hon var ledsen och jag ville kolla läget. Hon sa att hon inte var ledsen, ”men tack ändå”, och log lite skevt. Hon såg inte ut att gråta, men hon såg inte heller ut att må tipp-topp, om man säger så. Okej, sa jag, och gick därifrån.

Efteråt så tänkte jag typ, vad trodde jag?! Att hon skulle berätta sitt livs historia för mig, en vilt främmande människa som stegar fram?! Vem är jag som tror att hon skulle anförtro sig till mig!? Jag borde kanske uttryckt mig annorlunda. Men sen tänkte jag att jag kanske ändå sådde nåt slags frö av en tanke på att någon såg henne och att någon brydde sig om.

Nästa gång kommer nog i alla fall steget vara kortare till att jag faktiskt agerar. Hur brukar ni göra? Är ni bra på sånt? Har ni nån liknande historia att berätta?

Må bäst!

Att åka på bloggträff

Att åka på bloggträff är ju hur kul som helst. Den senaste var för min del en träff på Freys hotell i centrala Stockholm för ett par veckor sedan. Länkar till alla brudar som var där finns längst ner i inlägget.

Fotograf Ulrica – Tekopp till bergstopp

Min ständiga blogg-träffs-vapendragare Ulrica och jag möttes upp (= hon och hennes sambo plockade upp mig hemma) för att ta tåget till Stockholm en fredagseftermiddag. I väntan på tåget passade vi på att spexa lite…

Fotograf Ulrica – Tekopp till bergstopp

… och självklart måste man sen dela med sig på sociala medier.

En bloggträff på Freys hotell som började med en AW

Efter en resa med ett fullproppat tåg (jag fick stå med ryggen lutad mot ytterdörren!) kom vi till sist till Freys hotell och träff med ett gäng bloggare. Det började med en AW med mingel med bubbel och snittar på konferensavdelningen.

Annika, Katarina, Helena och Anna minglar.

Och Jenny och Anna minglar. Sorry för suddiga bilder!

Alltså det där golvet! Och vad gör man inte för konsten och för att få den perfekta bloggbilden 🙂

Party på rummet

Pernilla (står i mitten med ett glas) bjöd på bubbel och goodiebag på rummet efter minglet och före middagen.

Lena, Katarina och Anna.

Tina och Ulrica.

Middagen

En knapp timme senare var det dags för middag på Belgobaren, som ligger i bottenvåningen på hotellet. På plus-sidan hamnar trevlig och serviceinriktad personal, jättegod mat, och gigantiska portioner (vilket ju också kan vara nackdel när en massa mat måste slängas).

Det här var förrätten… för bara mig! Jättegott!

På minus-sidan var en extremt hög ljudnivå och att det tog alldeles för lång tid trots att vi förbeställt menyn. Vi hade bordet bokat till sju. Vid halv tio, då desserten och kaffet kom in, var Ulrica och jag tvungna att gå för att hinna med tåget. Den lilla tugga jag hann smaka var jättegod!

Ja, ni vet vid det här laget att jag är ärlig då jag återberättar.

Sen bar det sig inte bättre än att jag torskade dit på att betala ett hotellrum. Jag hade bokat rummet nån månad innan. Fyra dagar innan träffen försökte jag avboka, eftersom jag kände att det blev lite för mycket intryck för min hjärna att stanna kvar och jag ville åka hem. Eftersom vi bokat via mail så hade jag missat att man måste avboka minst sju dagar innan för att slippa betala (det hade inte framgått i informationen och jag hade sen missat att läsa bokningsbekräftelsen). Nån sån bokningsvariant har jag aldrig hört talas om förut! Eftersom jag ändå betalade för rummet så passade jag på att pausa mellan förrätt och varmrätt. Ljudnivån var som sagt lite mera än vad mitt huvud klarar på ett bra sätt, efter kraschen, så det var skönt att dra sig tillbaka några minuter.

Om Freys hotell

Freys började sin verksamhet i slutet på 1800-talet med att transportera rika Stockholmare med hästdroskor. Sedan har de utökat verksamheten till att omfatta både hotell-, resebyrå och limousineservice bland annat. Företagsnamnet kommer från en av hästarna. Och hästen hänger fortfarande med i loggan och i hästhuvuden på alla rum.

Fotograf Ulrica – Tekopp till bergstopp

Sen råkade det vara så att lite för många hotellgäster har tyckt att det varit lite obehagligt med hästhuvudet på väggen så de hade precis beslutat att plocka ner huvudena för att sälja dem. Och vi fick bli de första att köpa. Jamen får man chansen så måste man ju ta den. Det kan ju hända att vi väckte viss uppmärksamhet då vi gick genom stan med ett stort hästhuvud under armen. Eller som här då jag läser på tavlan på Centralen.

Här ser man lite bättre hur stort det är, då jag fotade det hemma på soffbordet. Var jag ska ha det?! Det vettetusan! Hahaha!

Bloggträff på Freys Hotell

Tack Pernilla och gänget för en trevlig kväll!

Ulrica, Katarina, Anna, Lena, Annika, Jenny, Anna, Helena, Tina. Nina. På bilden saknas Annsofie, Helena och Nathalie.

Må bäst!