Idag är det dags. Husbilen lämnar campingen. Det som kanske bara skulle vara nån månad blev till sist 6 månader.
Så här vackert soldis var det förra söndagsmorgonen då jag tittade ut genom husbilsfönstret. Våra vänners husbil står intill.
När soldiset släppt var det så här vacker rimfrost i träden då våra vänner åkte hem. Här kan man läsa lite om förra helgen.
Vi körde som sagt hit husbilen för ett halvår sen eftersom Andreas skulle jobba ett tag i närheten. Det där med ett tag, nån månad eller så, blev förlängt och förlängt eftersom det var så komplicerat och krånglade. Men nu är det så lite kvar med avslut och dokumentation så han ska pendla några dagar i veckan istället. I ett par veckor kanske.
Vi sov hemma denna fredagsnatten enligt plan. Vi skulle ha åkt på svågerns födelsedagskalas igår lunch, men det tvingades vi ju ställa in eftersom jag var sjuk. Jag var bättre igår morse som tur var. Vi åkte upp till husbilen. Chillade. Jag pälsade på mig en massa kläder så vi kunde sitta ute i solen en stund. Sen vilade jag resten av eftermiddagen och kvällen. Med en kort paus uppe vid middagsbordet. Febern var visserligen ”bara” 37 någonting, men jag hostar fortfarande och är jättetrött. Det kändes helt ok att ligga sjuk här som hemma. Den enda skillnaden är att det krävs en liten ansträngning att köra bilen hem i knappa två timmar. Alternativet hade varit att Andreas skulle ha åkt kollektivt i 3,5 timme igår, japp han kollade, och sen kommit hem idag. Kändes inte riktigt rimligt.
Det är såklart skönt att ha Andreas hemma igen och få ett någotsånär vanligt liv, men lite sorgligt också. Det är så fint och mysigt här, tycker vi. Och det är precis nu det börjar bli lite mera liv och rörelse här. Isen har släppt i veckan och våren är på väg. Men nu är en liten epok över. Husbilen lämnar campingen. Vi kan vara hemma mera och vi kan utgå hemifrån då vi ska ut på husbilstur.
Snart ska vi göra oss iordning för att köra Andreas bil hem och han ska köra husbilen hem. Sen börjar det vanliga livet igen med jobb och trädgårdsarbete 🙂
Må bäst!
No Comments