Egentid kan vara riktigt härligt tycker jag. Jag vet inte hur det är med er, men för mig är det rätt viktigt att ha det emellanåt. Igår var en sån dag. Jag gick upp tidigt och åkte iväg.
Igår föll det sig naturligt för oss. Andreas gillar att hänga med på turer också, men igår ville han hellre vara hemma och fortsätta måla garaget. Jag kände att jag hållit på tillräckligt med målning och i trädgården. Ville ta en liten paus i det härliga vädret. Så jag åkte till Härjarö. Senast vi var där var då vi förlovade oss för 2,5 månad sedan.
Titta så vackert solen faller på den gamla stenmuren!
Med lugna steg tog jag mig framåt längs vandringsleden. Den led som är så bekant för mig numera. Försökte vara här och nu. Iakttog både vad jag såg och hörde.
Stannade till för nån minut vid en liten badplats i en liten vik.
Fortsatte längs stigen. Plötsligt såg jag en liten gren som solen lyste upp. Så liten och späd, men ändå så kraftfull.
Kom sedan förbi bävrarnas arbetsplats. Jisses vad de kan jobba!
Bästa känslan när favvo-klipporna är lediga. Den platsen är väldigt populär så det är ofta upptaget. Ser ni glittret i vågorna?!
Jag andades, tittade, lät tankarna flyga, såg en fågel som landade på den lilla stenen för att speja.
Jag sköt av några bilder och delade på FB och IG för att ge lite inspiration till avkoppling. Sen stängde jag av telefonen och bara satt och njöt en timme. Fikade. Tyvärr var det övningar på ett skjutfält rakt över vattnet. Och tyvärr var det en antal båtar som for kors och tvärs med sina vrålande motorer. Men en liten stund var det i alla fall helt tyst förutom fågelkvitter.
Passerade en annan båtplats där bryggan ännu lligger på land.
Det var en tur som gjorde Gott för själen. Hej då Härjarö. Tack för igår. Vi ses snart igen hoppas jag!
Välkommen att följa mig på Facebook och Instagram!
Må bäst!
3 Comments
FREEDOMtravel
23 maj, 2020 at 05:23Vad härligt grönt det ser ut! På tal om ordet ”egentid” läste jag nyligen ett roligt inlägg om bland annat det ordet på bloggen Bortugal. Tydligen väääldigt svårt att förklara för en portugis varför man någonsin skulle vilja vara ensam, eller kanske till och med utan sin familj. Utan sin familj?? Varför det?? Varför finns ett sånt ord?? Haha, lite roligt, kulturkrock 😉
Karin
24 maj, 2020 at 05:34Vad härligt det låter och så fina bilder. Det kan verkligen vara skönt ibland att bara vila i sina egna tankar. Hur långt vandrar du då ungefär? Kram
Ulrica
25 maj, 2020 at 11:42Vilka underbara bilder!!
Jag har också stort behov av att vara själv ibland, jag bara ogillar ordet egentid, det har fått så dålig klang och när jag läser Freedomtravels kommentar så är det lite så jag känner också.. varför har det uppfunnits ett ord som ska på något vis rättfärdiga att vara utan sin familj. Det är nog helt enkelt så att småbarnsmammor har använt ordet lite för frekvent när man bara vill ta ett bad och läsa en bok.. då ska det kallas för egentid för att vara OK eller nåt. Men egentiden som sådan är viktig och jag gillar verkligen att du tar dig iväg på äventyr själv också. Det inspirerar massor!
KRAM