Jag har insett att ett dystert ljus också kan vara vackert. Oftast tycker jag inte om det ljuset alls för att det just är dystert. Det får mig att känna mig nedstämd och uttråkad. Blir oerhört påverkad av ljuset.
Men på senare tid har jag insett att det kan ju vara rätt vackert också. Imorse till exempel. Då var det mörkt och dimmigt. Andreas skulle lämna in sin bil till verkstaden. Jag körde dit min bil. Han körde den hem och jag sprang en liten extra runda innan jag kom hem.
Jamen titta här. Mörkt. Dimmigt. Spöklikt. Och just dystert. Men ändå så vackert på nåt sätt.
Frukost, dusch och jobb följde. Framåt lunch så sprack ändå himlen upp och jag fick mitt solljus. Men lagom till att vi jobbat klart så blev det förstås mulet igen.
Nya tag imorgon. Då verkar det bli soligt i alla fall mot kvällningen. Kanske blir det en utflykt.
Må bäst!
1 Comment
Ulrica Hållén
9 september, 2020 at 02:47Solljus är alltid viktigt för oss nordbor, men det mörka och dystra ljuset ger ofta mig ett större lugn än när det är solljus. Jag tror det beror på fördomar om att när det är solljus så måste man vara ute, måste grilla, måste göra så mycket.. men när det är dimma, regn och dystert så är det tillåtet att lugna sig, titta på TV, läsa böcker osv.. sen gillar jag när det ännu dystrare, när det blåser starkt, ösregnar och liknande.. då mår jag av nån okänd anledning riktigt bra.
KRAM