Löprundan imorse gjorde mig nästan hög.
Jag valde att sova lite längre än jag brukar så att jag eventuellt skulle få njuta av en fin soluppgång. Och det fick jag med besked! Solen kämpade sig upp över trädtopparna medan dimslöjorna dansade över den stilla Mälaren.
När det är så här vackert så är jag ju tvungen att stanna och fota. Önskar att jag hade kameran med mig.
Även om kanadagässen skräpar ner väldigt och för ett jäkla liv så är de ju vackra när de glider över sjön.
Fem plusgrader då jag gav mig ut, men solen värmde skönt, dimman lättade och en riktigt skön spellista i öronen. Jag flög fram. Åtminstone kändes det så. Den som iakttog mig kanske inte skulle hålla med 🙂
Må bäst!
2 Comments
Ekenäsliv
16 september, 2016 at 12:30Förstår känslan! Känner precis likadant 🙂
Å jag tror allt du flög fram:)
Ha en riktigt fin helg!
Kram Anna
Lena
16 september, 2016 at 08:21Ja, det var nog så. Jag flög fram 😉