Vad säger historien om Söderhamn egentligen? Jag kan inte direkt säga att jag funderat över det tidigare, men i och med att vi var där nyligen så har jag tagit reda på en del. Konstaterar att varje till synes tråkig och intetsägande stad har en intressant historia.
Söderhamn tillhör landskapet Hälsingland och Gävleborgs län. Staden ligger på östkusten vid Bottenhavet. Idag bor ungefär 25 000 personer i kommunen.
Innan staden blev stad fanns där sedan länge en hamnplats, där man ägnat sig åt fiske och handel. Runt omkring i bygden ägnade man sig åt vapensmide. År 1620 startade Söderhamns gevärsfaktori och i samband med detta grundades staden. Man kämpade sig igenom dåliga tider, bra tider, stadsbränder och rysshärjningar. Vapentillverkningen pågick på gevärsfaktoriet ända fram till 1813 då verksamheten flyttades till Carl Gustafs stad (nuvarande Eskilstuna).
Söderhamns museum huserar i det gamla borrhuset på bilden. Vi gissar att det är gevärspipor man borrade där. Huset uppfördes 1748 och är en av två byggnader som är kvar efter tiden med gevärsfaktoriet. Tyvärr var museet stängt så det kunde vi inte besöka.
Här är en ännu äldre byggnad. Ulrika Eleonora kyrka uppfördes i slutet av 1600-talet. Namnet kom sig av att Karl XIs gemål Ulrika Eleonora gjort stora donationer till kyrkan. Det var en otroligt vacker kyrka och kyrkogård. De stack verkligen ut.
Samma år som borrhuset uppfördes (där som nu museet håller till) så beslutades i Sverige att man inte längre fick ägna sig åt att mala sin säd för husbehov. Man skulle tvingas använda en tullmjölkvarn istället. Söderhamns tullmjölkvarn uppfördes 1751. Verksamheten pågick i nästan 200 år. 1931 stängde man ner. Idag huserar konstmuseet i denna byggnad. Här finns även viss kaféverksamhet.
Varje stad hade såklart sitt rådhus. Detta är Söderhamns fjärde. De tidigare tre förstördes i bränder och rysshärjningar. Det första rådhuset uppfördes 1621, året efter att stadsprivilegier utfärdades och staden bildades. Det rådhus vi kan se idag uppfördes 1860. Faktiskt samma år som dess föregångare brann ner. Där var det snabba ryck på byggnationen kan man säga. Bara 16 år senare blev byggnaden svårt skadad i en stadsbrand. Man gjorde sen en större restaurering, som var kar 1878, och rådhuset fick sitt nuvarande utformning.
I takt med att vapenindustrin krympte så växte sågverksindustrin och lite senare verkstadsindustrin. Verksamheterna underlättades av transporter via järnväg, förutom sjövägen då förstås. 1886 stod denna järnvägsstation klar, men de första järnvägsspåren och den tidigare stationen invigdes redan 25 år tidigare.
Många svenska städer hade ju också tullhus och tullmagasin. Här förtullades varor som kom med skepp upp längs ån från Bottniska havet. Om man ska tro siffrorna på byggnaden så är det byggt 1889.
Det hände mycket i Söderhamn i slutet på 1800-talet. År 1895 invides detta utsiktstorn på Östra berget. Osarsborg kunde byggas i sten, tegel och puts istället för trä efter framgångsrika insamlingar. Nedanför kullen, men fortfarande på berget, finns en festplats med en scen, åhörarbänkar, cafébyggnad och marknadsstånd. Borgen och festplatsen är öppen sommartid.
Det här gamla vattentornet vill jag också ta med eftersom det har en lite speciell historia. Det ritades av Agnes Magnell som var Sveriges första utbildade kvinnliga arkitekt. Tornet stod färdigt 1903
Under 1930-talet blev det kris i trävarubranschen och många sågverk lades ner. För att stävja arbetslösheten etablerades en flygflottilj och en fabrik för LM Ericsson lite senare. Runt millenieskiftet lades dessa ner. Staten har återigen försökt bidra genom att flytta en del av Patent- och registreringsverket och en del av Premiepensionsmyndigheten till Söderhamn.
Det har varit väldigt svårt att hitta fakta och historien om Söderhamn. På de officiella webbsidorna finns inte mycket att hämta. Jag har fått förlita mig till Wikipedia nästan helt. Det slår oss också vid besöket att allt var så dåligt skyltat och ”allt” var stängt. I många andra svenska småstäder som vi besökt det senaste knappa året har det funnits skyltar på gamla hus om dess historia. Det har funnits skyltar och vägbeskrivningar till sevärdheter. Om sevärdheter varit stängda har man ändå kunnat läsa om dem. Som turister i Söderhamn uppfattade vi det nästan som att man inte är stolt över sin kommun eftersom man inte lyfter fram vad som är värt att se. Ett tips till bättring där!
Vi tyckte ändå att Söderhamn var en fin stad och hade sevärda platser, men vi fick jobba lite för att hitta dem.
Här kan man läsa om då vi utforskade Söderhamn (till mångt och mycket samma innehåll som i detta inlägg, men lite annan vinkling).
Här kan man läsa vår utvärdering av den centrala ställplatsen för husbilar.
Må bäst!
No Comments