Igår bestämde jag mig för att testa att ta en vandringstur i ett för mig nytt område som ligger ett par mil norr om Enköping. En slinga som delvis sträcker sig längs Upplandsleden.
Blev lite förvånad över att slingan bara var dryga 2 km.
Men eftersom morgonen startade med ett gympass så kände jag mig ändå rätt nöjd i kroppen. Och jag ser ingen som helst prestige i att gå långt. Det är vistelsen i naturen som är det viktiga. Hittade ett härligt ställe att pausa vid. Skönt att sträcka ut sig på bänken, med ryggan som kudde, och titta på molnen och filosofera.
Stannade då och då för att fota den vackra skogen.
Traskade vidare till bilen och åkte i princip raka vägen ut till huset igen för att hjälpa till att röja och tömma. Det närmar sig överlåtelse nu.
Sen blev det en välbehövlig, lugn och skön hemmakväll!
Nu ska jag snart dra på mig vandringsskorna igen. Har jag sagt att jag är besatt av vandring 🙂
Må bäst!
4 Comments
Maria - Wikers Liv
24 april, 2017 at 06:40Ser väldigt avkopplande och skönt ut! Vandring verkar vara din grej helt enkelt! Härligt! =)
Kram och ha en ny fin vecka!
/Maria
Lena
26 april, 2017 at 05:54Det är verkligen min grej!
home2tiny
24 april, 2017 at 08:05Jisses så skönt det där ser ut, precis vad jag längtar efter, att få komma ut och röra på mig. Tyvärr hindrar den förbaskade blåsten mig, men snart så blir det väder för en sur ansiktsnerv också. Tack vännen för de stöttande och värmande orden hos mig. De betyder mycket ska du veta och har har gjort att jag fått en nytändning med bloggen. Stora varma kramen Tina
Lena
26 april, 2017 at 05:56Hoppas hoppas att det snart blir bra väder även för din ansiktsnerv! Det måste verkligen vara begränsande för dig det där!