En av de bästa sakerna med husbilslivet är när man kan hitta platser där man kan somna till vågskvalp och vakna till fågelkvitter. En fricampingplats där lugnet råder och det enda man kan göra är att koppla av, ta en promenad eller löptur.
I helgen hittade vi en sån plats, som jag skrev om i de två föregående inläggen. Vi kunde stå så pass nära vattnet att vi faktiskt hörde vågskvalpet när vi dragit täcket över oss. Så där lugnt vågskvalp som bara är rogivande. Nätt och jämnt att det blåste. Sen är det så mysigt att vakna till fåglarnas kvitter. Jag går upp och äter gröt och gör kaffe. När Andreas vaknat är det mysigt att dra ner gardinen och sätta sig i sängen med en kopp och njuta av utsikten.
(Japp, det är tydligen trendigt med prickiga naglar, ifall ni undrar. 🙂 Jag sa till nageltjejen att jag har ingen koll så hon kan lura i mig vad som helst, hehe).
Så underbart att dra på sig morgonrocken och gå ut en sån här morgon. Att dra in den friska luften, blicka ut över vattnet, lyssna på fåglarna och bara ta in stunden.
Helt vindstilla och tyst, sånär som på naturens egna ljud.
En plats att minnas och återvända till.
Nu är det vardag igen. Inget somna till vågskvalp nu inte. Arbetsveckan har startat och andra göromål ska hanteras. Och längta till helgen gör jag också. Då blir det något jag sett fram emot!
Må bäst!
