RYGGLÄGE – OLIKA PERSPEKTIV

Jag minns den där dagen som om det vore igår. Det var dagen efter midsommardagen förra året. Det var dagen då A var på sin första fjällvandring. Vi hade stannat nedanför trädgränsen för att äta lunch. När maten landat i magen intog vi ryggläge.

Vi låg tysta och lyssnade på tystnaden och fågelkvittret. Låg tysta och tittade på molnen som seglade förbi.

Vi låg och småpratade lite. Nästan med viskande röstläge för att inte störa tystnaden.

Det är som att en hel värld seglar förbi där uppe. En föränderlig värld.

Att ligga så där på rygg och bara vara i nuet är riktigt avkopplande. Att flytta blicken bara en liten liten bit så ser man nåt helt annat. Det krävs inte så mycket mera än så.

Att få ett nytt perspektiv på saker och ting kräver inte alltid så mycket. Det räcker med att släppa taget om sin bestämda tanke, känsla eller åsikt och bara snegla lite åt ett annat håll. Att utvärdera det man ser och sen kanske ta till sig det.

Att få nya perspektiv på saker genom att inta ryggläge ser jag som symboliskt för att våga och vilja utvecklas. Att våga och vilja öppna sig för andras tankar, kunskap, värderingar eller åsikter är inte farligt. Vem vet, kanske öppnar sig en helt ny värld. Ryggläge är inte så tokigt faktiskt.

Just den där midsommarhelgen för ett år sedan blev det så tydligt för oss båda att vi hade så himla mysigt tillsammans. Trots att vi är väldigt olika på många sätt. Ytterligare ett drygt år senare har vi utvecklats tillsammans. Och fått nya perspektiv. För att vi velat och för att vi vågat.

Må bäst!