Det hör ju inte till vanligheterna att man stöder på ungtjurar på äventyr direkt. Men en kväll för nån vecka sen gjorde jag det. Ibland är jag lite extra glad att jag håller hastighetsbegränsningen.
På väg till mammas och pappas lantställe så kör man igenom en liten by med ladugård, stall och ett antal hus. Det är såklart 30 där, men långt ifrån alla håller den begränsningen. Jag gör det alltid på såna ställen. Och härom veckan var jag extra glad för det.
Runt en krök så stod det ett gäng ungtjurar på äventyr. De hade livets glada dagar där. Jag ropade åt en tjej i en hästhage om hon visste var de hörde hemma och kunde kontakta nån. Hon hade ingen aning, men skulle gå till någon för att få hjälp.
Jag väntade och väntade, och en bil mitt emot väntade och väntade. Det byggde på med bilar bakom. Tjurarna var kvar på vägen. Jag vågade inte köra framåt för att liksom mota dem eftersom de sprang, hoppade och skuttade hit och dit på vägen. Fram och tillbaka.
Jag hade ingen lust att få en spark i bilen av en yster tjur. Bilen mitt emot körde och motade dem… så de gick mot min bil… men inget hände som tur var. Till sist så gick de tillräckligt åt sidan så jag kunde passera också.
Det händer grejer på landet, kan man säga. Här hemma händer inte mycket just nu. Vi har långa arbetsdagar båda två så det är mest att jobba, äta, sova som gäller.
Må bäst!
No Comments