en blogg för att utmana

Visar alla inlägg från kategori resor – långa & korta

VANDRING PÅ SAMOS I GREKLAND

Vandring på Samos är populärt har jag förstått. Och nu förstår jag varför. Jag är så himla glad att jag fick möjligheten. Det var en lagom utmanande stigning, omväxlande underlag, omväxlande vegetation och en mer eller mindre ständigt vacker utsikt. Dessutom blev det några oväntade besök under turen.

 

Så fantastisk utsikt att jag ville stanna och fota hela tiden. Typ.

 

Fick frågan om jag ville hänga med på en tur i bergen

Jag har bytt några ord, lite då och då, med två svenska kvinnor här på hotellet. Ni vet, lite så där om vad man gjort under dagen eller planerar att göra under kvällen. Igår morse frågade de om jag ville hänga med på en vandringstur i bergen. Såklart jag ville hänga med!

 

Det var varmt. Riktigt varmt. Nånstans runt 32-33 grader och näst intill vindstilla. Man brukar ju säga att det är kallare uppe i bergen, men så var icke fallet här. Nere i byn blåste det ständigt från havet, så det känns inte alls så varmt där.

 

Ruiner

 

Lite här och var fanns det ruiner efter övergivna stenhus. Lite till höger i bild syns en av ruinerna.

 

Vackert och sorgligt på samma gång. Tänk. Tänk om den här ruinen hade kunnat berätta sin historia.

 

 

Olivträd

 

Olivträd, olivträd och olivträd överallt. Både vilt växande och mer organiserade odlingar.

 

De verkar göra vad de kan för att använda allt från själva frukten (heter det så?!). Förutom att pressa ur själva oljan så pressar de även kärnan och använder till nåt (minns inte vad just nu).

 

Kapell

 

Förutom att det fanns ruiner lite här och var så fanns det kapell lite här och var. Jag blev mäkta förvånad då vi klev in och insåg att kapellen verkar vara ”levande”. Det brann ljus och det fanns blommor i vaser. Man kunde skänka en slant och tända ett ljus ifall man ville.

 

Det var varierande skick och kvalitet på inredningen. Det här tillhörde det som var lite finare.

 

Hade man tur så fanns det en liten skylt som visade vägen till kapellet. Annars fick man helt enkelt använda ögonen och speja. Plötsligt kunde det dyka upp ett på en kulle i synfältet och då gällde det att hitta en liten stig som kunde leda dit. Spännande äventyr 🙂

 

Detta var nog det allra finaste som vi tittade in i. Svårt att se, men golvet bestod av små små klapperstenar som de satt ner på höjden liksom. Jag kände på det och konstaterade att det var oerhört jämnt. Det måste ha tagit galet lång tid att sätta detta stengolv! Men vem har bråttom. Typ.

 

Highlights

 

Att besöka kapellen så där oväntat tillhör förstås highligths’en. Men den till synes lilla detaljen att kunna plocka fikon och äta direkt från träden var fantastiskt där i värmen när energin började svikta. Jamen hur gott var inte det?!

 

Den fantastiska utsikten som gjorde sig påmind titt som tätt är givetvis en av highlights’en.

 

Det ständigt närvarande havet tillhör ju självklart också bland det bästa!

 

Jag hade en fantastiskt trevlig tur med två lättsamma kvinnor och är så tacksam att de bjöd in mig att följa med.

Tips

Köp en karta (kostade 7 EUR)! Det är omöjligt att hitta om man inte har en karta. Det kommer typ tusen vägkorsningar av olika storlek och skick och man har ingen aning om vilken man ska välja. Det är dåligt uppmärkt. Möjligtvis kan man se en blå prick målad på en sten.

Ta med vatten och nåt att äta. Det finns inget längs vägen, om man inte går till en bergsby.

Det tog oss ungefär 3-3,5 timme att gå knappa 10 km (enligt tre olika appar).

Bästa tiden för att vandra här är egentligen maj och september då det är lite mera behaglig (läs lämplig) vandringstemperatur. Det funkade dock alldeles utmärkt även i denna hetta, men jag har nog aldrig nånsin varit så svettig.

Vandring på Samos är absolut nåt jag kan rekommendera och jag gör det gärna igen!

Må bäst!

HERAS TEMPEL PÅ SAMOS I GREKLAND

Heras tempel på Samos är med på Unescos världsarvslista och jag besökte templet Heraion under en guidad örundtur. Det byggdes under 800-700-talet f. Kr, men verkar aldrig ha blivit färdigställt. Templet var ungefär 45 x 80 meter. I massiv marmor! Riktig maffigt alltså!

 

Heras tempel

Heras tempel

Vi kan tycka att det är placerat mitt i ingenmansland, men där och då var det verkligen i händelsernas centrum. Samos var knutpunkten mellan öst och Afrika när det gällde handel, finanser och intellekt centrum. Man hade redan då en gemenskap där Samos var som en frihandelszon med samma valuta, enligt guiden. Templet helgades åt den grekiska gudinnan Hera (Moder jords gudinna) därav templets namn. Enligt den grekiska mytologin föddes Hera på Samos.

 

Det var verkligen en spännande och intressant plats att vara på. Eftersom templet är gjort i massiv marmor så måste det ju ha varit en galen arbetsinsats som krävdes för 2500 år sedan att bygga detta gigantiska tempel. Lyftkranar var inte jättevanliga på den tiden. Typ.

 

Framgrävda lämningar lite här och där över slätten.

 

Just den här dagen var det 33 grader varmt och vindstilla, så många pustade i värmen. Vilken tur att jag gillar sol och värme 🙂

 

Just den där kolonnen är 9 meter hög. Det sägs att de var dubbelt så höga och ungefär 115 stycken (enligt guiden, 100 enligt wikipedia), då det begav sig.

Templet ligger några km från Pythagorio.

Må bäst!

EN TIDIG MORGONRUNDA I KOKKARI

Givetvis blev det en tidig morgonrunda i Kokkari på Samos, den allra första morgonen. Ni vet ju vid det är laget att jag älskar att ställa klockan när jag är ute på resa. Älskar att ge mig ut för att se staden/byn vakna.

 

Tidig morgonrunda i Kokkari

Tidig morgonrunda i Kokkari

Knappt en kotte som var vaken. Någon enstaka turist som var påväg från bageriet gissningsvis.

 

Jag sprang längs gator och gränder.

 

Vidare längs strandpromenaden som kantas av tavernor. På nåt enstaka ställe förberedde man restaurangen för dagens besök. Sopade lite. Spolade bort smuts med vattenslang. Allt i lagom morgontempo.

 

Sprang vidare längs bukten och hamnade på en annan liten strand. Vidare upp för trapporna till hotellet där.

 

Löpte vidare genom byn längs gatan en bit och sen ner på stranden i den vackra morgonsolen.

 

Sen körde jag en spurt på stranden. Vet ni hur jobbigt det är att springa på klappersten?! Tokjobbigt, men så vansinnigt skönt det biter i rumpan!

Efter dusch och frukost fick jag belöningen då endorfinerna rusade runt i kroppen. Färdig att koppla av på beachen hela dagen.

Må bäst!

EN KVÄLL LÄNGS KOKKARI LONGBEACH PÅ SAMOS

 

Första kvällen tillbringade jag längs Kokkari Longbeach här på Samos. Förutom att jag blev tipsad om Samos som resmål så sa tipsarna att just Kokkari var ett bra val. Jag kan inte annat än hålla med. Så himla mysig liten fiskeby.

 

Kväll längs Kokkari longbeach

Kväll längs Kokkari longbeach

Ni vet, när man åker med charter så kan man få möjlighet att bli runtvallad som en fårskock. Ifall man vill alltså. Det ville jag, första kvällen. Det var en informationsträff, då man fick veta var det fanns bra mat, mataffärer, uttagsautomater osv. Ni fattar. Det var en salig blandning av resesällskap, unga som gamla. Ensamma föräldrar med barn, par, kompisar och ensamresande som jag.

 

Vi började vid stora kyrkan, men gick snabbt till stranden. Fick tips om att man kan handla färsk fisk direkt av fiskarna, ifall man är morgonpigg vill säga! Det är ju visserligen jag, men jag tror jag hoppar över det där med att köpa fisk 🙂

 

Den mest fotograferade vyn på Kokkari

Den mest fotograferade vyn på Kokkari

 

Det fanns nån sägen om den där geten och hans lillasyster. Har glömt den nu 🙂

 

Vi knatade vidare längs stranden, som kantades av massor av tavernor. Tyvärr är det baksol här, så näe ingen kvällssol!

 

När mötet var klart drog jag mig tillbaka i riktning mot hotellet igen.

 

Jag slog mig ner på en taverna.

 

Lät en typiskt grekisk gyros landa i min mage medan solen dalade bakom bergen. Det var en kväll längs Kokkari Longbeach.

Må bäst!

SISTA MINUTEN TILL SAMOS

 

Ja, som sagt, det blev en sista minuten till Samos i Grekland. När ändå A jobbar så passade jag på att dra iväg. Och jag är redan nöjd!

 

Jag känner många som varit på olika öar (och fastlandet) i Grekland och alla verkar gilla det så jag tänkte att jag skulle testa. Ett par stycken tipsade om just Samos.

 

Jag kan inte komma på att jag åkt på charter-resa sen 80-talet. Och jag trodde att det var en tillfällig grej, där och då, att applådera när planet landar. Men näe då, det klappades i händerna för fulla muggar även nu, hahaha. Alltså, vad är grejen?! Applåderar man i händerna då busschauffören kommer fram också?! 🙂 Men, vilken tur att alla får göra som de vill 😉 Lite kul är det ju trots allt, även om jag satt med skämskudden uppe.

 

Efter kanske en timmesbussresa, inklusive en massa hotellstopp, så var vi framme i Kokkari och mitt hotell Kalidon. Efter att ha checkat in så gav jag mig ut för att bekanta mig med omgivningarna. Började med att gå den så kallade hotellgatan. Där ligger massor med mysiga små hotell och tavernor.

 

Gick en vända på klapperstensstranden. Smal, men väldigt lång. Och lugn!

 

Tog en kaffe på en beachtaverna. På många av tavernorna så får man låna solsängar gratis om man köper nåt att äta eller dricka.

 

När jag druckit upp mitt kaffe och frågade om jag kunde slå mig ner på en bädd så fick jag med mig en tallrik melon. Hur gulligt! (Och smart). Jag kommer nog tillbaka 😉

 

Skönt att bada med badskor så man slipper gå på dessa klapperstenar. Och framför allt slipper man trampa på en sjöborre.

Det var första timmarna på Samos det. Och första dygnet innehöll även promenad och middag i solnedången och en löprunda i morgonsolen. Det visar jag senare förstås! Jag är så nöjd hittills!

Må bäst!

INSPIRATION OCH TIPS PÅ RESMÅL ÖVER HELA VÄRLDEN

Vill du ut och resa, inom Sverige, Europa eller övriga världen, men vet inte riktigt var? Funderar du på Antarktis, Färöarna eller Östtimor? Eller kanske lite mera vanliga Australien, Spanien eller Thailand? Vill du ha inspiration eller idéer på resmål från över 150 länder? Eller kanske bara läsa härliga resereportage och drömma dig bort?

 

 

Jamen då måste du bara kika på den här sidan! Peter och Helena på Freedom travel driver en fantastiskt härlig reseblogg. Förutom att göra superbra resereportage bjuder de på lite vardagsinlägg från bland annat husbåten de bor på och de bjuder verkligen på sig själva. Och förutom att de gör egna inlägg har Peter dammsugit typ hela Internet på resereportage och länkat till inlägg från ungefär 100 olika svenska resebloggare! Vilket jobb!

 

På den här sidan hittar du deras egna restips i Sverige och övriga världen.

Självklart var det den första sidan jag surfade runt på då jag skulle välja resmål inför min kommande semester. Det blev Samos i Grekland och Berlin.

Alla bilder i det här inlägget är från mina egna resor till California, New York, Tallinn, Åre, Idrefjäll och Fulufjället.

Må bäst!

RESEPLANERING OCH PICKNICK

 

Reseplanering och picknick och mys i parken kan väl knappast bli bättre! Igår kväll var det dags. Vi har ju visserligen haft picknick och mys i parken förut, typ hundra gånger. Men nu blev det kryddat med konkret reseplanering!

 

Jag vågade släppa taget om det italienska plocket, som ju är en favvo hos mig, och köpte lite annat. Inte jättestor skillnad visserligen, men ändå 🙂

 

Det hade varit jättesoligt och varmt hela dagen, lagom tills vi skulle sätta oss blev det mulet och regnet hängde i luften. Vår vanliga otur! Men till sist, strax innan solnedången sprack det upp så vi fick lite sol på oss.

 

Så där satt vi i solnedgången och planerade vår nästa resa. Det blir fem dagar i Berlin. A har varit där ett antal gånger förut, men åker gärna tillbaka. Jag har velat åka dit i flera år. Nu ska det äntligen bli av! Har ni varit där? Do’s and don’ts?!

Må bäst!

ELITE STORA HOTELLET OCH ÖREBRO SLOTT

En strålande helg i maj besökte jag Örebro för första gången. Jag har visserligen varit där på möte i tjänsten och gjort nåt kortare stopp tidigare, men nu blev det liiiite  längre. Även om jag inte hann se jättemycket av själva staden. Anledningen var en bloggträff hemma hos Katarina!

 

Elite stora hotellet i Örebro

 

Elite Stora Hotellet Örebro

Elite Stora Hotellet Örebro

Jag och Ulrica gjorde sällskap på tåget. Vi hade bokat rum på Elite Stora Hotellet i Örebro. Hotellet är byggt i mitten på 1800-talet och är så där charmigt som bara gamla hotell kan vara. Dessutom ligger det otroligt vackert precis intill Svartån och med utsikt över slottet.

 

Örebro Slott

Örebro Slott

När vi kom till Örebro gick vi raka vägen till hotellet för att lämna in väskorna, och möta upp några till ur blogggänget, innan det var dags att åka hem till Katarina.

 

Bloggträff

 

Jag njuter i solen på bloggträff. Fotograf Ulrica Hållén.

Jag njuter i solen på bloggträff. Fotograf Ulrica Hållén.

Vi hade det så galet trevligt och mysigt med ett härligt gäng! Mat och dryck tycktes aldrig ta slut. Det hade utlovats bubbel och babbel och det löftet infriades med råge, man man säga! Timmarna gick blixtsnabbt och plötsligt var det dags att åka in till stan och hotellet igen.

Vill ni läsa om själva bloggträffen?! Här hittar ni ett av inläggen från Katarinas trädgård och med länkar till flera inlägg och till alla som var där!

 

När vi klev in genom dörren började vi gapskratta. Det enda vi såg var en tv, soffa och bord. Vi undrade om vi inte fått nån säng! Tills vi insåg att vi visst blivit uppgraderade och fått två rum! 🙂

Vi fräschade till oss och svidade om för middag på hotellet.

 

På middag på Elite Stora Hotellet. Fotograf Ulrica Hållén.

På middag på Elite Stora Hotellet. Fotograf Ulrica Hållén.

Middagen intogs på Slottskällaren på hotellet. Riktigt riktigt gott! Efter måååånga timmar i solen och myyycket bubbel hemma hos Katarina, toppat med en middag på hotellet, så var det riktigt skönt att krypa i säng.

 

Örebro slott

 

Efter en härlig hotellfrukost tog jag och Ulrica en fototur runt slottet.

 

Slottet, eller försvarsborgen (som det var från början), byggdes troligen på 1300-talet, och var så vackert! Ni som hängt här ett tag vet ju att jag gillar alla former av gamla byggnader.

 

I parken vid slottet finns en gigantisk parkbänk. Det var nätt och jämnt att jag lyckades komma upp på den. Ulrica passade på att fota mig och jag fotade henne när hon dinglade med benen vid åkanten. Efter en härlig helg i bloggens och vänskapens tecken hoppade vi på tåget tillbaka till Enköping igen.

Må bäst!

NJUPESKÄR I FULUFJÄLLETS NATIONALPARK – FALLET RUNT

Jag var i Fulufjällets nationalpark och såg Njupeskär förra midsommarhelgen. Denna midsommarhelg fick jag uppleva det igen. Uppleva Sveriges högsta vattenfall och gå fallet runt. Och äntligen hitta Old Tjikko. Så vackert med skogen, bäckarna, fallet, bergen och vidderna!

 

Njupeskär – fallet runt

 

Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall, i Fulufjällets nationalpark

Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall, i Fulufjällets nationalpark

Det kanske inte ser så mäktigt ut så här på bild om man bara tittar på själva fallet. Men om du jämför med bron/spången i nederkant på bilden så får man lite mera perspektiv till hur högt det är! 125 meter närmare bestämt.

 

Vi var på plats i nationalparken vid nio på morgonen. Jag hade fått tips om att vara där senast strax före tio på morgonen (lite beroende på tid på året förstås) om det är soligt, ifall man vill ha några härliga soliga bilder på fallet. Om det nu skulle råka vara sol just den morgonen. Från parkeringsplatsen vid Naturrum är det ungefär två km fram till fallet. Det är väldigt lättgånget så tillvida att det är grusat eller spänger att gå på. Men visst, en viss stigning är det en bit och sen är det en trappa, som är så pass brant att den närmast gränsar till en stege, på 76 steg (japp, A räknade! ) som man går för att komma ner till fallet och sen upp igen om man vill tillbaka till leden. Men låt er inte avskräckas. A har varit storrökare och haft ett typ obefintligt intresse av att röra på sig och för honom gick detta hur bra som helst!

 

Vackra bäckar ynglar av sig från fallet.

 

Den här bron/spången i vänsterkanten på bilden var tyvärr rätt dålig en bit fram p g a att lavin- och stenras hade förstört den. Det satt en varning och avspärrning.

 

Vi stannade en bra bit före det trasiga. Jag kunde zooma in en hel del för att få en lite närmare bild.

 

Tillbaka från den lilla avstickaren från leden fram till fallet pausade vi med fika vid Njupeskärsstugan (en övernattningsstuga med rastplats, grillplats och toalett) innan vi började stigningen mot toppen.

 

Fallet från ovan

 

Efter en hel del pustande och frustande var vi till sist uppe på bergsplatån. En platå som är gigantiskt stor, enligt min mening. Där finns bl a Rösjön och Rösjöstugorna. Där finns även världens äldsta träd Old Tjikko, som vi hittade till sist! Här kan du läsa om hur man hittar dit.

Efter en till paus vid Old Tjikko knatade vi vidare för att komma på ovansidan av fallet. Det ser lite fjuttigt ut på de här bilderna 🙂

 

Men om jag lägger till den här bilden så kanske man får en bättre känsla över höjden!

 

Som ambassadör för Kvinnliga äventyrare så var jag i mitt esse där!

 

När vi var nöjda med fallet gick vi vidare längs leden mot slutmålet. Efter en bit kom vi till ett fint vindskydd med grillplats. Det ser inte mycket ut för världen bara så där.

 

Men om jag lägger till den här utsikten från vindskyddet så kanske ni håller med mig om att det är fint!

 

Har ni bara den minsta möjlighet att besöka Fulufjällets nationalpark med vattenfallet Njupeskär och trädet Old Tjikko och kanske gå fallet runt, så gör det! Så härligt! Rundan var cirka 8 km, inklusive en avstickare på ett par hundra meter till fallet och en avstickare till trädet. Ni ser ju så nöjd jag ser ut! För oss tog det ungefär sex timmar totalt. Inklusive några mat- och fikastopp, mina ständiga fotopauser, hämta-andad-pauser och ligga-på-rygg-i-riset-och-lyssna-på-hur-tystnaden-susar-i-öronen-pauser! Jag vill tillbaka igen. Jamen jag har ju inte sett Rösjö-området exempelvis. Och en hel del annat!

Har jag sagt att ni borde besöka det där stället?! Bara gör’t! 🙂

Må bäst!

STÄDJAN-NIPFJÄLLETS NATURRESERVAT – EN VANDRINGSTUR

Jag har hört talas så mycket om Städjan-Nipfjällets naturreservat. Och jag har varit så nära att vandra där flera gånger, men det har inte blivit av. Men på midsommardagen blev det äntligen av.

 

Städjan i Städjan-Nipfjällets naturreservat

Städjan i Städjan-Nipfjällets naturreservat

Efter midsommarfirandet i en stuga i Idrefjäll så kände vi oss redo att ta en tur upp på Städjan. Den dagen blåste det så man nästan stod still i luften.

 

Man kan gå dit från Idrefjäll, men vi valde att ta bilen. Vi parkerade vid en parkeringsplats med ganska många bilar. Det verkade vara ett populärt ställe att hänga på.

 

A knatade duktigt på 🙂 Det var hans första riktiga fjällvandring.

 

Det syns såklart inte så bra på bild, men det var rejält brant på sina håll… Och rejält stenigt! Vi kämpade på! Sen, plötsligt… så kommer det några galningar och springer om oss i denna steniga uppförsbacke! Inte nog med det. Det kom några till och sprang om oss!  Det kändes lite snopet. 🙂

 

Belöningen kom då man kom upp till trädgränsen! Så vackert!

Roligt att se flera barnfamiljer vandra längs lederna. Det minsta barnet vi såg var nog typ 4 år! Imponerande! Om du föreställer dig att det skulle vara för jobbigt för dig att vandra så kan du nog glömma det! 🙂

 

Det var galet blåsigt och växlande molnighet och inte speciellt varmt alls, denna midsommardag. Eftersom det var tråkväder, inte hade varit jättelätt vandring och det var A’s första fjällvandring så gick vi inte upp på toppen. Jag ville inte att det skulle bli avskräckande, så jag beslutade att vi skulle vända.

 

På väg ner träffade vi på de här lurviga kompisarna. Så söta blommor! Nån som vet vad de heter?

 

Tillbaka nedanför trädgränsen igen, där det var mindre blåsigt, landade vi i riset. Åt pastasallad…

 

… och fikade. Låg på rygg, andades, tittade på molnen och bara va’ en lång stund! Härligt!

 

Då vi kom tillbaka till parkeringen såg jag de här kvarglömda (eller möjligen kvarlämnade) charmiga skorna. De ser sååå sköna ut!

 

Inom naturreservatet finns ett antal bergstoppar. Städjan är en av dem, eller egentligen två, som ni ser på första bilden. Den högsta är 1 131 m över havet. Det sägs att författaren till Sveriges nationalsång fick inspiration från just den bergstoppen. I området finns även några sjöar för ädelfisk. Här finns också Sveriges högst belägna väg och världens sydligaste sameby. Kan man hitta på ett rekord så gör man väl det 🙂 Källa: Wikipedia och graenslandet.se.

Nån gång vill jag se mer av detta fina område, Städjan-Nipfjällets naturreservat och kanske ta toppen. Kan bara föreställa mig hur vackert det är där uppe på Städjan!

Må bäst!

En blogg för att utmana min kreativa sida och för att se det stora i det lilla.

Bloggar om poolhäng, brashäng, resor, hemmaprojekt, besöken vid sjön och ett och annat träningspass. Livet i allmänhet och sånt som gör gott för själen i synnerhet. Min själ. Förhoppningsvis även din själ. Välkommen att hänga med på min resa!

Better Bloggers

Kategorier

Arkiv