Vi har fått några livstecken. Först när hon hade passerat tullen och sen när hon satt i bilen på väg till Santa Barbara. Det enda hon skrev, i dagens sista mail (halv tre på morgonen lokal tid) var jättestor jätteamerikansk kyl och jätteliten jätteamerikansk frys. Då förstod jag att hon var nöjd och glad över att vara på plats i lägenheten. Ni vet, man lär sig nyanserna i ungarnas sätt att uttrycka sig.
Nu är det torsdag förmiddag där och det står incheckning på skolan på schemat och några tester. Sen ska hon träffa sin roomie från västkusten för första gången. Längtar så tills jag får höra alla detaljer sen.
Och snart kommer jag att sluta tjata varje dag om det här.
Må bäst!
6 Comments
Linda
7 augusti, 2014 at 09:12Ha, ha! Vilket roligt mail och kul att ni kan utläsa av det att hon mår bra. 🙂
Kram Linda
Katarina
7 augusti, 2014 at 10:37Ååå nu sitter jag o gråter…
Så nöjd o tacksam att mina barn inte har de där drömmarna….
Fyyy så jobbigt det måste kännas..
Men de är ju för coola då de kommunicerar…hahaaa..
Klart du måste skriva mer om hur hon har det…hon ÄR ju ditt liv ju…;)
Kram fina du…nu ses vi snart..;)
IngelaMolly
7 augusti, 2014 at 11:17Du tjatar inte! Barnen är de viktigaste vi har och det som händer nu är stort❤️
Jag marknadsför mer än gärna och Barncancerfonden liggee mig varmt om hjärtat. Har du bild eller länk till banner som jag kan få? Är aktiv på Insta & Twitter också och pluggar Sociala Medier. Säg bara till vad jag ska göra. Kram!
Lena
8 augusti, 2014 at 12:46Har mailat dig! Vore så roligt om det kunde bli en rejäl slant till Barncancerfonden!
Lotta i USA
8 augusti, 2014 at 04:20Haha, så är det verkligen!!! Vet inte hur de tänkte med frysarna men inte är de stora. Härligt med mail och höra att allt gått bra!
KRAM!!!
Helenasenklavardag
8 augusti, 2014 at 08:43Åh vad skönt att få ett livstecken från henne. Tänk nu börjar hennes stora livsresa, spännande!!
Kram Helena