Det har blivit lite av en tradition att vi åker till kyrkogården på Alla helgons dag. Min farmor och farfar och Andreas mormor och morfar är begravda där. Vi besökte dem.
Så så många ljus som var tända för att minnas sina nära och kära lite extra. Väldigt vackert i minneslunden!
Det blir väldigt effektfullt vid platsen där många ljus står tätt tätt. Men på nåt sätt tycker jag det är ännu vackrare i skogsbrynet där ljusen är utplacerade i skogen. Det blir liksom mera ett med naturen.
Innan vi gick upp i minneslunden gick vi till farmor och farfars grav. Vi satte dit ett ljus och en gravsmycknig. I år var vi på plats vid halv fem. Det hade börjat mörkna, men inte helt. Perfekt att hinna se vad man gör först. Sen blev det lagom mörkt till vi gick till minneslunden och nästan bara såg tända ljus.
Den var lite speciell och annorlunda. Det gillar jag.
Ljungen var kvar, som jag satte för ett par veckor sen. Man vet ju aldrig. Det verkar ju försvinna både det ena och det andra från gravarna numera. Illa! När vi kom dit så var där också en fin lykta och ett litet hjärta. Gissar att det är min kusin som satt dit det.
På väg till Andreas mormor och morfars grav träffade vi på hans mamma, syster och dotter också. De skulle också sätta ljus och gravsmyckning.
När vi kom hem från kyrkogården hoppade vi direkt ner i spabadet innan vi tände säsongens första brasa och gjorde en hej dundrande god middag. Hjortrostbiff, palsternackspuré och friterad potatis. Det var det sämst beskrivna receptet nånsin, men vi chansade lite. Och det blev toppen! Det kommer vi säkert göra igen.
Må bäst!
No Comments