När jag härom morgonen stannat bilen för tredje gången av att den vibrerade, och till sist hoppade fram, konstaterade jag ett platt däck! Pinsamt nog minns jag inte hur man byter däck. Maken var fyra mil därifrån, men på väg in i ett viktigt och långt möte. Jag ringde en av ”mina” tjejer på jobbet och ber henne hämta mig. Jag ringer pappa så kan han hjälpa dig. Mina protester hjälpte inte.
Denna man, på dryga 70 år, kom. Under tiden hade jag lossat alla bultar och försökt förstå instruktionen på domkraften en bra stund. Det tog honom 5 sekunder att förstå hur den funkade. Några handskar ville han inte ha. Jag hoppades att han inte blev avbruten i frukosten. Nej då, och hade det varit så hade det ju varit lätt att återuppta igen, sa han på sin härliga Östgötska.
Tjopp så hade han fått dit reservhjulet och hissar ner. Det här kan du inte åka med. Tjopp så hade han hissat upp igen, skruvat loss reservhjulet, kastat in det i sin baklucka och åkt och pumpat. Tjopp så hade han satt tillbaka reservhjulet och hissat ner igen. Eftersom du bara får köra 80 så kan du ta gamla vägen. När jag upprepade hans vägbeskrivning så sa han, jag kör före dig. Mina protester var lönlösa. Tjopp så skuttade han in i bilen och körde tvärs igenom hela stan (trots att han egentligen skulle åt helt andra hållet) tills jag hittade. Någon ersättning tog han inte emot. (Jag har såklart ändå skickat med nåt med hans dotter).
Hela hans attityd sa att inget är nånsin nåt problem. Flera dagar senare är jag fortfarande glad, inte bara över att han hjälpte mig, utan över den härliga inställning till livet han verkar ha.
Må bäst!
6 Comments
mammaxtre
2 juli, 2013 at 08:31Men så glad man blir av vänliga hjälpsamma människor. Härligt!
Jag kan inte heller byta däck, jag skulle också ringa efter hjälp 🙂
Ha det bäst!
Susanne
2 juli, 2013 at 08:54Härligt med hjälpsamma människor!
Jag kan inte byta däck, har aldrig lärt mig det eftersom jag inte gått i bilskola och min lilla pappa glömde visst den biten..;-)
Kram på dig
Nilla
3 juli, 2013 at 07:23Vilken fantastiskt fin historia! Så lik min egen pappa som skulle gjort samma sak med samma inställning. Visst är det underbart! Något som jag ska försöka överföra till mina barn. Hoppas du fått på ett riktigt däck nu:)
Kramkram Nilla
Design by Tornblad
3 juli, 2013 at 08:39Vilken härlig person! Och bra inställning! Han mådde kanske bra att få hjälpa till! Jag mår i alla fall bra när man hjälper någon.
Kram Malin
ulrika
3 juli, 2013 at 02:38Ja Tjopp så lätt och roligt det verkar vara att byta däck – något man kanske borde lära sig för såna vänliga gubbar växer väl inte direkt på träd 😉
Kram Ullis
Prinsessorna på Bellevue
4 juli, 2013 at 06:58Underbart med sådana människor och man blir liksom lite paff ändå, när man träffar på dem… Och väldigt, väldigt glaaad!
Kraam
Petronella