UTMANAR MIG SJÄLV ATT BLI ETT ANNAT JAG

 

Ser kraschen som en utmaning

Ni som hängt här ett tag, eller känner mig privat, vet ju att jag gillar utmaningar. Min krasch i höstas väljer jag att se som en utmaning och en chans till utveckling. Utnyttjar liksom mitt naturliga driv till utmaningar för att utveckla mig själv till ett annat jag. Det räcker ju liksom inte med att bara vila lite för att bli frisk och sedan köra på som tidigare. Då är man ju tillbaka där igen ganska snart. Jag har bestämt mig för att inte hamna där igen och utmanar därför mig själv att bli ett annat jag.

Det är verkligen inte lätt att ändra ett sätt att vara som pågått i sisådär 35-40 år. Orsaken till kraschen skrev jag om i ett tidigare inlägg, om att jag haft för högt tempo sedan tonåren,  Det är också bakgrunden till detta inlägg,

Sorry för gamla bilder, men jag hade inga nytagna som ni inte sett.

 

Ett annat sätt att vara

Jag tränar på ett annat sätt att vara. Tränar på det för fullt. Försöker komma på små situationer där jag taggar ner för att liksom nöta in ett långsammare jag och att göra andra val.

• Jag tar på mig sjalen och knäpper jackan i hallen INNAN jag går ut genom dörren istället för att ta på mig sjalen och knäppa jackan på väg ut samtidigt som jag tar telefonen och tar fram bilnycklarna.
• Istället för att titta på TV4 Nyhetsmorgon så försöker jag titta på SVT’s Gomorron, där det är SNARKSAKTA tempo.
• Jag kör inte om bilen framför TROTS att den kör 5 km/h långsammare än tillåtet.
• Jag borstar tänderna långsammare
• Jag försöker vara närvarande i stunden
• Jag slösurfar inte samtidigt som jag tittar/lyssnar på nyheterna.
• Jag tar inte fram luren för att fördriva tiden i väntrum.
• Jag tvingar mig själv att ha ett långsammare rörelsemönster
• Jag tar till extra tid inför ett möte så att pulsen slipper gå upp ifall det tar tid att hitta parkering.
• Om jag har gott om tid tar jag en fika eller en promenad istället för att passa på att springa i och ur butiker.
• Jag tackar inte ja till alla roliga saker som dyker upp om det riskerar att jag blir för trött.
• Jag väljer att avboka saker som jag tidigare tackat ja till om det är bättre för hälsan.

Osv osv. Jag inbillar mig att jag på sikt ska tycka att det är normalläge 🙂

 

Avskalad livsstil och medvetna val

Jag tänker mig att om jag ändrar beteende i små situationer så blir det mera effektivt än att bara tänka vissa enstaka större situationer. Hela tillvaron måste liksom genomsyras av en lugnare mer avskalad livsstil och medvetna val.

Och vet ni vad!? Det funkar bra! Inte till 100% ännu, men oftare och oftare noterar jag att jag reflexmässigt gör bättre val. Jag mår så mycket bättre!

Må bäst!