DET ENKLA VACKRA

Jag märker att det är fler och fler som uppskattar det enkla vackra. Ser det vackra i det enkla. Det är förmodligen en motvikt till vad som tidigare varit.

 

Gärdesgård

Titta bara på den här gärdesgården! Några störar travade och hopsnörda på varandra. Hur enkelt?! Vansinnigt vackert i kvällssolen!

Vad är ni i för sinnesstämning när ni är ute? Ser ni såna här saker? Blåser ni bara på och tar era pw’s (som jag tidigare gjorde)? Befinner ni er mestadels i stan eller förorten med betong och asfalt? Kan bara tipsa om att ta er ut i naturen. Ta det lugnt, lyssna på ljuden, känn vinden, känn solen eller regndropparna, känn dofterna! Känn efter vad som händer i kroppen…

Må bäst!

Det här inlägget postades i hälsa & uteliv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till DET ENKLA VACKRA

  1. Maria skriver:

    Jag försöker att ta in intrycken när jag är ute. Oavsett om jag är i stan eller i skogen. Tror jag har blivit bättre på det som äldre och jag känner att jag ibland behöver stanna upp och bara vara. Även om det är hemma i mitt vardagsrum men bara få vara där en dag och känna in livet, har blivit betydelsefullt.
    Kram
    Maria

    • Lena skriver:

      Hehe, ja det kanske är nåt som kommer med åren. Att man liksom inser vad som är viktigt. Och kanske är det så att man har mera tid också. Tid att faktiskt stanna upp lite.

  2. Anjeli skriver:

    Jag brukar ofta gå ut med målet att ta en rask promenad i skogen där jag bor, men det blir sällan precis så som jag tänkt. Oftast brukar det bli så att jag upptäcker någon fascinerade eller intressant detalj (precis som den där fina gärdsgården) och plötsligt har jag avvikit från vägen och hamnat i någon mossig, trollsk glänta där tiden tycks stå stilla.
    Sådana stunder när man bara stannar till, andas och njuter av naturen är bland de bästa ögonblick som finns.
    Kanske inte optimalt för motionen, men det gör gott för själen!

    • Lena skriver:

      Men åh, det låter helt fantastiskt ”… mossig, trollsk glänta där tiden tycks stå stilla.”! Älskar sånt!

      Kul att du hittade till mig. Jag ska kika in hos dig också!

  3. Anneli skriver:

    Hej,
    Ja, men så är det. När det blir overload på allt ytligt och speciellt om man bränner ut sig så blir det enkla det mest fantastiska. Jag gick i skogen i timmar varje dag och såg frost på lingon och ett rådjur på ett dimmigt fällt och andra fenomen som jag aldrig ens reflekterat över förut och det var så otroligt vackert. Helande för själen. Påminde om det mest grundläggande av allt – naturen. Jag insåg även att våra egna liv följer naturens årstider på det mest fantastiska sätt. Det är som om man vissnar och dör en smula för att sedan väckas till liv och försiktigt slå ut…haha..ja och förhoppningsvis får man stå där i full blom någon gång i framtiden igen : -)

    Ha en fin dag!

    Kram, Anneli

    • Lena skriver:

      Vad fint du beskriver naturens årstiders koppling till livet. Att ”..man dör en smula för att sedan väckas till liv.” Blir alldeles rörd! Precis så är det ju. Jag väntar på den där våren då man kan stå i full blom 🙂 <3

  4. Karin skriver:

    Jag har alltid förut varit högpresterande i mitt jobb och det mesta var en tävling. Numera är jag helt annorlunda och glädjer mig åt det enkla och vackra i vardagen, har förmågan att kunna uppskatta en vacker blomma eller en liten fjäder ute i naturen. Det är rikedom på riktigt. Vet inte riktigt hur jag växlade över på det spåret men det kom av sig själv på något vis. Kanske hästarna hjälpte mig till det. Det är vilsamt att studera detaljer i naturen och numera har jag aldrig hörlurar på ute utan lyssnar på själva naturen istället. Kram <3

    • Lena skriver:

      ”…rikedom på riktigt”, precis! Det är nog pendeln som slår tillbaka med full kraft. Från hög prestation till det enkla och lugna. Kan tänka mig att hästarna bidragit till det för din del!

  5. Sorry, sorry, sorry… för usel återkoppling på din blogg, du som lämnat så många fina hälsningar hos mig…. 🙁
    Men jag har bara inte hunnit! Att jag hunnit skriva på min egen blogg är bara för att jag ”behöver” skriva för min egen skull 😉
    Men nu har jag läst ikapp lite här!
    Så många fantastiska naturbilder du bjuder på! Tack, det är så fint!
    När jag tar mina pw´s så blir det oftast runtom här i villaområdet och genom de skogspartier som finns. Jag tar alltid in dofter och nu är det ju så mycket härligt fågelkvitter också! Imorse gick/sprang jag på elljusspåret för första gången på länge. Så fint i skogen på morgonen!
    Jag tycker att du fått till balkongen superbra! När jag först såg de där bilderna så trodde jag det var från någon fin handelsträdgård, faktiskt! Det är väl ett betyg gott nog, eller? 😉 =)
    Så söt liten kisse och sonen ser så stilmedveten ut! Men så har han ju en så snygg mamma med stil också! Visst är det härligt att unga vuxna följer med och hälsar på hos släkten även om åldern inte är riktigt den samma! Underbart att hålla kontakt!
    Jag har säkert missat något som jag tänkte nämna, men jag tror jag fick med det viktigaste jag hade att säga 😉
    Kram på dig!
    /Maria

    • Lena skriver:

      Meeen, gulle! Inte behöver du be om ursäkt! Det finns inga krav på några kvitterande kommentarer alls! Man hinner det man hinner och man gör det man vill, tycker jag!

      Det var verkligen ett gott betyg över min balkonginrednding. Vad glad jag blir!

      Jag hoppas att ni nu får/har en fantastisk resa!

  6. ulrica skriver:

    När jag ”lekte” naturfotograf så tog jag verkligen tillvara på ögonblicken och tog in naturen på bästa sätt, för då hade jag full fokus på det jag gjorde. När jag tappade bort det så var det mest PW med dunkande musik i öronen och nu är jag i ett läge att jag har musik i öronen om jag går inne i staden mellan husen, men ute i skogen så lyssnar jag bara på skogens sus, fågelkvitter och fågelsurr. Det finns inget som ger energi mer än det, och även i morse när jag låg i solstolen så kunde jag inte sluta tänka på hur varm jag blev i själen av att lyssna på fågelvittret, de små barnen som lekte i lekparken, humlan som surrade runt på altanen och ibland hördes några prata i periferin. Det kändes som äkta sommar, äkta lugn och ro och jag njöt och kände mig harmonisk. KRAM

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *