JAG HOPPAR FRAM I TILLVARON

Jag kan inte göra annat än att hoppa fram i tillvaron. Hoppar fram på kryckor. Korta sträckor. Hoppar runt mellan kök/vardagsrum, sovrum, kontor och ut på trädäcket.

Jag försöker att sköta mig. Göra som jag ska så att benbrottet läker på bästa sätt. Vara försiktig och inte sätta ner gipset i golvet. Jag kan meddela att ett kalkgips är väldigt tungt, så det bränner rätt bra i ljumsken eftersom jag måste hålla upp benet hela tiden. Åtminstone när jag står upp och när jag tar mig fram på kryckor.

Om en vecka ska jag till Akademiska sjukhuset i Uppsala. De ska ta bort gipset, röntga, kolla läget och bedöma om de ska operera vristen eller ej. Håller verkligen tummarna att jag slipper operation.

Andreas har fullt sjå med mig. Han kommer in med gröt och kaffe på sängen på morgonen. Ställer en termos kaffe och en liten termos mjölk vid fåtöljen i vardagsrummet. Häller upp en skål fil så jag kan ha till lunchen. Och lägger en dyna i en utestol. Allt så jag ska kunna klara mig så bra själv som möjligt.

Vilka härliga dagar vi haft nu. Länge ju. Love it! Även om jag jobbar och sitter inne så hoppar jag ut en stund i pauserna.

Idag är det kick off på jobbet. Jag kan ju tyvärr bara vara med via Teams på vissa delar. Surt!

På lördag ska vi ha kalas här hemma. Andreas ska firas. Det får bli köpe-fikabröd och köpetårta. Det har nog aldrig hänt mig förut att jag tvingats bjuda på sånt. Men ibland måste man sänka nivån lite. Hellre det än att ställa in kalaset. När man hoppar fram på kryckor så är det inte så lätt att baka. Och sen får vi hjälp att fixa iordning allt.

Må bäst!