en blogg för att utmana

Visar alla inlägg taggade med kvinnliga äventyrare

VANDRING PÅ SAMOS I GREKLAND

Vandring på Samos är populärt har jag förstått. Och nu förstår jag varför. Jag är så himla glad att jag fick möjligheten. Det var en lagom utmanande stigning, omväxlande underlag, omväxlande vegetation och en mer eller mindre ständigt vacker utsikt. Dessutom blev det några oväntade besök under turen.

 

Så fantastisk utsikt att jag ville stanna och fota hela tiden. Typ.

 

Fick frågan om jag ville hänga med på en tur i bergen

Jag har bytt några ord, lite då och då, med två svenska kvinnor här på hotellet. Ni vet, lite så där om vad man gjort under dagen eller planerar att göra under kvällen. Igår morse frågade de om jag ville hänga med på en vandringstur i bergen. Såklart jag ville hänga med!

 

Det var varmt. Riktigt varmt. Nånstans runt 32-33 grader och näst intill vindstilla. Man brukar ju säga att det är kallare uppe i bergen, men så var icke fallet här. Nere i byn blåste det ständigt från havet, så det känns inte alls så varmt där.

 

Ruiner

 

Lite här och var fanns det ruiner efter övergivna stenhus. Lite till höger i bild syns en av ruinerna.

 

Vackert och sorgligt på samma gång. Tänk. Tänk om den här ruinen hade kunnat berätta sin historia.

 

 

Olivträd

 

Olivträd, olivträd och olivträd överallt. Både vilt växande och mer organiserade odlingar.

 

De verkar göra vad de kan för att använda allt från själva frukten (heter det så?!). Förutom att pressa ur själva oljan så pressar de även kärnan och använder till nåt (minns inte vad just nu).

 

Kapell

 

Förutom att det fanns ruiner lite här och var så fanns det kapell lite här och var. Jag blev mäkta förvånad då vi klev in och insåg att kapellen verkar vara ”levande”. Det brann ljus och det fanns blommor i vaser. Man kunde skänka en slant och tända ett ljus ifall man ville.

 

Det var varierande skick och kvalitet på inredningen. Det här tillhörde det som var lite finare.

 

Hade man tur så fanns det en liten skylt som visade vägen till kapellet. Annars fick man helt enkelt använda ögonen och speja. Plötsligt kunde det dyka upp ett på en kulle i synfältet och då gällde det att hitta en liten stig som kunde leda dit. Spännande äventyr 🙂

 

Detta var nog det allra finaste som vi tittade in i. Svårt att se, men golvet bestod av små små klapperstenar som de satt ner på höjden liksom. Jag kände på det och konstaterade att det var oerhört jämnt. Det måste ha tagit galet lång tid att sätta detta stengolv! Men vem har bråttom. Typ.

 

Highlights

 

Att besöka kapellen så där oväntat tillhör förstås highligths’en. Men den till synes lilla detaljen att kunna plocka fikon och äta direkt från träden var fantastiskt där i värmen när energin började svikta. Jamen hur gott var inte det?!

 

Den fantastiska utsikten som gjorde sig påmind titt som tätt är givetvis en av highlights’en.

 

Det ständigt närvarande havet tillhör ju självklart också bland det bästa!

 

Jag hade en fantastiskt trevlig tur med två lättsamma kvinnor och är så tacksam att de bjöd in mig att följa med.

Tips

Köp en karta (kostade 7 EUR)! Det är omöjligt att hitta om man inte har en karta. Det kommer typ tusen vägkorsningar av olika storlek och skick och man har ingen aning om vilken man ska välja. Det är dåligt uppmärkt. Möjligtvis kan man se en blå prick målad på en sten.

Ta med vatten och nåt att äta. Det finns inget längs vägen, om man inte går till en bergsby.

Det tog oss ungefär 3-3,5 timme att gå knappa 10 km (enligt tre olika appar).

Bästa tiden för att vandra här är egentligen maj och september då det är lite mera behaglig (läs lämplig) vandringstemperatur. Det funkade dock alldeles utmärkt även i denna hetta, men jag har nog aldrig nånsin varit så svettig.

Vandring på Samos är absolut nåt jag kan rekommendera och jag gör det gärna igen!

Må bäst!

NJUPESKÄR I FULUFJÄLLETS NATIONALPARK – FALLET RUNT

Jag var i Fulufjällets nationalpark och såg Njupeskär förra midsommarhelgen. Denna midsommarhelg fick jag uppleva det igen. Uppleva Sveriges högsta vattenfall och gå fallet runt. Och äntligen hitta Old Tjikko. Så vackert med skogen, bäckarna, fallet, bergen och vidderna!

 

Njupeskär – fallet runt

 

Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall, i Fulufjällets nationalpark

Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall, i Fulufjällets nationalpark

Det kanske inte ser så mäktigt ut så här på bild om man bara tittar på själva fallet. Men om du jämför med bron/spången i nederkant på bilden så får man lite mera perspektiv till hur högt det är! 125 meter närmare bestämt.

 

Vi var på plats i nationalparken vid nio på morgonen. Jag hade fått tips om att vara där senast strax före tio på morgonen (lite beroende på tid på året förstås) om det är soligt, ifall man vill ha några härliga soliga bilder på fallet. Om det nu skulle råka vara sol just den morgonen. Från parkeringsplatsen vid Naturrum är det ungefär två km fram till fallet. Det är väldigt lättgånget så tillvida att det är grusat eller spänger att gå på. Men visst, en viss stigning är det en bit och sen är det en trappa, som är så pass brant att den närmast gränsar till en stege, på 76 steg (japp, A räknade! ) som man går för att komma ner till fallet och sen upp igen om man vill tillbaka till leden. Men låt er inte avskräckas. A har varit storrökare och haft ett typ obefintligt intresse av att röra på sig och för honom gick detta hur bra som helst!

 

Vackra bäckar ynglar av sig från fallet.

 

Den här bron/spången i vänsterkanten på bilden var tyvärr rätt dålig en bit fram p g a att lavin- och stenras hade förstört den. Det satt en varning och avspärrning.

 

Vi stannade en bra bit före det trasiga. Jag kunde zooma in en hel del för att få en lite närmare bild.

 

Tillbaka från den lilla avstickaren från leden fram till fallet pausade vi med fika vid Njupeskärsstugan (en övernattningsstuga med rastplats, grillplats och toalett) innan vi började stigningen mot toppen.

 

Fallet från ovan

 

Efter en hel del pustande och frustande var vi till sist uppe på bergsplatån. En platå som är gigantiskt stor, enligt min mening. Där finns bl a Rösjön och Rösjöstugorna. Där finns även världens äldsta träd Old Tjikko, som vi hittade till sist! Här kan du läsa om hur man hittar dit.

Efter en till paus vid Old Tjikko knatade vi vidare för att komma på ovansidan av fallet. Det ser lite fjuttigt ut på de här bilderna 🙂

 

Men om jag lägger till den här bilden så kanske man får en bättre känsla över höjden!

 

Som ambassadör för Kvinnliga äventyrare så var jag i mitt esse där!

 

När vi var nöjda med fallet gick vi vidare längs leden mot slutmålet. Efter en bit kom vi till ett fint vindskydd med grillplats. Det ser inte mycket ut för världen bara så där.

 

Men om jag lägger till den här utsikten från vindskyddet så kanske ni håller med mig om att det är fint!

 

Har ni bara den minsta möjlighet att besöka Fulufjällets nationalpark med vattenfallet Njupeskär och trädet Old Tjikko och kanske gå fallet runt, så gör det! Så härligt! Rundan var cirka 8 km, inklusive en avstickare på ett par hundra meter till fallet och en avstickare till trädet. Ni ser ju så nöjd jag ser ut! För oss tog det ungefär sex timmar totalt. Inklusive några mat- och fikastopp, mina ständiga fotopauser, hämta-andad-pauser och ligga-på-rygg-i-riset-och-lyssna-på-hur-tystnaden-susar-i-öronen-pauser! Jag vill tillbaka igen. Jamen jag har ju inte sett Rösjö-området exempelvis. Och en hel del annat!

Har jag sagt att ni borde besöka det där stället?! Bara gör’t! 🙂

Må bäst!

ETT AXPLOCK FRÅN EN UNDERBAR MIDSOMARHELG

Det får först bli ett axplock från en härlig midsommarhelg innan jag får ordning på alla bilder. Sitter nu i bilen på väg från Idrefjäll med bomull i hjärtat.

 

 

Vi har haft stughäng och tittat på utsikten.

 

Vi har hängt i fjällvärlden.

 

Vi har haft loungehäng.

 

Vi har fikat i mossa och ris.

 

Vi har varit vid Sveriges högsta vattenfall.

 

Vi har njutit av magisk skog.

 

Vi har träffat renar.

 

Vi har träffat världens äldsta träd, Old Tjikko.

 

 

Vi har fascinerats över oändliga vidder.

 

Vi har haft ett antal brashäng.

 

Champgane och jordgubbar

Champgane och jordgubbar

Vi har ätit gott och druckit gott.

Vi har haft det heeeelt underbart!

Må bäst!

DIMMA ÖVER BERGEN

Dimma över bergen blir som naturens eget konstverk.

 

Det är nåt magiskt med dimma och berg

 

Det är nåt speciellt med dimma och det är nåt speciellt med berg.

 

Dimma över bergen

Dimma över bergen

Det är nåt magiskt med dimma. Det är nåt magiskt med berg.

 

Skulle kunna stå i timmar och bara titta på detta konstverk… skapat av naturen!

Boendes i Uppland kan en bara drömma sig tillbaka till de magiska bergen.

Må bäst!

ÅRE CRÊPERI & LOGI

 

Tänker tillbaka på en härlig helg i Åre och besöket på Åre Crêperie & logi. Det var i augusti som jag och Ulrica var på ett event anordnat av Kvinnliga äventyrare och passade på att ta en skön paus på ett skönt ställe.

 

Crêperie & logi

Crêperie & logi

Vi hade kunnat vara där igen. Just i denna stund har intresseorganisationen Influencers of Sweden en så kallad workation där. Några inspirationsdagar för social media influencers (bloggare, Instagrammare, Youtubers o s v). Vi hade tänkt åka, men av olika skäl så blev det inte av.

 

Tillbaka till crepperiet! Hur som helst så var det ett riktigt härligt ställe. Är säker på att det är lika härligt året om!

 

Vi var till och med där två gånger på samma dag! Jamen kolla! Hur gott tror ni det där var då?!

 

Vi satt där på trädäcket i solen och njöt!

 

Vid ett par bord bort satt denna man. Jag var så fräck så jag frågade om jag fick fota honom eftersom jag tyckte han såg så cool ut! Han hade lite svårt att röra sig. Åldern hade väl tagit ut sin rätt. Men nog sjutton svingade han benet över cykeln och trampade iväg som värsta tonåring sen! Underbart! 🙂

 

Ni fattar va?! Fattar att Åre crêperi & logi är stället att besöka då man är i Åre!? Eller då man är i Visby också för den delen 🙂

Må bäst!

FAGERUDDSÅSENS NATURRESERVAT

Trots att jag bott bara ett par kilometer ifrån Fageruddsåsens naturreservat, i Enköpings kommun, i flera år så har jag aldrig varit där tidigare.

 

Fageruddsåsens naturreservat

Fageruddsåsens naturreservat

Vaknade till en rätt gråmulen morgon, men har man bestämt sig för en liten utflykt så har man. Packade en fikarygga och skuttade in i bilen.

 

Så glad för beslutet att ta en tur. Lagom framkommen vid naturreservatet så tittade solen fram. Jamen ser ni så vackert!?

 

När man gått en liten rundslinga på åsen så kommer man ner till en av båthamnarna i området. Konstaterar att en båthamn kan vara vacker både sommar som vinter.

 

Hur nice tror ni det var att plocka fram några överblivna saffransbullar och en termos kaffe där på en bänk vid sjön?!

 

Måste säga att det gör riktigt gott för själen att sitta på en bänk och blicka ut över sjön och lyssna på tystnaden!

 


När det kändes som att må-bra-kvoten för dagen var fylld så var det dags att knata tillbaka till bilen genom skogen.

Må bäst!

HUR MÅNGA BILDER KAN MAN TA PÅ EN SOLNEDGÅNG

Ibland får man ta del av en sån där magisk solnedgång så man bara vill fota och fota för att liksom föreviga stunden. Så hur många bilder kan man egentligen ta på en solnedgång?

 

Typ hur många som helst om du frågar mig. Det räcker ju med att man väntar några sekunder eller vrider på sig nån millimeter så har man en helt ny bild.

 

Magiskt vacker solnedgång

Magiskt vacker solnedgång

 

De här magiska bilderna tog jag i Idrefjäll efter en härlig morgon vid sjön och lunch på fjället och eftermiddag på värdshuset. På väg tillbaka till stugan fick jag ta del av detta skådespel!

Må bäst!

EN UNDERBAR LUNCHTUR PÅ FJÄLLET

Efter att ha surat lite över morgonens photo shoot vid soluppgången så fick jag en underbar lunchtur på fjället!

 

Jag insåg att det skulle bli fint väder så jag packade snabbt om ryggan och klädde mig varmt. Det var 7-8 minus. Efter en mulen morgon blev det plötsligt klarblå himmel!

 

Tog med mig friluftsköket för att laga lite turmat. Himla bra uppfinning den där maten. Klar på nolltid, lätt att hantera, näringsrik och man håller sig mätt länge.

 

Lyxade till det med lite mörk choklad till kaffet efter maten.

 

Satt där i solen och njöt en stund innan det kändes som läge att knata tillbaka till stugan igen.

 

Älskar utsikten man får hela tiden, nästan var man än går i området.

 

På eftermiddagen gick jag till värdshuset. Jag satt där en stund och redigerade bilder och gjorde blogginlägg. Perfekt att kunna nyttja värdshusets wi-fi och samtidigt få lite miljöombyte.

 

Tog en Irish coffee innan jag gick tillbaka till stugan. Så nöjd med dagen!

Må bäst!

DAGS ATT LÄMNA IDREFJÄLL MED LADDADE BATTERIER

Hur surt det än känns så är det dags att lämna Idrefjäll för denna gång. Jag har laddade batterier och det var ju trots allt syftet med resan.

 

Det har varit en toppenhelg, men det har gått alldeles för fort. Jag njuter i stora drag av att vara här. Varje gång. Vinter som sommar!

 

Älskar när solen skiner på de snöklädda fjällen!

 

En vacker gärdesgård omgärdar tomten.

 

Jag kommer att sakna den där utsikten!

 

Jag kommer trots allt sakna de där snöiga dagarna då det är så skönt att komma in och ta en bastu och lite brashäng efteråt.

 

Jag kommer att sakna att sitta där i ullunderstället framför brasan och fika.

 

Fika i ullunderställ framför brasan i Idrefjäll

Fika i ullunderställ framför brasan i Idrefjäll

 

Nähäpp, bara att bita ihop, packa ut i bilen, städa och åka söderut igen.

Ha en fin första advent!

Må bäst!

GICK UPP TIDIGT FÖR ATT FÅNGA SOLUPPGÅNGEN

 

Jag gick upp tidigt, första morgonen i Idrefjäll, för att fånga soluppgången. Efter resan upp hade jag en riktigt skön kväll med brashäng och bastu, och efter en skön natts sömn så skuttade jag upp laddad för dagens photo shoot.

 

Åt frukost, packade ryggan och drog iväg ner till Idre city. Eller Idre by, som jag tror att det egentligen heter. Men det låter roligare med Idre city 🙂

 

Jag for runt som en iller (nejdå mamma, jag körde sakta 🙂 ) på stickvägar för att hitta en bra plats vid sjön. En kamp om minuterna. Efter att ha hittat en plats att parkera och gått igenom en liten skog, ner till Idresjön, så valde jag till sist denna plats. Vartefter det ljusnade insåg jag att det var rätt mulet, men jag kunde ana att det kanske ändå skulle bli en vacker soluppgång.

 

Riggade kameran på stativet och väntade medan solen färgade himlen rosa-orange.

 

Bättre än så här blev det inte. Och det får väl duga, får jag säga. Jag hade velat vänta längre för att se om det skulle spricka upp. Tyvärr hade jag bara tagit med ena kameran och dessutom glömt extrabatteriet. Kyla äter ju som bekant batterier så det var bara att ge upp.

 

När man ska röra sig på vägarna här uppe så krävs lite extra tålamod ibland. Renar står där de har lust liksom. Och har de ingen lust att flytta sig så gör de inte det. Denna gång flyttade de sig ganska snabbt trots allt.

 

Väl hemma vid stugan igen såg det ut att kunna bli fint väder senare under dagen. Jag packade om i ryggan för att ta en liten tur.

 

Blev det fint väder då?! Blev det en härlig lunchtur?! Om det blev! Men det kommer i ett senare inlägg 🙂

Må bäst!

En blogg för att utmana mig själv och för att se det stora i det lilla.

Bloggar om friluftshäng, brashäng, resor och ett och annat träningspass. Livet i allmänhet och sånt som gör gott för själen i synnerhet. Min själ. Förhoppningsvis även din själ. Välkommen att hänga med på min resa!

Kategorier

Arkiv