Det går att välja teamwork eller spott i ansiktet nu. Vad menar jag nu då? Jo, för oss har handlingen av mat och blommor blivit ett välsmort teamwork. Vi vill inte bli smittade själva, vi vill inte riskera att smitta vidare och vi vill göra vad vi rimligen kan för att avlasta sjukvården.
En liten blomma som uppmuntran till alla som sliter!
Vi handlar åt våra respektive föräldrar och försöker naturligtvis skydda dem från att drabbas. Vi handlar båda två samtidigt för att minska risken. Andreas kör vagnen och sköter skannern, med handskar på. Det är också han som öppnar dörrarna till alla kyl- och frysdiskar. Jag har engångshandskar och tar alla varor och stoppar ner i kassarna. På så vis minimerar vi kontakten med ytorna.
Jag förvånas över folks nonchalans. Förvånas över att folk vill köpa lösviktsgodis. Förvånas över äldre människor i butikerna, utan handskar. Förvånas över hur folk trängs på restauranger. Förvånas över folks lite hånfulla kommentarer då de intervjuas av reportrar.
Det går inte att undvika myndigheternas och sjukvårdspersonalens vädjan. Människor sliter dag och natt medan de riskerar sitt eget liv eller på annat sätt försöker få stopp på detta kaos. Folk dör som flugor världen över. Folk blir arbetslösa. Företag går på knäna eller går i konkurs. Världsekonomin har havererat. Vad är det man inte förstår när man väljer att inte hjälpa till att minska smittspridning?
Jag ställer gärna upp på teamwork, både vårt eget interna och gentemot sjukvården. Om man rycker på axlarna åt riskerna och tycker att budskapet är överdrivet är det som att spotta sjukvårdspersonalen rakt i ansiktet. Så tänker jag.
Må bäst!
2 Comments
Biblios
8 april, 2020 at 01:35Well put! Vi får hoppas att detta går över i år, iaf.
Ulrica Hållén
9 april, 2020 at 09:06Stort tack för dina fina synpunkter hos mig <3.
Jag tycker att det är jättesvårt, och eftersom jag kanske är en av de personer som inte riktigt känner någon som helst oro för detta så måste jag tänka till extra mycket för att tänka på hur jag agerar i alla sammanhang. För mig så kommer tanken att ta på handskar när jag ska handla inte ens upp om inte någon skulle säga åt mig att jag behöver ha det. Som tur är så är vi alla olika och kan hjälpa varandra att göra så rätt som vi kan.
KRAM