Ett skepp kommer lastat med marksten. Ett väldigt efterlängtat skepp. Eller kranbil om man så vill. Vi har ju hittills fokuserat på att få till det stora trädäcket och frukostaltanen först. Och gräva färdigt i trädgården där det ska bli en plantering. Men nu så…
Men man vet inte om man ska skratta eller gråta. Minst tre gånger har Andreas bett om att leveransen skulle komma efter lunch igår. Och fått det bekräftat att det var noterat. Jamen vad händer då?! Chauffören ringer 07.30 och säger att han kommer om tio minuter!!!
Som tur var så jobbade vi hemifrån båda två och hade inget möte så det funkade ju. Men det är så komiskt, eller tragiskt, eller vad man nu ska använda för ord. Hur svårt ska det vara med kommunikation och tider!? Nu var vi ju hemma och det funkade, och det blev inga förseningar, så allt frid och fröjd på det viset. Men ändå. Så fascinerande.
Sex pallar var det. Andreas hade förberett sex platser i trädgården på framsidan. Lite lagom utspritt så vi inte ska behöva springa så långt när det är dags att lägga. Som gigantiska snöbollar klickade kranbilschauffören ner pallarna här och där.
Strax före fyra var vi båda klara med jobbet. Klappade igen jobbdatorerna och drog på arbetskläderna. Så taggade. Vi började förbereda för lördagens arbete. Vi krafsade bort den sista grushögen framför dörren som vi haft kvar för att komma in. Vi tog fram järnrören för avskrap. En timmes arbete kändes skönt för att det var roligt.
Bad, middag och tidig sänggång fick avsluta fredagkvällen.
Till och med Andreas var uppe tidigt denna lördagmorgon. Vi åt frukost och tog oss an en arbetslördag i trädgården.
Må bäst!
No Comments