Typ alla i husbilsvärlden åker till stenbrottet i Hällekis, känns det som. Givetvis ville vi också besöka det populära stället på Kinnekulle i Västergötland när vi hade möjlighet. Vi hade varit på husbilsträff i Borås och skulle övernatta på vägen hem. Vilket coolt ställe vi hamnade på!
Det gamla brottet liter intill Vänerns östra strand, i Götene kommun. Det finns spår av att man bröt sten i området redan på 1000-talet. Bönder i trakten brände fram kalk i enkla ugnar.
Hällekis är ett bruksområde sedan slutet på 1700-talet då det första organiserade bruket anlades. Den verksamheten bestod av att bryta alunskiffer, som man började använda för kalkbränningen istället för ved som bönderna tidigare gjort. Restprodukter efter brytningen av alunskiffer är rödfyr, som syns tydligt när man går runt i området och i stora högar intill berget. Syns tydligt på bilden.
Vi gled in i stenbrottet på sen eftermiddag, efter att vi stannat vid Utsiktens kaffestuga. Det kan du läsa om här. I det gamla brottet finns det plats för många husbilar och det är väldigt populärt. Så, även om det var söndag så var det nog närmare 10 husbilar som stod över natten.
Det är gratis att parkera och övernatta i brottet, men en skylt säger att man gärna får Swisha 100 kr för alla övernattande fordon. Pengarna går till bevarandet av naturen i området. Självklart bidrog vi till det.
Det var extremt växande på himlen. Ena stunden klartblåt, nästa lite växlande molnighet och nästa grått. Vi passade på att ta med oss lite rosé och jordnötter till den lilla sjön. Eftersom det var lite småblåsigt så passade vi på att ta med oss de nya sandpåsarna. Ett antal bänkbord fanns längs sjökanten. Så rofyllt att sitta där och bara landa efter husbilsträffen.
Det verkar inte vara att rekommendera att bada här, även om det ser lockande ut. Däremot kan man fiska inplanterad regnbåge, efter att man köpt fiskekort.
Det var lite småkallt och blåsigt, men är det soligt så måste man ju bara sitta ute och ät frukost. 🙂
Det är ungefär 40 meter höga synliga bergväggar. Just här var det kanske 10 meter. Men hur är det möjligt att en förhållandevis liten skärva, på kanske 60 cm, i botten kan bryta sig loss!? Naturen slutar aldrig att förvåna och fascinera!
Efter frukost tog vi en liten promenad. Vi hade tänkt försöka hitta nån vandringsled som sägs finnas, men vi hittade ingen och hade inte jättemycket tid heller. Dessutom var det i princip fullständig radioskugga där nere så vi kunde inte googla fram nåt heller. Men vi såg en ”ramp” som gick längs bergväggen ovanför husbilarna. Där gick vi upp.
Uppe på kanten så får man en jättebra överblick över det gamla stenbrottet i Hällekis. Under tiden 1892 – 1979 så bröt man ungefär 25 miljoner ton kalksten här till en cementfabrik. Beräkningar säger att det endast är cirka 1% av all kalksten på Kinnekulleplatån.
Där nere står man bra, som i en gryta. Många kommer hit på tidiga våren för att se ramslöken blomma i skogen intill.
Stenbrottet i Hällekis var ett riktigt coolt ställe som vi kan rekommendera. Kanske kommer vi hit igen. Kanske för att få revansch på vandringsled och blommande ramslök. Givetvis är det även ett utflyktsmål för de som inte har husbil. Det verkar finnas flera möjligheter till övernattning i trakten. Det ska visst finnas en populär restaurang i närheten också.
Idag har äntligen sommarvärmen kommit till Enköping. Vi ska njuta av den och börja packa husbilen för nästa resa, där nosen riktas norrut.
Ha en toppenfin helg!
Må bäst!
No Comments