I helgen tog vi en kort vandringstur med regnet hängande i luften. Så skönt det var. Vi stod med husbilen intill naturreservatet så det var lätt att bara ta på hikingkläderna och ge sig iväg.
Det var ett par plusgrader, lite småblåsigt och regnet hängde i luften. När jag beskriver det så, så låter det säkerligen inte speciellt härligt. Det är det bästa med att vara ute. Det är liksom skönt ändå. Frisk luft, rörelse, tystnad och umgänge.
Vi tog en lite kortare slinga eftersom vädret var så osäkert. Vi var sugna på att hinna grilla lite innan eventuellt regn och mörkrets inbrott.
Det är nåt speciellt med mossbeklädda stenar och stammar.
Istället för att svänga vänster här, som vi brukar, så tog vi höger.
Vi travade på och njöt av tystnaden.
Efter en stund kom vi till Härjarö udd. En udde med en ganska stor rastplats.
Här var det ganska blåsigt så vi gick vidare.
Leden gick vidare och rundade udden till andra sidan. Så, trots att den här rastplatsen ligger ganska högt så var det faktiskt lä.
Vi slog oss ner för att fika lite. Det ser riktigt eländigt ut, men det var faktiskt skönt.
Vi gick vidare mot husbilen och bestämde oss för att hoppa över grillandet och istället göra lunchen inomhus. Lagom när vi nästan var framme vid bilen så började det att droppa. Vi stannade inne resten av eftermiddagen och kvällen. Mysigt det också! På kvällen fortsatte vi på champagnen från kvällen innan och Andreas gjorde en jättegod middag, för att fira åtta år tillsammans.
Må bäst!
No Comments