Socker är som knark. Verkligen. Socker och andra kolhydrater. Varje år vid den här tiden inser jag det. Jag äter ju rätt sällan sötsaker, men vid jul blir det alltid lite extra. Det är som att man väcker nåt slags desperat behov av mera så snart man tagit den första godbiten. Jag känner mig helt ur balans, mer uppjagad och frustrerad för allt och ingenting. Och trött, både i kroppen och knoppen. Det känns liksom helt galet och jag känner inte igen mig själv.
Jag tänker på dem som äter och dricker betydligt mera sötsaker, korv och bröd, hamburgare, godis, cider o s v än vad jag gör. Hur orkar de, tänker jag?! Jag känner mig helt slut efter ett par veckor!
Så ja, jag har varit ute på en löprunda på förmiddagen igen. Jag måste återta balansen i kroppen. Den balans som gör att jag inte ens är sugen på onyttigheter. Så skönt att komma i det läget att man inte väljer bort onyttigheter utan istället väljer nyttigheter. Det är verkligen vardagslyx att ha en kropp i balans.
Så det här inlägget skriver jag för att peppa både mig själv och eventuellt även nån annan. Märk väl att jag inte skriver nåt om vikt över huvud taget. Mitt fokus är hälsa och att må bra i största allmänhet. Det pratas ju även om att träning ger ett ökat skydd för hjärt-kärl-sjukdomar. Och vem vill inte ha det liksom!? Så kom ihåg, socker är som knark!
Må bäst!
10 Comments
Helen
3 januari, 2016 at 12:48Ja visst är det så, jag älskar ju att baka så det där att inte provsmaka är ju lite svårt 😉 men jag tröstar mej med att jag tränar en hel del, då kan jag unna mej att äta:)… ha en mysig söndag! Kram
Lena
3 januari, 2016 at 03:28Ja, om man tränar och gör av med lika mycket energi som man stoppar i sig så blir det ju liksom inget överskott. Misstänker att det är det som är problemet för mig. Jag hinner liksom inte göra av med lika mycket som jag stoppar i mig under julen.
Ulrica
3 januari, 2016 at 04:31Peppningen tas tacksamt emot :-).
Jag har lagt all fokus på att välja bort onyttigheter då jag egentligen äter ganska rätt MELLAN stunderna när jag väljer onyttigheterna, så de tillfällena ska skalas bort i min vardag. Och så ska jag tillbaka till känslan att träning är en naturlig del av min vardag och inget jag måste ta kraft för att utföra. Det ska bara hända utan tanke!
Jag är dock ganska snäll mot mig själv, inga förbud och inga besvikelser, utan mottot är att de gånger jag gör rätt och väljer rätt är bra och de gånger jag falerar går jag bara vidare ifrån.
KRAM
Lena
3 januari, 2016 at 07:19Låter som en bra inställning. Det är ju mer effektivt att skaka av sig ev besvikelser och bara gå vidare!
Milla
3 januari, 2016 at 08:02Jag om någon skriver under på allt det du beskriver! Jag äter ju inte alls mycket socker normalt sett heller, och har inte svårt att hålla mig i skinnet under just juldagarna. Men oj sedan smyger det inpå, inte som ett enskilt begär och problem utan tillsammans med sömnstörningar, trötthet pga det, andra tider, ofokus på vad kroppen vill. Min sömn blir alltid problematisk under dessa helger, som ett brev på posten av allt det andra. Jag har tränat bra på gymmet flera ggr och när jag börjar passet är hjärtslagen uppe i höga stressnivåer, som att kroppen luras och skriker ”nej nej nej gör inte så här mot mig, keep my suger” men så efter en stund sjunker allt undan och jag blir superstark och lugn. Det är inte klokt vad mycket sjukt det är som händer i kroppen när jag äter mjöl och socker! Nej, back to business säger jag, det mår visst kroppen bäst av 😉 kram
Lena
3 januari, 2016 at 08:53Eller hur, helt galet vilken effekt!
Tina Jansson
4 januari, 2016 at 10:19Hej hej i just denna stund när jag läser din blogg Lena blir ja hoppfull,Trodde jag hade så fel ok ja vet att socker är ett fördärv men att de inte bara är jag som känner så.Just nu har jag så ont i kroppen alla leder totalt skit.Har även gott upp i vikt pga slutat rökt jätteskönt ja men då mådde ja bättre när ja rökte alltså.
Kram O Gott nytt
Lena
4 januari, 2016 at 08:25Kul att jag kan göra dig hoppfull!
Suss
4 januari, 2016 at 08:14Jodå jag kan bara hålla med. Maten är inte så stora problem men sockerbehovet blir bara större och större, därför bryter jag helt med en C9-kur.
Duktig du är som springer, själv promenerar jag bara ute men tränar på gymmet också. Kram
Lena
4 januari, 2016 at 08:24Det viktiga är ju liksom att må bra. Hur svårt ska det vara!