NÄR MAN FÅR HJÄLP ATT HACKA BLOGGLAYOUTEN

När man får hjälp att hacka blogglayouten kan det se ut så här. Då ringer man först en Ulrica.

Och sen kommer hon till mig med middagsmaten. Ja, HON kom med maten, hem till MIG för att hjälpa MIG med MIN blogg. Jomen, det är lite så hon funkar.

Vi diskuterar lite hur jag vill ha det. Hon föreslår ett tema. Jag köper temat och sen sätter hon igång. Hon knappar, hon skrollar, hon mumlar. Jag frågar om man kan få lite mjukare känsla på en rubrik. Hon studsar in på en meny och ändrar lite färger. Så. Klart.

Jag frågar om man kan flytta en grej, hon googlar, hon funderar, hon svär, hon hackar lite. Så. Klart.

Hon stör sig på en grej som hon inte får till. Svär lite igen. Googlar lite igen. Släpper det en stund. Meckar med annat en stund. Stör sig igen. Googlar igen. Svär lite igen. Så. Klart.

Det är inte riktigt klart allting ännu. Det är lite finlir kvar som hon ska mecka med hemma på sin kammare.

Det är lite typ så här hon jobbar, den där Ulrica. Jag är oändligt tacksam för att ha en Ulrica i mitt liv! Hon är inte bara bra på att hacka bloggar. Hon är jäkligt skön att hänga med också!

Och jodå, jag fixade fika i alla fall.

Och självklart är jag oändligt tacksam över att ha fått massor med hjälp av äldsta sonen med bloggen tidigare, när jag kommit på än det ena och än det andra. Men jag vill inte belasta honom nu på ett tag eftersom han har så fullt upp med livet just nu.

Må bäst!