Glaskogens naturreservat visade sig vara ett stort och välskött naturreservat. Och det visade sig heta Glaskogen och inte Glasskogen, som är lätt att tro. Innan vi åkte till Värmland hade jag hört talas om skogen många gånger genom de friluftsgupper på Facebook som jag är med i.
Det kom upp som förslag på aktivitet som vi kunde göra så hikingutrustningen packades ner. Sen var det ju maximal otur att det regnade just den dagen då vi planerat in en tur. Ja ja, Skönt att vi har bra kläder och kängor.
Vi hade spanat in en tur på 11 km och knatade iväg längs den orangemarkerade leden.
Något som slog oss var hur otroligt många träd som fallit i stormar. Vissa förmodligen till följd av avverkning av trädkompisarna intill så de inte längre stöttade varandra.
Det finns spår av bebyggelse och liv i området sedan 1600-talet. Så lite här och där finns skyltar vid fornlämningar som information. Här är en fångstgrop. Man kamouflerade fällan och lockade älgar att gå över och falla ner. Tanken var visst att de skulle fastna med benen och inte komma loss! Känns skönt att vi idag inte är riktigt så brutala i vår jakt på mat!
Det var väldigt lummigt och fint på sina håll.
Och väldigt stenigt på vissa håll.
Den led vi valt var klassificerad som lätt. Vi undrar vad kriterierna är för lätt, medel respektive svår. Att passera en bäck med de här stenarna är det nog många som skulle ha problem med. Små barn, äldre, de som haft en stroke eller andra som har problem med balanssinnet.
Lummigt och grönt även om det var grått och regnigt väder.
Vi passerade en glänta med en liten skogstjärn. Så vackert!
Vi hade köpt med oss färdigbredda smörgåsar och juice, och fått fylla våra termosmuggar med kaffe på hotellet. Vi åt lunchen vid en rastplats intill en minnessten. Det var visst finländare som kom till trakten och tog sig an den svårtämjda skogen för att bosätta sig och kunna odla lite. Just när vi åt så var det faktiskt uppehåll.
Efter ytterligare en stunds vandrande dök sjön Stora Gla upp i en glipa mellan träden.
Vi passerade en fint anlagd rastplats.
Då och då dök det upp byggnader. Mer eller mindre nya. Oftast mindre nya. Här tronar en fin fäbod och lite bakom den fanns ett bostadshus där det hängde tvätt. Mitt i skogen typ.
Vattnets framfart gav sig till känna på ett antal platser under turen.
Helt plötsligt dök det upp en fin sandstrand. Även den mitt i skogen!
Här blev vårt andra fikastopp.
Någon har tyckt att det var lämpligt att slänga nån form av redskap i skogen.
En vacker mur dök plötsligt upp. En skylt berättade att anställda på bruket hade blivit arbetslösa och uppmanades att ”gör vad ni vill”. Då byggde de den här muren.
Vad är Glaskogen?
Glaskogens naturreservat ligger i västra Värmland. Området har som sagt spår av liv sedan 1600-talet då finländare kom till trakten runt sjön Stora Gla. Området blev reservat först på 1970-talet. Vandring, paddling, cykling och fiske erbjuds på området.
300 km vandringsleder gör det möjligt att vandra i en vecka utan att gå på samma led två gånger, sägs det. Det finns ett häfte att köpa i en webshop, 19 olika vandringar och en biltur för 48 kr inklusive frakt, eller för 30 kronor på t ex Arvika turistbyrå. Vi valde den led som kallas Hedeneturen på 11 km. Det var alltså i det häftet som ”vår” led var märkt som lätt.
Viktigt att veta
För att nyttja skogens anläggningar krävs ett besökskort för 60 kr/person/dygn. Även det går att beställa via webshopen. Vi köpte det dock på Arvika turistbyrå och fick ett ”familjekort för dagstur” för 20 kr/person.
Vad finns mera?
På området, närmare bestämt i Lenungshammar, finns även ett infocenter med en liten butik, café, campingplats, stugor och lägerplats. Det finns alltså stora möjligheter att bli nöjd med ett besök i parken. I infocentret kan man köpa besökskort och kartor. Vi köpte en liten karta för 30 kr. Den skulle vara hyfsat vattentålig, men efter en dag i regn så var den inte mycket att ha. Då tog vi ändå bara fram den i uppehåll eller duggregn. Kartan var dock väldigt bra.
Vad tyckte vi om Glaskogen?
Naturreservatet verkar vara väldigt välskött med många möjligheter till omväxlande aktiviteter. Positivt med liten butik och infocenter. Den tur vi valde, Hedeneturen, var fin, väl uppmärkt och med väldigt omväxlande natur. Vi gick turen motsols för att ha närheten till sjön på slutet.
Jag hade blivit väldigt irriterad ifall jag valde den turen utifrån klassificeringen Lätt. Det var ganska långa partier med mycket sten och rötter. Och på ett ställe tvingades man balansera på stenar (om man inte ville gå genom bäcken). Det kanske är helt ”rätt” utifrån hur man brukar sätta de betygen, men för gemene man så kan det bli förvirrande.
Lite knepigt att man på hemsidan får möjlighet att köpa ett visst antal varianter av besökskort medan vi fick välja ytterligare en variant på turistbyrån.
Utedass och rastplatser fanns på flera ställen, vilket såklart är positivt.
De negativa sakerna är små petitesser i förhållande till allt positivt. Området är välskött, väl uppmärkta leder, har omväxlande natur och är oerhört stort. Vi kan absolut rekommendera ett besök i Glaskogen.
Må bäst!
No Comments