Jag heter Lena, är inne på mitt 56:e levnadsår, nyss fyllda 35, men är 28, om ni förstår. Känner mig alltså betydligt yngre än vad passet visar. Har tre utflugna barn, två söner och en dotter. Jag är född och uppvuxen i Uppsala, men bor sedan 30 år i Enköping. Jag träffade kärleken 2017 och blev sambo 2018. Vi har nu rivit vårt hus och håller på att bygga nytt. Är civilekonom, utbildad fastighetsmäklare (teoretiska delen) och jobbar i en chefsroll. Gör allt för att inte uppfylla fördomarna om hur mossig man är som ekonom och chef 🙂
Skriver om sånt som jag gillar; kryddar mina vardagsinlägg med husbyggnation, friluftsliv, träning, resor, DIY och hälsa i största allmänhet. Sånt som gör gott för själen, helt enkelt. Min själ. Förhoppningsvis även din själ. Välkommen att hänga med på min resa!
Jag började blogga för att jag ville utmana mig själv och utveckla min kreativa del av min annars fyrkantiga Excel-hjärna. Behövde också träna på att softa. Jag som fylld av energi aldrig nöjt mig med att ”bara” jobba heltid, behövde också lära mig att ta det lugnt eller på andra sätt ta hand om mig själv. Nu, efter många års bloggande, så är jag betydligt bättre på att bara vara.
Här och här hittar du två populära inlägg där du kan lära känna mig lite mera.
Här hittar du mitt Instagramkonto
Här hittar du mitt Facebookkonto
6 Comments
Nina
19 mars, 2012 at 07:45Härligt Lena, heja!!! Bra start på bloggen tycker jag. Rolig att läsa och så blev jag varm i hjärtat – om du förstår hur jag menar 😉
Jag är ingen hejare på att vara aktiv i datavärlden, sitter så mycket vid skärmen ändå… men kommer gärna att slänga ett öga på din blogg mellan varven.
Må så gott! Kram Nina
Lena
19 mars, 2012 at 07:54Det var fina ord! Tack! Du är så välkommen, så mycket eller lite du vill 🙂
Villa Sjöhaga Hanna
22 oktober, 2012 at 07:46Härlig beskrivning!
kram
Lena
22 oktober, 2012 at 09:18Tack!
AngelicasVärld
26 december, 2015 at 03:04Men så härligt det ser ut!!
Nu har jag äntligen haft tid att läsa mig tillbaka bland dina inlägg – har haft för mycket att stå i men nu är det bara lata dagar !!
KRAM
Lena
27 december, 2015 at 09:55Ibland måste man ju prioritera helt enkelt!