Jag och syrran körde gatlopp mellan köket och serveringsbordet

Så där ja, då har vi klarat av mammas 70-årskalas (fyller först i oktober). Vi krokade på husvagnen och åkte dit i fredags. Skönare att vara på plats på morgonen.

Här håller dottern, jag och syrran till vid ett av våra partybord med förberedelser.

Jag fixade bordsdekorationen. Blev inte så många bilder p g a katastrofalt dystert fotoljus i tältet. Det var rosor, eftersom mamma gillar blommor i allmänhet och rosor i synnerhet. Och det var kronärtskocka, majskolv och vaxbönor i ett stilleben på varje bord. Detta med tanke på hennes matlagningsintresse och för att det är vackert och lite tokigt att duka med. Och ett litet stilleben med ljus och gula blommor på speglar bara för att det var vackert.

I vilket fall. Här har de flesta av de 40 gästerna börjat komma. Jättekul att träffa släkt och vänner. Ett par hade jag nog inte sett sedan jag var barn. Tyvärr hann jag i princip inte prata med nån.

Jag och syrran (med viss hjälp) körde gatlopp mellan köket och serveringsbordet. När generation-mycket-av-allt bjuder till kalas så är det många skålar och fat, vill jag lova.

Jag hade snickrat ihop ett sånghäfte. Maken kompade på gitarr och syrran och jag ledde sångerna. Mamma har jobbat med barn i hundra år och lever för barnbarn, och grannens barn och hela världens barn, typ. Så självklart hade jag tagit med en barnvisa, och tvingade alla vara med på rörelserna. Jag tror banne mig att de flesta var med på det. Kul! Uppskattades mycket av mamma. Syrrans sjuåring tyckte det dock var synnerligen besvärande att mamman stod så där och viftade helt offentligt. Men lite kul var det nog allt.

När några visor var avklarade och maten utdukad så var det dags att skyffla fram bull-kak- och tårtfaten.

Och kaffe och avec förstås. Nån sång till hann vi nog klämma in.

Som om det inte var nog så bjöds det på ost, kex, snacks, melon…

Sen var det dags för syrran att åka hem och lägga de tokspeedade barnen och för mig och min familj att softa med de kvarvarande gästerna. Bland annat så var ett par jättetrevliga grannar där, som var i min ålder, som visade sig känna några av mina vänner. Uppsala är inte så stort som man kan tro.

Jag tror gästerna lämnade tillställningen nöjda. Vi somnade nöjda efter ett jättetrevligt kalas. Och jag tror mamma somnade med ett leende på läpparna. Möjligen lite spänd på vad vi hittat på för hemlig helg med henne om en månad.

Må bäst!