Jag har funderat på en sak. Jag gör det emellanåt. Funderar. Vänder och vrider. Tänker å ena sidan si och å andra sidan så. Nu har jag funderat på begreppet att ”unna sig” något. Vad innebär det egentligen?
För mig innebär det att belöna sig själv. Att ge sig själv uppmuntran, antingen fysiskt eller mentalt. En viss tillfredsställelse efter att man på nåt sätt har gjort nåt bra, kanske kämpat med något länge, kanske lyckats med någon utmaning. Eller kanske lyxa till det utan nån speciell anledning. Och man kan göra det på en massa olika sätt. Vad är det att unna sig, för dig?
Äta en bit lyxig choklad.
Kanske att ta sig en öl i mormor och morfars bröllopsglas från 1939 är att tillåta sig något extra.
Är det här att unna sig?
Äta en lussebulle på vandringstur i mars är väl att unna sig.
Att köpa sig en vacker blombukett känns som att unna sig, tycker jag. Känns det okej?
Att unna sig champagne utan en speciell anledning!
Jag inbillar mig att de flesta dricker champagne vid speciella tillfällen, då det finns något att fira eller då man vill bjuda till lite extra. Att dricka champagne på en utflykt i snön, utan speciell anledning, skulle kunna innebära att man kostar på sig lite extra.
Att göra sig ett riktigt bra mellis är väl att unna sig, eller? Nu kanske vi börjar närma oss något som inte alla skulle se som att lyxa till det lite.
Att ta en löptur kanske inte är lika självklart att unna sig för alla. Vissa kanske rent av skulle se det som en bestraffning. För mig är det helt klart att unna mig något härligt. Jag kan inte ge mig själv en bättre belöning som ger en långvarig tillfredsställelse. Må-bra-hormonerna rusar runt i kroppen efteråt. Ett lugn infinner sig och det ger mig samtidigt energi och en klar hjärna. Så. Vad säger ni nu då?
Må bäst!
No Comments