Jag fick en sån fin 60-årspresent jag önskat länge då jag fyllde i november. En present av barnen. Vi skulle ta en vandringstur i Tyresta nationalpark strax söder om Stockholm. I söndags var det dags. Väldigt utmanande dag, men väldigt väldigt mysig!

De vet ju att jag älskar vandring och att jag brukar säga att jag har allt jag behöver i prylväg. Och det bästa av allt är ju ändå umgänge med barnen.

Mellansonen plockade upp syrran och sen mig innan vi åkte till platsen för starten. Äldsta sonen bor i närheten så han tog sig dit själv.

Som ni ser är parken väldigt stor och många småsjöar här och där.

En slinga via appen All trails (eller nåt liknande) hade valts ut. Det var en väldigt fin runda med varierande natur och mycket vattenkontakt i olika former.

Så lugnt och så vackert att vandra i skogen!

Det var riktigt kyligt med bara nån plusgrad och ganska blåsigt då vi startade, men vartefter dagen gick, och vi kom längre in i skogen, blev det skönare. Vi hade iallafall tur med solsken.

Eftersom vi rest en bit på morgonen och att det tog en stund innan vi kom iväg (ni vet toalettbesök och skobyte och sånt) så stannade vi vid första bästa rastplats redan efter en knapp timme. Så fint!

Äldsta sonen fotar mycket också. Här riggar han kameran så vi alla kunde vara med. Härifrån ringde vi också upp mina föräldrar via FaceTime som en liten hälsning. Vet att de uppskattar sånt och de visste att jag skulle få casha in min 60-årspresent.

Vi hade en lång vandring framför oss så stoppet blev ganska kort. Tyresta nationalpark drabbades av en riktigt stor brand 2019. En man misstänktes för att ha orsakat den. Vi såg massor massor med döda träd lite här och där.

Det var väldigt trevligt och vackert att det dök upp olika vattendrag emellanåt.

Äldsta sonen njuter av utsikten (antar jag 😉 )

Efter ett par timmars ytterligare vandring började vi bli rejält hungriga. Längs den slinga vi gick var det väldigt dåligt med rastplatser. Vi såg i appen ett ställe som var en avstickare på 800 meter. Det var bara att gå till den eftersom det var eldningsförbud förutom vid anlagda grillplatser. Haha, kolla bilden. ”Om man tittar på maten blir den klar fortare”, typ 🙂

Det var en fin rastplats uppe på en bergsknalle. Skönt att vila benen en stund.

Allt väder som inte är regn är bra väder. Liiite mer optimalt hade varit minus kyliga vindar, men jag var nöjd med solen 🙂

När maten landat i magen var det bara att gå tillbaka de 800 metrarna för att komma på slingan igen.

Slingan var väldigt vacker, fin och mysig, men det var extremt mycket stenar och rötter. Typ hela tiden.

Och extremt mycket uppför och nerför. Typ hela tiden. Det fanns även mer barnvagns- och rullstolsvänliga slingor, men där gick inte vi, hehe.

Men jag gillar ju utmaningar. Jag gillar när det är lite slitigt. Jag gillar när man får ta i lite. Jag gillar när det känns i kroppen att man ”gjort nåt”. Så, efter 16 km, 28500 steg, uppför och nerför över stock och sten så kändes det i kroppen ordentligt. Jag fick mig en ordentlig utmaning så otränad som jag är just nu. Mellansonen är med i hemvärnet så han är van vid sånt här. Men även de andra två knatade på bättre än vad jag gjorde och inte ett gnäll om att det var jobbigt eller tråkigt.

Så nöjd med en väldigt fin och värdefull 60-årspresent i en fin park! Sen sov jag gott vill jag lova! 🙂

Må bäst!