Visar alla inlägg från kategori livet

Jag gillar enkla, men smarta lösningar på saker och ting. Eldkorgar är ett typiskt sånt exempel. Ett himla bra påhitt, tycker jag.

En eld, i olika former, är rogivande och fascinerande att titta på.

Att tända en liten brasa i mörkret för att ljusa upp. Att tända en liten brasa för att värma sig. Eller att tända en liten brasa för att välkomna gäster.

Eller som här. Att höja mysfaktorn. En härlig sensommarkväll. 8 september. Vi hade skördat egna grönsaker som fick bli tillbehör till middagen. Några blev över. Vi satt ute i timmar och myste. Fyllde på den ena vedklabben efter den andra. Njöt av en eldkorg. Ett riktigt bra påhitt!

Må bäst!

Till sist fick vi till vår mor-och-dotter-dag. Igår hamnade vi på en antikhandel som ligger intill Sala Silvergruva. Vi gillar båda att gå på loppisar och liknande.

Började dagen med att åka till dottern i Sala så hon fick prova lite kläder som jag rensat ut. Bättre att hon får dem, om hon gillar dem, än att jag säljer dem. Några toppar gick hem, så dem behöll hon. Sen hoppade vi in i bilen och gasade iväg till antikhandeln som hon varit till några gånger tidigare.

Det var ett stort ställe med prylar högt och lågt. Tyvärr var inte bara stället stort, det var rätt stora siffror på prislapparna också.

Mycket fina saker. Och saker som jag verkligen undrar om nån vill köpa. Men, såklart, man har ju olika smak. Säkerligen finns det de som skakar på huvudet åt mina val också.

Som den här galet coola jaktväskan. Både dottern och jag frös till is samtidigt när vi såg den. Dottern väste ”Mamma, den här måste vi köpa! Vi kan ha delad vårdnad om den”! 🙂 Den var så fin! Slitet kraftigt skinn och med pälsdetaljer på utsidan.

Inuti fanns det fack för ammunition och på köpet fick man en piprensare och en kniv med jättefint fodral. Jag släppte taget om den och fortsatte strosa runt. Sen gick jag tillbaka i cirklar runt den där väskan. Sen gick jag iväg igen. Men näe, det gick inte att lämna den. Prutade en del och till sist blev den min. Den kommer att bli så fin på en vägg i nåt framtida hem nån gång! Kanske tillsammans med ett hästhuvud. 🙂

Både jag och dottern hittade också varsin teatermask. Och hon hittade lite annat också. Nöjda med besöket åkte vi iväg för att äta lunch. Mätta i magen åkte vi sen till Enköping för att hälsa på dotterns farmor och farfar (mina ex-svärföräldrar), för farmor hade fyllt 80 år. Dottern ska dit senare på större kalas, men följde ändå med mig dit. Jag ville titta in med en blomma för att uppvakta lite. Och det var väldigt uppskattat! När vi varit där och fikat ett tag så skjutsade jag hem dottern till Sala igen. Det är nämligen helt galet dåliga bussförbindelser mellan Enköping och Sala. Och hennes bil har varit trasig i typ ett år (och det verkar vara vääääldigt svårt att få ordning på den).

Det var en jättemysig dag vi fick tillsammans. Och hon tyckte att det var trevligt också. Nu får jag bara ha tålamod att vänta på att jag har ett hem att hänga upp både hästhuvud och väska på väggen!

Må bäst!

Det är nåt visst med de där första vårlökarna man köper hem, tycker jag. Vårlökar signalerar en ljusnande framtid. Den ljusnande framtid är vår. Eller hur var det nu?

Den här coola trälådan fick jag av A i höstas. De växter som var däri var väldigt ledsna och trötta på att ha blivit satta på undantag över julen. Nåt nytt måste lådan få. När jag hade köpt hem lökarna så insåg jag snabbt att det skulle bli en perfect match.

Mossan kunde jag behålla. Satte ner lökarna och la tillbaka mossan. Rotade fram påsen med stenar jag plockat på allehanda stränder över världen. Det blev riktigt bra tycker jag. Nu är det bara att vänta på att krokusarna ska spricka ut och tala om att våren är på väg. Eller nja. Inte än på ett tag. Men drömma om framtiden kan man ju alltid göra.

Snart ska jag hoppa i lite mera anständiga kläder och åka till dottern i Sala. Det ska bli en mor-och-dotter-dag. Det ryktas om en antikhandel eller loppis eller nåt i den stilen. Och det säger man ju inte nej till. Umgänge med dottern och gamla prylar kan ju liksom inte bli fel!

Må bäst!

Man kan inte direkt säga att det blev nån promenad i strålande vinterväder igår. Det var så aptråkigt gråväder så fy. Vi höll oss mest inomhus.

Strålande vinterväder!

De här bilderna togs på nyårsdagen. Då var det verkligen härligt ute. Vi tog en runda på golfbanan. Inte en runda i vanlig golfbemärkelse förstås utan mera en promenadrunda. Det är ju vår nya favvo, så det kommer säkerligen många flera bilder därifrån. Älskar att se hur naturen skiftar i utseende vartefter veckorna går.

Igår pysslade vi inomhus hos A. Vi skruvade, mätte, tänkte, mätte lite igen, monterade. Och mitt i allt så måste man ju självklart åka och köpa en blomma och placera på hyllan/skåpet. Det är ju stört omöjligt att vänta tills det är klart. Det fattar ju vem som helst.

Och nu. Nu är det det vanliga som gäller en måndagmorgon. Bara att kavla upp ärmarna och kicka igång arbetsveckan.

Ha en fin start på veckan!

Må bäst!

Det blev en bra januarilördag igår med lite blandad kompott. Vaknade utvilad. Och det var verkligen välbehövligt efter den arbetsveckan.

På fredagkvällen var inte hjärnan med mig alls. Långa arbetsdagar med högt tempo sätter sina spår. Men är mäkta stolt över att jag lyckats hålla mig lugn genom hela bokslutsprocessen, så här långt. Åtta arbetsdagar med årsbokslut och jag har hållit mig lugn! Det har typ aldrig hänt förut. Men så har jag haft världens bästa stöttning också. A påminner mig, genom små sms, flera gånger om dagen att jag ska ta det lugnt. Det hjälper faktiskt jättebra. Dels av att jag blir påmind och dels att jag ju vill kunna berätta för honom vid dagens slut att jag lyckats hålla stressnivåerna nere!

Men. Även om jag inte stressat så blir det en tuff belastning på min ärrade hjärna med långa dagar. Så på fredagkvällen var jag nog inte så roligt sällskap. Men A känner mig vid det här laget och märker på mig, så han fixar och donar med mat och dryck och disk när jag spårar ur. Typ när jag gör två portioner ris till oss…. portionsstorlekar lämpliga för åldersgruppen 1-3 år… 🙂

Efter en god natts sömn så var jag på banan igen. Vi ägnade ett antal timmar åt att mota ner julen i sina lådor igen, hemma hos mig. Vi pausade med fika och lunch och gick en prommis runt Vattenparken. Med min vanliga tur så hade det strålande vädret bytts ut mot mulet väder när vi lagom kom ut. Det var såklart riktigt skönt ändå.

Efter att vi städat igenom lägenheten så gick vi ett varv på Mio. De öppnade en butik här i Enköping för kanske två månader sedan, men vi har inte hunnit besöka den förrän nu. Det fanns riktigt mycket fint. Men denna gång fick plånboken stanna kvar i fickan. 🙂

Under lördagskvällen fixade vi med mat och fortsatte lite med den nya hyllan som A köpt till vardagsrummet. Det kommer att bli så bra!

Efter en bra januarilördag har det nu redan hunnit bli söndag. De planer jag hade för dagen ändrades så idag stannar jag kvar hos A. Vi fortsätter nog med hyllan. Har vi tur så blir den nästan klar.

Må bäst!

Ibland är det kul att visa hela verkligheten. Inte bara den verklighet som är i en viss kameravinkel. Ni har ju sett bilder från Vattenparken typ tusen gånger tidigare, men inte de här bilderna.

Det handlar såklart inte om att man oftast vill försköna eller ljuga om hur det ser ut. Det är mera att man kanske fokuserar på det fina och vackra.

Fula lyftkranar, rykande skorstenar och höghus är ju faktiskt också en del av hela verkligheten

Jag har ju berättat att parken ligger i stan och bara några minuters promenad hemifrån mig. Tidigare har jag såklart mest fokuserat på det härliga vattnet, broarna och växterna. Men i utkanten ser det ut så här. Lyftkranar här och var som bidrar till fortsatt tillväxt av staden. Ett rykande värmeverk som bidrar till återvinning och värme till oss boende. Och givetvis, som i de flesta städer, höghus. De där höghusen som syns i högerkanten ligger precis vid mitt hus.

Ja. Så. Fula lyftkranar, rykande skorstenar och höghus är ju faktiskt också en del av hela verkligheten när man bor i stan.

Må bäst!

Jag blir så himla glad när jag är på ställen där de bjuder till lite extra. Så där så man blir glatt överraskad. Vinoteket i Västerås är verkligen ett sånt ställe.

Det var en kväll i december. Jag hade tagit tåget från Enköping för att möta upp A innan vi skulle på julfest med hans jobb. Eftersom det var i tidigaste laget att gå till stället för festen så skulle vi ta ett glas nånstans. Stället vi tänkt på hade inte hunnit öppna ännu.

På gatan vi gick väckte ett ställe vår uppmärksamhet. Vinoteket. Vi stannade till och konstaterade att det var öppet och att det såg mysigt ut. Vi gick in.

Vinoteket i Västerås

Vi blev väl mottagna. Berättade att vi bara ville ha nåt glas att dricka och fick in vinlistan. Och den vinlistan!!! Jag blev helt uppslukad.

Vinlistan

Jag höjde på ögonbrynen stup i kvarten. Va?! Gör de vin i Indien, Israel, Armenien… osv ?!?! Kanske helt självklart för andra, men det är inga länder jag tänker på i samma mening som vinproducerande länder. Vinoteket har viner från över 40 länder! När vi skulle beställa så kommenterade jag att jag blev förvånad över dessa udda länder och frågade om vinet från Indien var gott. Ja, det tyckte han, lite annorlunda, men gott. Han berättade om klimatet i just det området i Indien, om varför det är bra förutsättningar för vinet.

Det slutade ändå med att vi bestämde att vi testar nåt annorlunda en annan gång, så vi tog in ett varsitt glas champagne istället.

Det lilla extra

När vi suttit där och sippat på våra bubblor en stund så kom servitören in med lite provsmakningsvin… från Indien… bara så där! Jag blev så himla glad. Det hade han ju förstås inte behövt göra. Det kostade dem visserligen ”ingenting”, men ändå. Riktigt smart marknadsföring som ska hyllas, tycker jag. Jag har berättat om händelsen för några kollegor som hänger i Västerås ibland, A (som jobbar i Västerås) har berättat för några kollegor, vi har berättat för familjemedlemmar och vänner. Bara för den lilla gesten. Så snyggt jobbat. Och självklart… vi kommer tillbaka för en mer omfattande smakprovning… och förmodligen en bit mat!

Och var det indiska vinet gott då?! Ja, det var det helt klart. Jag håller med servitören. Annorlunda, men gott!

Må bäst!