NÄR MAN ÄNTLIGEN KOMMER UT

När man äntligen kommer ut på en tur, efter en lång paus, kan det se ut så här. Det var förra söndagen och vi hade ägnat hela lördagen åt att komma i ordning i garaget. Och vi hade ägnat ett antal helger åt antingen födelsedagskalas, resor eller att komma i ordning efter min flytt till Torpet.

Under lördagen, då vi hängde i garaget, var det soligt höstväder. Under söndagen var det duggregn eller mulet.

Vi hade ju bestämt att vi skulle åka hit och ta en prommis, så då gjorde vi det ändå. Trots det tråkiga vädret. Titta så vackert det är ändå!

Och den där fyrbenta prickiga, han behöver ju ut oavsett.

• 

• 

Vi följde slingan uppe på åsen först.

Denna gång valde vi att gå en annan väg i riktning tillbaka mot bilen. Annars brukar vi gå längs ån på en spång. Det var så himla himla skönt att gå i den här miljön. Även om det duggregnade lite.

Nog för att jag tycker att hösten är jobbig med sitt mörker och ofta tråkiga väder, men det här är ju bara för underbart. Den här brinnande naturen!

Vi slog oss ner vid en rastplats. Plockade fram kaffe och bullar. Just då tror jag det var uppehåll. Annars går det alldeles utmärkt att fika i duggregn också. Och snöstorm. Jag har testat 🙂

Utsikten just där är över en kohage. Vi brukar oftast fika längs ån, men det blev inte så den här gången.

Efter en stunds fika och filosiferande så gick vi vidare.

Jamen titta! Jag måste säga det igen. Jamen titta! Hur många nyanser kan det finnas i vår herres hage!

Här brukar vi komma fram då vi gått längs ån. Det var rätt geggigt och sörjigt, men vi har bra utrustning så det gör inget.

Jag mådde så bra efter den här turen på ett par timmar. Man kan ju inte annat än att må bra när det ser ut så här när man äntligen kommer ut!

Må bäst!