Det var så lugnt och vackert på kyrkogården i centrala Enköping i lördags då jag var där. Platsen var omgiven av träd med höstens hela färgpalett.
Mamma och pappa hade frågat mig om jag hade möjlighet att sätta ett par ljungplantor på farmor och farfars grav, som finns i Enköping där vi bor. Det är inte lika lätt längre för mamma och pappa, som bor i Uppsala, att åka till den graven.
Självklart kunde jag fixa det. Jag åkte först dit för att se hur det såg ut på graven. Ville dels se hur stor rabatten var och dels se så det inte redan var fullt med plantor där. Jag har ju några kusiner i stan också och kanske någon av de fixat något. Men nä, inte denna gång.
Jag åkte sen till Blomsterlandet och köpte det jag blev ombedd att köpa. Jag hittade två riktigt kraftiga och fina ljungplnator som jag grävde ner med min lilla trädgårdsspade. Så, nu fick de lite fint. Inte för att de som ligger där bryr sig det minsta. Det är ju mera för att det känns bra för de efterlevande, barn och barnbarn, att göra lite fint vid graven.
Själv har jag länge sagt att jag vill brännas och att jag vill strös för vinden i en minneslund. Den tanken känns väldigt mycket bättre för egen del. Jag säger inte att något är rätt eller fel, utan bara hur jag känner. Andreas känner likadant. Viktigt att prata om sånt.
Då var det dags för en ny vecka då. Den vuxna dottern bor här denna vecka, Andreas kommer att vara i husbilen i Sandviken för jobb. Själv kommer jag att bo hemma första halvan av veckan och kommer på torsdag kväll att åka upp till husbilen. Kommer att jobba från campingen på fredagen och sen åker vi till Rättvik över helgen är det tänkt. Så dottern får hela huset för sig själv 🙂
Må bäst!
No Comments