När jag säger cykla i Dolomiterna så låter det nog mer avancerat än det var, men det var faktiskt vad vi gjorde. Vi tog helt enkelt en cykeltur från en camping vi stod på i närheten av Rasen-Anholz med största stad Bruneck i närheten. Vi fick en väldigt vacker cykeltur.

Andreas hade hittat en naturcamping i skogen en bit ifrån Bruneck. Eller Brunico som staden heter på Italienska. Allt där uppe har två namn eftersom delar av norra Italien har tillhört Österrike. Vi hade inte åkt så långt från Torbole, vid norra Gardasjön, innan vi checkade in på campingen med vår husbil. Det började närma sig slutet på vår bröllopsresa.

Det var fortfarande ett antal timmar kvar av den här dagen så vi bestämde oss för att ta en cykeltur till närmaste by. Campingen låg nämligen helt i skogen.

Det var nån liten utställning vid den där stenbron ovan. En utställning som handlade att tre broar nästan möttes. Det var en träbro som byggdes under kejsare Ferdinand I och användes fram till 1847 (den bron såg vi aldrig och förstod inte riktigt var den låg), sen var det stenbron som användes ända fram till 2008 samt den nya stålbron som numera används. Stenbron var väldigt vacker tyckte jag. Vi trampade vidare.

Till sist kom vi till byn Rasen-Antholz, eller Rasun-Anterselva på italienska, och hittade ett gasthaus i en rondell.


Den där ölen var väldigt god efter en cykeltur. Och trevlig miljö runtomkring.

Det fanns inte så mycket annat än utsikt att se i byn. Och blommor på balkonger i mängder!

Det var dags att cykla tillbaka till campingen och husbilen, med alperna som backdrop.

Vi flyttade våra stolar för att fånga de sista solstrålarna, men solen gick snabbt ner bakom bergen. Det var bara att bita i det sura äpplet och dra på sig långärmat och långbyxor. Jag har för mig att det kröp neråt 9-10 grader den kvällen då vi satt ute. Allt för att hålla kvar vid semesterkänslan.
Själva campingen vi stod på, Alpen natur camping, var nybyggd med fräscha servicehus. Vi var dock lite naiva och kollade inte innan vi checkade in vad det skulle kosta. Det blev vi surt varse när vi checkade ut. 52 EURO! Ingen förmögenhet såklart, men det var den dyraste natten under resan. Nu kan vi iallafall sätta check på att cykla i Dolomiterna. Inte för att vi över huvud taget haft det på listan, men ändå. 🙂
Dagen efter uppfylldes en av mina drömmar! Det får ni se i nästa inlägg från resan.
Här kan man läsa om att bo på vingård i norra Italien, som var vårt första riktiga stopp i landet.
Här kan man läsa om besvikelsen att kämpa sig uppför ett berg med cykel och komma till ett stängt ställe.
Här kan man läsa om då vi firade lite extra med att gå på Michelin-restaurang.
Här kan man läsa om då vi var på vinprovning av Franciacortaviner i 1600-talskällare.
Här kan man läsa om vårt fantastiska besök på den lilla ön Monte Iseo i Iseosjön.
Här kan man läsa om boende på camping vid Iseosjön och om hur vi knappt kom in eller ut.
Här kan man läsa om vårt besök i den vackra staden Bergamo.
Här kan man läsa om vår vinprovning av Valpolicella.
Här kan man läsa om agricampingen som vi utgick ifrån för vår cykeltur.
Här kan man läsa om vår cykeltur längs Gardasjön.
Här kan man läsa om våra dagar i Torbole.
Här kan man läsa om Gardasjön i allmänhet och Riva del Garda i synnerhet.
Må bäst!








