en blogg för att utmana

Visar alla inlägg från kategori livet

BAKADE CHOCOLATE CHUNK COOKIES I HELGEN

 

Jag bakade Chocolate chunk cookies i helgen. Det är ju rätt kul att baka, tycker jag. Särskilt när man känner att man har tid och lust. Jag har fördelat bakningen på lång tid, så det inte ska bli så stressigt, inför kommande kalas.

 

De här kakorna, som jag hittade receptet på i en gammal jultidning, är riktigt goda. Så värst juliga vet jag inte om jag tycker att de är. Även om teceptet fanns i en jultidning. En liten touch kanske. Jag tycker nog att man kan göra dem året om, faktiskt.

 

Stora härliga bitar av mörk choklad och med muskavadosocker, gör att kakan får en lite speciell smak.

Ifall ni blev sugna att testa så kan ni kika in här för receptet.

Må bäst!

NÄR MAN FÅTT EN NY PARTNER INTRODUCERAD TILL FLOCKEN

 

Jag går på caféer eller konditorier (vad är förresten skillnaden?!) extremt sällan. Vet inte riktigt varför, men delvis beror det nog på att jag tycker att det inte är värt att betala så mycket för så lite. Men ibland är det självklart värt det. Särskilt när en unge hör av sig och frågar om man vill äta frukost tillsammans med ”nya” kärleken.

 

Jag säger ”nya” eftersom de varit tillsammans rätt länge. Dels har de skyndat långsamt och dels har det inte passat att ses tidigare. Självklart ville vi ses! Och det var så trevligt.

 

Visste knappt att det fanns såna här gamla konditorier med gammal inredning från Hedenhös tid (1951) och som serverar småkakor! Charmigt. Men jodå, de hade lite mer ”moderna” saker också som latte och salami-/brie-macka. Mums!

 

Drott är stället att hänga på för många stammisar och även för tillfälliga turister. Det ligger tvärs över gatan från centralstationen.

 

Vi fick en trevlig stund tillsammans innan det var dags att åter skiljas åt.

Jag tänker på de som har anhöriga som är kritiska mot partners. Föräldrar som är kritiska mot barnens partner, barn mot förälders nya partner, syskon mot varandra osv. Det måste vara fruktansvärt plågsamt. Jag tänker att man ju då även är kritisk mot sitt eget barn (eller motsvarande). Barnet har ju valt någon den tycker om och är man då kritisk så sågar man ju barnet också. Om man av nån anledning inte skulle gilla personen så måste man i alla fall respektera den och försöka bjuda till.

Nu har jag alltid gillat de nya partners jag blivit introducerad för så jag har aldrig hamnat i det läget att behöva anstränga mig. De har alla varit bra personer som jag gillat på olika sätt.

Må bäst!

NÄR MAN FÅR TILL EN TOPPENMIDDAG

 

Vi kände oss rätt nöjda igår kväll när vi fick till en sån där toppenmiddag. Vi freestyle’ade lite och det blev bra! Alla smaker var på plats och vi båda var nöjda med allt. Det händer inte alltför ofta att jag är nöjd med det jag bidragit med.

 

Jag hade sett färdigkryddade potatisar i påsar på matbutiken och läste innehållet. Jag är alltid skeptisk mot färdiga saker eftersom det ofta är så mycket ”skit” i, som smaktillsatser, färgtillsatser, konserveringsmedel och framför allt socker. Jag vill försöka köpa så ren mat som möjligt. Jag försökte minnas vad som var i dressingen och tog det och lite annat. Jag blandade olivolja, vitvinsvinäger, lökpulver (herregud, varför har jag inte upptäkt det förut?!), vitlökspulver, paprikapulver, basilika och salt. Och finhackade färsk paprika. Penslade på små delikatesspotatisar. Det fick stå i ugnen i en form form i 200 gr  i 45 min. Jag blandade runt potatisen två gånger under tiden. Nästa gång ska vi ha på paprikan bara de sista 15 minuterna eftersom de blev lite brända.

A stekte köttet så det blev så där perfekt rosa inuti och han gjorde svampsås på färska champinjoner och den blev också perfekt. Och till det blev det ett perfekt vin som vi chans-köpte i Kiel.

Jomen, vi var rätt nöjda 🙂

Nu ska vi snart promenera till ett café för frukost. En ny partner ska introduceras till flocken. Det har jag sett fram emot!

Må bäst!

SÄSONGENS FÖRSTA VINTERPYNT

 

Det känns som att jag är ovanligt sent ute när det gäller säsongens första vinterpynt. Förmodligen beror det på att det känts som sommar till alldeles nyligen. Typ. Eller så är jag inte senare än vanligt utan det bara känns så.

 

Men häromkvällen fixade jag lite i alla fall. Hade köpt tre hyacinter och nåt skulle de ju stå i. I år fick det bli i några gamla lerkrukor. Första tanken var att sen fixa lite grön mossa att lägga runt. För nåt ville jag gärna ha. Så här såg det ut förra året.

 

Det fick bli lite fårskinn. Jag fick några spillbitar av en gammal gotländsk kursare, vars mamma har lamm och får och säljer skinn. De där bitarna har jag haft mycket glädje av!

 

Vinterpynt

Vinterpynt

De får samsas på en guldbricka från Granit tillsammans med en vinterljuslykta från Ikea, en boll av rötter från Öland och en bit av A’s vackra stubbe. Allt är många år gammalt, men känns ändå som nytt eftersom det är en ny kombo. Nja, hyacinerna är ju inte jättegamla förstås 🙂 Men i övrigt känns det bra att återanvända gammalt och  jag är glad att fler och fler gör så.

Nähäpp. Nu ska vi åka och handla lite till kvällens middag och sedan ta en prommis. Vad gör ni denna gråa lördag (om ni nu har gråväder 🙂 ).

Må bäst!

STARTAR DAGEN MED MYSIG MORGON

 

Vi har precis ätit frukost och A har åkt till jobbet. Jag fortsätter med att ta det lite lugnt framför Nyhetsmorgon. Kan starta dagen med en mysig morgon eftersom jag jobbar hemifrån idag.

 

Mysig morgon

Mysig morgon

Igår kväll var vi på bio. Det var nog flera år sedan jag var på bio, men igår blev det alltså av. Banken bjöd oss så kallade Premiumkunder på Mamma Mia med en liten goodie bag. Det blev en riktigt mysig kväll. Och filmen då? Jag tyckte faktiskt att denna var bättre än den första. Visst, lite hattigt och krystat manus, men va fasen, fokus är ju ändå musiken. En feelgood-film helt enkelt.

 

Apropå goodiebag. Det där ljuset, tillsammans med hudvårdsprodukter, fanns med i en påse som vi fick på senaste bloggträffen. Ett ljus med behaglig och lagom mycket doft.

 

Nähäpp, bäst att rycka upp sig från myset och strax sparka igång jobbdatorn innan det är läge att ta helg. Ha en fin fredag!

Må bäst!

ATT KOMMA HEM MED EN BILDSKATT

Ibland känner man redan under fotosessionen att man kommer att komma hem med en bildskatt. Ni vet den där känslan då man tycker att man hittar bra vinklar, får till inställningarna bra, inte en massa folk i vägen och ljuset är det perfekta. Det kände jag den där helgen då jag var i Örebro på träff med Influencers of Sweden.

 

Älskar att komma hem med en bildskatt efter en fotosession.

Älskar att komma hem med en bildskatt efter en fotosession.

 

På morgonen dag två, då vi precis hade ätit frukost på hotellet, bestämde Ulrica och jag oss för att ta en fotorunda eftersom det var så grymt härligt morgonljus!

 

Fotograf Ulrica

Fotograf Ulrica

Trots att det var i mitten på oktober så räckte det med de här kläderna. Underbart väder redan på morgonen.

 

Miljön runt slottet är tacksam att fota och det ligger bara ett stenkast från hotellet. Det var så fantastiskt vackert med alla höstfärger i morgonsolen.

 

Jamen ser ni ljuset!?

 

Vi fotade runt i ungefär en timme, tror jag, innan det var dags att dra igång med dagens workshops.

Så jaa, jag tycker nog att jag hade med mig en bildskatt hem!

Må bäst!

En vacker mortel i olivträ

God morgon måndag!

Det är dags för lite födelsedagskalas här framöver och har surfat runt på recept. Det är lätt hänt att man fastnar i det gamla vanliga. Lite kul är det ju att hitta på nåt nytt. I alla fall om det går bra och om det blir gott.

 

Den är så vacker den där morteln i olivträ

Den är så vacker den där morteln i olivträ

Jag har än så länge bakat bullar. Invigde den vackra morteln i olivträ som jag köpte på Samos i somras. Sen kan man ju säga att den inte duger till så mycket mera än att bara stå och vara fin. Träet verkar vara för mjukt för att klara av kardemummakärnor. Dessutom är den rätt låg så kärnorna flög över hela köket typ. Men att bara stå och vara fin är inte fy skam det heller.

 

Nu återstår att bestämma sig för kakor. Har ni några favoriter?

 

Vilken härlig dag vi fick på vandringsleden igår. Mer om det senare förstås. Nu är det bara att kavla upp ärmarna och leverera det som ska levereras denna vecka från min avdelning (ekonomiavdelning).

Ha det gott, vänner!

Må bäst!

STÄMNINGSFULLT OCH VACKERT PÅ KYRKOGÅRDEN

 

Det var så fantastiskt stämningsfullt och vackert på kyrkogården igår kväll! Jag har tänkt i flera år att jag skulle vilja åka och titta på alla ljus på kvällen Alla helgons dag.

 

Stämningsfullt och vackert på kyrkogården

Stämningsfullt och vackert på kyrkogården

Jag hintade för A på förmiddagen, att det nog är fint att se. En stund efter att vi kom hem från shoppingrundan så sa han bara, ”kom så åker vi, du ville ju det”, trots att jag inte pratat om det på hela dagen. Han är fantastisk på att lyssna in mellan raderna!

 

Han passade på att ta med ett ljus och tände det på sin mormor och morfars grav.

 

Jag förundrades verkligen över hur otrooooligt mycket ljus det var nästan över allt. Funderade på om det ”alltid” varit så eller om tiderna har förändrats så att man numera engagerar sig på detta vis.

 

Det stod massor med ljus ihoptryckta i klunga på ett par ställen…

 

… och det stod ljus som liksom klättrade upp på en klippa. Så vackert! Det var nog inte sista gången jag besökte kyrkogården på kvällen på Alla helgons dag.

 

Idag blir det nåt helt annat. Snart ska jag väcka en sömntuta så vi kan göra oss i ordning, packa matsäcken och dra på hiking-kläderna för en tur. Det var länge sen nu, så det är efterlängtat!

Må bäst!

ALLA HELGONS DAG

 

Det är visst alla helgons dag idag. Inte direkt nån helg jag har uppmärksammat tidigare. Visst, jag har satt ljus på gravar under en period, men inte mycket mera än så.

 

Sedan Halloweens intåg i Sverige så har det blivit lite mera av firande med lite extra trevlig middag och dekoration. Lite.

 

Det blir inte mycket mera än så i år heller. Snart ska vi på en shoppingtur till Västerås och sedan blir det nog till att fixa en mysig middag.

 

Den här fina trälådan med plantering och läbbig kompis fick jag av A igår. Lådan tillsammans med ett kort med de mest fantastiska ord man kan få och gjorde mig väldigt rörd. Man kan nästan tro att jag är ett helgon i hans ögon. <3

Ha en fin och stämningsfull helg, vänner!

Må bäst!

ATT GÅ FRAM TILL EN FRÄMLING FÖR ATT VISA OMTANKE

 

Det där med att gå fram till en främling för att visa omtanke är jag rätt dålig på, måste jag erkänna. Men för ett par veckor sedan gjorde jag det. Och nu blottar jag mig här.

 

 

Om jag ser någon som kanske skulle behöva en medmänniskas hjälp och omtanke så tar det liksom emot att agera. Jag tänker kanske att det nog kommer nån bekant som hjälper till. Jag kanske tänker att jag blir indragen i nåt obehagligt. Jag kanske tänker att jag kommer att bli försenad till något jag är på väg till. Jag kanske tänker att jag inte ska lägga mig i. Vet inte. Allt sker så klart i det undermedvetna. Jag bara agerar inte.

 

Men plötsligt hände det. Jag drog iväg på en löprunda till Vattenparken en fredag för ett par veckor sedan. I början av rundan passerar man den här bron. Det är inte jätteofta det faktiskt sitter någon på de utplacerade bänkarna. Och särskilt inte mitt på dagen en vardag. Jag reagerade lite på att det satt en tjej där. Där på andra sidan bron till vänster på bänken bakom busken. Eller, reagerade kanske låter lite för starkt. Mera noterade undermedvetet.

 

Jag tänkte inte mera på det utan sprang vidare och in i parken. Vidare hela rundan.

 

Plockade några löv och stannade upp och fotade i slutet av rundan. Av nån anledning ville jag fota början på rundan igen så jag sprang vidare tills jag kom tillbaka till bron. Tjejen satt kvar. Den här gången hade hon dragit upp benen under sig och lutade huvudet mot knäna och hade armarna runt sig.

 

Vet inte vad som gjorde det men plötsligt bestämde jag mig för att gå fram. Kanske för att hon såg ung ut och att jag tänkte på min dotter. Om hon satt så och mådde dåligt så hade jag velat att någon gick fram. Hon noterade att jag kom och tittade upp. Jag sa nåt i stil med ”Hej, hur är det?”. Hon svarade förstås ”bra”. Och jag sa att det såg ut som att hon var ledsen och jag ville kolla läget. Hon sa att hon inte var ledsen, ”men tack ändå”, och log lite skevt. Hon såg inte ut att gråta, men hon såg inte heller ut att må tipp-topp, om man säger så. Okej, sa jag, och gick därifrån.

 

Efteråt så tänkte jag typ, vad trodde jag?! Att hon skulle berätta sitt livs historia för mig, en vilt främmande människa som stegar fram?! Vem är jag som tror att hon skulle anförtro sig till mig!? Jag borde kanske uttryckt mig annorlunda. Men sen tänkte jag att jag kanske ändå sådde nåt slags frö av en tanke på att någon såg henne och att någon brydde sig om.

Nästa gång kommer nog i alla fall steget vara kortare till att jag faktiskt agerar. Hur brukar ni göra? Är ni bra på sånt? Har ni nån liknande historia att berätta?

Må bäst!

En blogg för att utmana mig själv och för att se det stora i det lilla.

Bloggar om friluftshäng, brashäng, resor och ett och annat träningspass. Livet i allmänhet och sånt som gör gott för själen i synnerhet. Min själ. Förhoppningsvis även din själ. Välkommen att hänga med på min resa!

Better Bloggers

Kategorier

Arkiv