Tänk om man kunde ha hemma-jobbar-måndag, och tisdag och onsdag… lite oftare. Jag hade en sån bra jobbdag igår. Och idag kommer det förhoppningsvis bli lika bra.
Jag passade på att ta mig en kort löptur längs sjön på förmiddagen och när jag kom in tog jag en fika framför brasan. Njöt av tystnaden. Det enda som hördes var knäppandet i braskaminen. Sen jobbade jag vidare igen.
När jag fått i mig lunchen tog jag en promenad ner till sjön igen. Satt där på en bänk en stund. Även där alldeles tyst.
Jag märker att jag behöver det här nu. Jag blir oerhört trött på eftermiddagarna, som jag inte blivit tidigare. Det funkar trots allt rätt bra att jobba, bara jag inte har en massa onödiga intryck som pockar på hjärnans uppmärksamhet. Snart, snart åker vi på en liten semester. Det håller mig uppe nu.
Må bäst!
5 Comments
Ekenäsliv
1 november, 2016 at 04:02Hej där!
Ja, man är allt ganska så trött nu… Vi var ju iväg på en liten get-away i helgen maken o jag.
Verkligen såååååå välbehövligt!
Ta hand om dig!
Kram Anna
Lena
1 november, 2016 at 07:52Ja, jag såg att ni var iväg. Så mysigt och välbehövligt!
Milla
1 november, 2016 at 09:24Å vad härliga bilder! Skönt att du passade på att ta dig ut – idag har det ju inte varit lika kul… Jag jobbade ju hemma i så många år tidigare men var usel på att ta mig ut tyvärr. Det är jag alltid förresten, väldans trög i starten men är det skönt ute vill man ju aldrig ta sig in 😉 Skönt att se att du passar på att ta det lite chill. När kroppen behöver är det bra att lyssna in sig. Lika härligt som det är att träna och fara runt i energiflow är det viktigt att ibland bli lite långsammare. Jag har oändligt behov av det numera, kanske är det ålder eller hormoner (eller avsaknad för min del) som säger till… det är väl en slags självbevarelsedrift. Kram!
Lena
2 november, 2016 at 06:17Ja, nu måste jag chilla en hel del. Det finns liksom inget annat att välja på!
SEDAN TONÅREN HAR JAG KÖRT PÅ I HÖGT TEMPO - Gott för själenGott för själen
23 februari, 2017 at 07:04[…] I höstas fick jag sen problem att äta och sova, men fortsatte jobba. Då taggade jag ner ännu mera och jobbade en del hemifrån för att få det lite lugnare. Det räckte tydligen inte. Det var försent. Kraschen var ett faktum. Jag blev sjukskriven och gick oändligt många promenader ner till sjön och bara var. Och jag tränade försiktigt på gymmet varvat med löprundor. […]