Ja, jo, men jag måste nog säga det. Det här blir nog en av de bättre tisdagarna i januari. Har packat och pysslat i lugn och ro. Och sen kom solen fram.
Innan lunch tog jag den vanliga promenaden ner till sjön. Jag satt där nere en lång stund och njöt i solen. Igen. Jamen sånt kan man ju inte tröttna på.
Så skönt att känna hur solen värmer i ansiktet, tänka på att jag inte tänker på nåt, känna hur axlarna är avslappnade och andningen lugn, höra hur fåglarna kvittrar, höra hur två skrinnare tar långa skär över isen. Så lugnt och njutbart!
Mindfulness när den är som bäst! Och än har våren inte ens börjat. Hur ska det sluta!?
Må bäst!
4 Comments
Eva J
24 januari, 2017 at 04:25Sådana stunder lever man länge på! Själv måste jag ju lära latmasken, dvs mig själv, hur jag tar mig ut/motionerar lite oftare. Jag vet att jag kan, vill och tycker det är skönt; meeeeen latheten råder stort. Skam den som ger sig dock! Du imponerar på mig med din ork, viljestyrka och beslutsamhet! Fortsätt nu att ta ordentligt hand om dig! Å det vore härligt att ses någon gång. Kramizar!!!
Lena
25 januari, 2017 at 08:07Att du kan och vill ta dig ut är ju ett stort steg på vägen. Heja heja! Jag ser ju på FB att du får till det emellanåt 🙂
Har också tänkt att det vore kul att ses. Vi hörs om det!
Maria
24 januari, 2017 at 04:51Vad skönt att finna ro i själen efter en vilsen tid, kan jag tänka mig?
Härliga bilder, som alltid! =)
Kram och ha en fortsatt ”bättre tisdag” 🙂
/Maria
Lena
25 januari, 2017 at 08:08Tack! 🙂