HELVETE VAD GOTT!

Helvete, vad gott! Detta är kärlek! Ja, hon sa faktiskt så. Tjejen vid grann-bordet lät med värsta västkustdialekten nästan hela restaurangen få veta vad hon tyckte om det hon just fått på tallriken. Och jag kan inte annat än att hålla med. Helvete, vad gott det var! Och vilken upplevelse!

Men vi tar det från början.

Vi letade en stund på Stora torget i Västerås efter restaurangen vi bokat bord på. Denna lilla oansenliga skylt, ovanför en markis, hittade vi till sist. Entrén var lika oansenlig den. Men oansenligt är allt annat än vad det skulle visa sig att vara innanför dörren!

Jag bryr mig sällan om vad jag äter. Om nån frågar efteråt om det var gott så svarar jag typ ”ja, det var det säkert”. Jag tänker liksom inte på vad jag äter och hur det smakar. Om inte maten nockar mig. Och det kan man säga att den gjorde i lördags!

Helvete vad gott – Frank Rules

Vi började med att ta in ett varsitt glas champagne. Till det fick vi lite snacks. Bröd med rostad lök i och…

… morötter rullade i asiatiskt ströbröd. Gott! Servitören satte sig ner på stolen bredvid och berättade om vad vi hade framför oss. Redan här undrade vi var det skulle sluta…

Grejen med det här stället är att man inte får nån meny som man väljer ifrån. Man säger om man är allergisk mot nåt eller absolut inte gillar nåt och väljer sen om man vill ha fisk eller kött eller vegetariskt till varmrätt. Sen blir man serverad nåt spännande. Och de gör en grej av att man får olika rätter, så man smakar av varandra. Det såg lite roligt ut att man satt och matade varandra i sällskapet.

A’s min när vi fick in drycken till första förrätten var obetalbar! Jag fick in öl och snaps och han fick in rosévin. Som jag skrattade! Men sen fick han ändå halva min snaps. Och hans rosé var fantastiskt! Vit persika!

När dryck och förrätt kommit in så satte sig servitören ner igen och berättade en hel roman om rosévinet och producenten, och maträtterna. Jag fick en carpaccio med rostad surdeg (de bruna flagorna på tallriken), picklade (tror jag) tomater och… lyssna nu… torkad äggula som de rivit över! Jamen bara det! Riven torkad äggula! OCH. HELVETE. VAD. GOTT! Alltså, det går liksom inte att förklara riktigt, men de olika smakerna kändes separat när jag stoppat in tuggan i munnen och efter några sekunder så liksom smälte alla smaker ihop med varandra. Så gott!

Här är A’s vackra förrätt, som ingen av oss minns vad det var. Nåt med lime i alla fall (som inte jag fick eftersom jag är allergisk).

Det serveras två förrätter, men den andra missade jag att fota. Här är min varmrätt på torsk. Riktigt gott!

Här är A’s varmrätt. Ingen av oss kommer ihåg vad det var heller. Nåt köttaktigt. Jamen, de berättade långa berättelser om både dryck och mat så det var omöjligt att snappa upp allt.

Och A’s dessert. Rabarber nåt… God den också!

Sen toppade vi med kaffe, konjak och tryffel.

Inredningen

Det är en liten restaurang med få platser. Liten, intim och mysig. Och cool genomtänkt inredning. Men vill man ha en kväll med ljus och sol, så ska man inte gå dit. Jag tror det bara var ett litet fönster, med fördragna gardiner. Förmodligen genomtänkt även det.

Kul inredning med Bullens pilsnerkorv och havregryn på väggarna. Och ett grymt coolt foto. Undrar vem denna gubbe är!?

Till och med vinkylen var cool!

Istället för att ha stuckatur i taket så kan man ha den på väggarna! Snyggt och roligt!

Frank Rules

De kallar det för en gimmick – Frank rules . Frank rules innebär att de serverar en fyrarättersmeny i blindo. Två förrätter, en varmrätt och en dessert. Till det ett dryckespaket ifall man önskar. Dessutom får man en trevlig miljö, skön musik och en riktigt bra service!

Det här var det bästa vi båda någonsin ätit. Men det var inte bara en måltid. Det var en hel upplevelse! Så ja, jag kan bara hålla med tjejen vid grannbordet. Helvete, vad gott!

Må bäst!