Vi har Upplandsleden bara några hundra meter från där vi bor. Igår kväll bestämde jag mig för att ta en långpromenad på förmiddagen idag. Väderprognosen visade fint väder, men det höll ju inte förstås.
Jag hade ju ändå bestämt mig, så efter frukost så drog jag på mig kängorna och gick. Det var ett dystert men snöpudrigt landskap jag tog mig igenom. Knappa 9 km avverkade jag. Inte ett spår av vildsvin. Det har jag inte sett sen i somras. Så skönt!
Och vet ni vad?! Det luktade rotmos i skogen. Typ hela tiden. Vilken tur att jag nyss läst att hjärnan kan liksom skapa egna doftförnimmelser utan förankring i verkligheten. Hade jag inte läst det hade jag trott att jag blivit knäpp på riktigt! Sen kan man ju undra varför min hjärna valde just rotmos. Det har jag inte ätit på flera år. Men det är en helt annan historia!
Må bäst!
4 Comments
Karin Härjegård
29 november, 2016 at 06:11Det är verkligen fascinerande hur hjärnan fungerar.
Lena
30 november, 2016 at 02:48Ja, visst är det fascinerande!
Karin
29 november, 2016 at 10:39Härligt Lena! Att vara ute i skogen är underbart och det är något speciellt med tallar tycker jag! Ha en fin fortsättning på veckan. Kram
Lena
30 november, 2016 at 02:48Verkligen underbart!