Det kanske inte är lastbilschaufförer jag tänker på i första hand när ett datornätverk ska sättas upp för att underlätta släckningsarbetet i svenska historiens största brand. Fördomar?! Japp, precis som alla andra. Nu ska ni få höra.
Äldsta sonen har jobbat som IT-tekniker hos räddningsledningen för (eller emot) branden (och hälsat på Stadsministern)! Han är med i styrelsen för Civilförsvarsförbundet i Uppsala och har träffat hon som är FRG-ansvarig (Frivillig ResursGrupp) för det som tillfälligt satts upp i Ramnäs. Han hörde av sig till henne och erbjöd sin hjälp.
Man förstår liiite av omfattningen av branden när man hör honom berätta om det han såg. Typ tio personer satt i bara informationsrummet och 60-80 personer har tillgång till nätverket som satts upp. Mälarenergi, Tele2, Västerås stad har bidragit med resurser på olika vis, och många andra förstås som han inte nämnde.
Om jag förstod det hela rätt så startade nätverksfixet med två lastbilschaufförer som hört att man behövde hjälp att flytta djur. När de kom ner så behövdes inte deras hjälp. Däremot så visade det sig att de var ena riktiga hejare på det där med IT och nätverk och sladdar och megabyte och sånt, så de drog igång det gemensamma datornätverket som behövdes. Ibland kan man få hjälp från de mest oväntade håll!
Må bäst!
5 Comments
mammaxtre
9 augusti, 2014 at 08:37Så underbart att kunna hjälpa till tänker jag. Fina värdefulla insatser. Så tragiskt med denna brand. Har förresten kollat av lite bättre OCH längs vägen utanför Bomans i Trosa, där finns det bra parkeringar om man har husvagn med 🙂
mittgodastefinaste
9 augusti, 2014 at 08:39Underbart!
Önskar dig en härlig lördag!
Kram Jenny
hönapöna
9 augusti, 2014 at 09:50härligt med människor som hjälper till på olika sätt…!
Önskar dej en härlig dag!
Glamour-Psykologen
9 augusti, 2014 at 09:57Så härligt när fördomar man har motbevisas 😀 Kram!
Maria
9 augusti, 2014 at 03:15Jodå, fördomar finns nog hos de flesta av oss? 😉
Har läst ikapp här och blir tårögd bara av att läsa om när er dotter lämnats på Arlanda… Vår minsting pratar om att läsa ett år i USA, under gymnasietiden (kanske 2016) och så klart vill jag att hon ska få göra det hon drömmer om, men jag tycker allt att det känns lite jobbigt att tänka tanken 😉
Så bra av er att kosta på några hundringar extra för att få henne tryggt på plats! Så spännande för henne, och du… sluta inte tjata, det är kul att läsa! =) Tack också för din kloka och roliga åsikt till mitt inlägg från igår 🙂
Kram och ha en fortsatt fin lördag!
/Maria