I söndags blev vi bjudna på något väldigt gott och annorlunda tillagat. Jag brukar oftast inte dela sånt som vi blir bjudna på, men nu måste jag ju.
Vi hade varit i Uppsala för att hämta upp mina föräldrar, för att sen gå på svärfars födelsedagskalas, här i Enköping. Oftast brukar det bara vara närmaste familjen när det är kalas, men nu blev det så att de bjöd in mina föräldrar också. De trivs tillsammans, vilket vi är så glada för. Svärmor hade som vanligt dukat fint och lagat all mat.
Den här gången bjöd hon på något annorlunda tillagat. Det där köttet. Det är gravad oxfilé faktiskt. Inte jättevanligt. Jag vet knappt om jag hört talas om det. Oxfilé har jag ju såklart ätit ett antal gånger, och gravad lax har jag ätit många gånger och gravat själv. Men inte ätit gravad oxfilé.
Till oxfilén var det en krämig potatisgratäng, egenodlade haricots verts och annat. Det var vansinnigt gott! Det bara smälte i munnen. Hon var lite nervös innan. Det var 34 år sen hon gjorde det senast och man kan ju inte provsmaka köttet medan man tillagar 🙂 Den eventuella nervositeten var obefogad för det var superlyckat.
Till dessert blev det marängsviss och sen kaffe och kaka efter det. Ett par timmar senare, när alla var nöjda och belåtna, så skjutsade vi tillbaka mina föräldrar till Uppsala.
Må bäst!
No Comments