Jag fick som sagt en blippare (fjärrkontroll till kameran) i julklapp. Försökte få den att funka, men gav upp efter typ 10 sekunder. Tog tag i det igen och läste hela manualen till kameran och blipparen. Tryckte och slet och drog i alla knappar. Passade på medan vi åkte till sonen i Uppsala i söndags.
När vi kom fram var jag på lagom gott humör. Stack allt i näven på svågern, som är van fotograf (dock inte samma märke). Han vände och vred i kanske fem minuter och sa det borde vara här nånstans. Då kom jag på att det nog gick att vicka på den knappen, alltså inte enbart snurra eller trycka i mitten (som också går). Nämen sedär!
Här ovan är första bildbeviset på att den funkar. Det blev ju ingen vackert stylad bild precis, men jag är nöjd att den funkar. Så mycket lättare att kunna fota mig själv när jag vill. Men att det ska behövas en svåger!
Må bäst!
4 Comments
Lotta
9 januari, 2013 at 12:5480% träff eller något åt det hållet – mycket bra 😉
Helt suveränt med en fjärris!!
KRAM
ulrika
9 januari, 2013 at 01:05Jag tyckte du kämpade på bra där med manualen, jag öppnar inte ens såna. Är så sugen på en ny systemkamera men då måste man ju läsa och det tar emot – kanske det finns praktiska kurser istället hur man lär sig kameran, det vore nåt för mig. Skönt att du har en svåger som kan hjälpa till lite 😉
Kram Ullis
Fru Sederblad
9 januari, 2013 at 05:48Precis. 80 % är inte dåligt ;-)!
min tekopp
9 januari, 2013 at 06:16Svågrar är minsann inte illa inte 😉 Ha det nu så kul med din nya leksak, tänkte att jag skulle införskaffa en jag oxå, antar att det blir SÅ mkt lättare att fotografera sig själv på det viset.