Rundslinga Ramsjöhult var en väldigt trevlig vandringstur strax utanför Katrineholm i Sörmland. Vi hade varit i Linköping ett par dagar med husbilen och skulle stanna en natt på vägen hem och vandra.
Rundslinga Ramsjöhult
Det kan vara en utmaning att hitta rundslingor längs vandringslederna. Efter en del sökande så hittade jag en slinga längs Sörmlandsleden, fem kilometer utanför Katrineholm. Det skulle passa oss perfekt. Lagom avstånd mellan Linköping och Enköping.
Den slinga jag fick fram då jag sökte var den på 7 km. Men när vi kom på plats så visade det sig att det fanns fyra slingor till i olika längd. Jag gissar att det är för att enbart den på 7 km touch’ar Sörmlandsleden. De andra går på sidan om.
Vid slingstarten finns en ganska stor parkering. Där stod vi över natten i lugn och ro, innan vi gick vår tur dagen efter. Vid parkeringen finns också ett litet hus, som man visst kan hyra. Tror det var Friluftsfrämjandets hus. Där finns också en stor gräsplan och eldstad för aktiviteter och mys.
Att vandra längs rundslinga Ramsjöhult
Vi bestämde oss för att gå motsols för att inte komma till vindskyddet för tidigt på turen. Det var en väldigt vacker och varierande skog och terräng.
Det var ganska lättvandrat, även om det var en del rötter och stenar på sina håll.
En liten sträcka gick man på landsväg och en liten sträcka gick man på skogsbilväg.
Det var fantastiskt bra ledmärkning. Vi har nog aldrig vandrat på nåt ställe som det varit så enkelt att följa märkningarna. Sörmlandsleden har orange märkning, men just denna rundslinga har en blå prick i tillägg.
En spång är väldigt hal vintertid, kan jag meddela. Och det fanns ganska många av den varan. Men det var tur det eftersom leden gick genom våtmarker.
Och även där det inte var direkt våtmarker så var det blött. Det var kanske inte helt optimalt vald slinga en sån här dag. På bilden ser man där leden går. Den här platsen dök upp när vi kanske gått 6 km av de 7, hehe. Inte direkt läge att vända. På bilden ser det blöta inte så stort ut, men det var det lite längre bort. Vi fick gå runt det värsta, och hoppa över ett stort dike. Men det gick fint.
Men väldigt vackert var det!
Spår av mänskligt leverne
På ett antal ställen var det uppmärkta platser där det finns spår av mänskligt leverne. Här på bilden ser man en så kallad kolbotten. Man bröt kol i området. Lite svårt att se kanske, men mossan växer uppepå stenarna som ligger som en mur runt ett hål.
På ett par ställen fanns också fångstgropar. Varggrop och älggrop. Man grävde stora gropar och lockade ner djuren med något bete för att fånga dem. Det låter hemskt, men man behövde ju mat.
Vindskydd
När man gått ungefär 5 km så kommer man till ett vindskydd, om man går slingan motsols som vi gjorde. Vi hade pausat med mackor och kaffe ett tag innan, men då satt vi på en sten i skogen bara.
När vi är ute så här så tar vi ofta till friluftsmat i påse. Torrfoder helt enkelt. Så smidigt. Man kokar upp vatten och häller sen i påsen upp till ett streck, rör om, stänger påsen och väntar 7-8 minuter. Det låter inte så gott, men det är det faktiskt.
Vi glömde att ta ut bullarna ur frysen direkt när vi vaknade, så vi tog dem bara med oss från frysen. Problemlösaren Andreas gjorde en liten friluftsmikro, skulle man kunna kalla det 🙂 Han hällde i lite mera vatten i kastrullen, vände på locket (som också funkar som stekpanna med höga kanter) stoppade ner bullarna där och kokade upp vattnet igen. Lät det stå och småkoka en stund och vände på bullarna då och då. Och plötsligt hade vi varma bullar i skogen!
Medan vi satt där och njöt av bullarna så tittade solen fram. I hela två sekunder typ. Och en gång till, då var jag snabb med kameran hehe.
Vad tyckte vi?
Vi var väldigt nöjda med denna vandringstur. Lättvandrat, omväxlande natur och bra uppmärkt. Jag saknade vatten bara. Förutom vattnet i markerna då. En vandring längs en sjö eller annat vattendrag är alltid lite extra. Men den här slingan är absolut värd att gå.
Här kan du läsa mera om Rundslinga Ramsjöhult.
Må bäst!
No Comments