Det är sista rycket nu. Sista rycket för de här sommarblommorna hemma hos A. De har klarat sig riktigt bra trots värmen ända sedan början av sommaren.
Det är också sista rycket på denna sommarsemester. Fem dagar ska tillbringas i Berlin. Har velat åka till Berlin i många år, men det har inte blivit av tidigare. Men nu är det alltså dags. Berlin – here I come!
Och grattis till pappa på födelsedagen!
Må bäst!
Idag går jag in i min tredje och sista semestervecka denna sommar. Har just varit på gymmet. Skönt att vara tillbaka och bygga lite styrka efter sommarens löpträning.
Jag kom på att jag ju inte berättat om Tallinn. Så här kommer lite om det.
Tallin var en överraskande fin stad
Tallinn var en överraskande fin stad, konstaterade jag då jag var där. Väldigt vacker arkitektur och många byggnader i gamla stan hade klarat sig från att bli förstörda i krig.
Jag och A åkte på en kryssning till Tallinn i juni. En kryssning som han fått av sin dotter och mig i 50-årspresent.
Efter frukost på båten gick vi direkt mot gamla stan. Vi hade inte planerat in ett enda dugg utan bestämt att vi bara skulle göra vad som föll oss in. Har man fem-sex timmar på sig så hinner man inte så mycket heller. Våren hade varit rätt intensiv så det var skönt att ta det lugnt.
Vi strosade mest runt i gamla stan. Här och där var det folk som hade klädsel från medeltiden (gissar jag) och plötsligt kunde de köra nåt litet rollspel och ropa till varandra. Där runt hörnet ligger en trevlig restaurang, som jag skriver om längre ner.
Vi pausade med lite fika och strosade sen vidare. Självklart stannade jag för att fota typ varannan meter. Jamen jag går ju igång på sånt här.
Kolla den här dörren då! Så fin!
Eller den här då! Jamen jag smäller av! En sån skulle jag kunna tänka mig som ytterdörr när jag har ett slott nästa gång 🙂
Vi hamnade på ett stort torg. Där såldes en hel del fina saker. Inget skräp där inte. Dukar och andra textilier trängdes med fina smidessaker. Klämde på en ljusstake i smide, som skulle passa fint här hemma, men de var så massiva och tunga så det var inte rimligt att släpa runt på.
Överallt tecken på svunna tider.
Sen hittade vi en trevlig restaurang som fick serva oss med lunch. Olde Hansa låg på ett litet torg i Gamla Stan, i en liten sluttning så det var terrasserat där borden var. De hade egen öl. Honungsöl och örtöl. Vi valde örtöl. Spännande att testa nytt, men njae. Jag skulle nog inte välja den igen. I alla fall inte om jag var sugen på öl. Det smakade inte öl, mera åt svagdricka-/mjöd-hållet och den var otroligt mäktig. Bara den var som en måltid 🙂 Det visade sig efteråt att det verkar vara en av Tallinns mest populära restauranger. Det var ett riktigt härligt ställe med supertrevlig personal! Dit återvänder jag gärna.
När vi kände oss nöjda med gamla stan drog vi oss ner mot hamnen.
Där i hamnen, intill ett stort hotell, hittade vi ett coolt ställe. På Kochi Aidad kan det säkert vara en riktigt härlig stämning med en massa folk.
Men vi valde att sitta ute och dricka bubbel i den härliga solen.
Mysigt att avsluta dagen i Tallinn med lite bubbel i hamnen. Just den här bilden tycker A väldigt mycket om. Han säger att jag ser så nöjd och avslappnad ut. Kan inte vara annat efter en härlig dag i Tallinn!
Må bäst!
Ja, här pågår verkligen en skön semesterlunk. Denna söndag startar jag i sängen med frukost och Nyhetsmorgon. Mysigt!
Medan A och hans dotter kämpar med värmen i Prag så är jag hemma och skrotar runt. Varvar fönstertvätt och städning med parkhäng och läsning. Och ett och annat träningspass. En perfekt mix en semesterdag på hemmaplan, om ni frågar mig.
Frukosten har landat i magen och jag ska slutföra min storstädning av lägenheten. Sen ska jag packa för om två dagar är det dags för nästa semesterresa.
Må bäst!
Häromdagen frågade jag mina föräldrar om de ville hänga med på en picknick i Vattenparken. De skulle ändå åka in från landet till Enköping så då kunde det ju passa bra tänkte jag.
Uppskattad picknick med mina föräldrar
Jag kompletteringshandlade lite och plockade sen ihop lite smått och gott. Vi bestämde att vi skulle ta det lite mot kvällningen så det skulle vara lite svalare och inte de dryga 30 grader som varit om dagarna nu. Det hann mulna på lite också så det blev rätt skönt i luften faktiskt.
Jag lyxade till det med vaniljhjärtan och Lindt-choklad till kaffet efter maten. De tyckte det var så mysigt och verkade uppskatta den där stunden jättemycket. Det gjorde jag också 🙂
Igår blev det nästan en repris. Men med mig själv. Bara för att A är bortrest så vill jag ju inte sitta hemma och rulla tummarna. Jag packade ett täcke, nåt att läsa, mat, lite vin och kaffe, och knatade iväg till parken.
Har man inte tillgång till tavernor, salt hav och palmer så får man fixa egen mat, gå till en hitte-på-sjö och titta på björkar och annat buskage. 🙂 Synd att vattnet är så geggigt. Inte riiiiktigt lika fint då.
I tre timmar låg jag där och läste och lyssnade på Sommar i P1 innan jag hade fått nog av solen.
Mellan varven med mat, fika och solning så har jag försökt påbörja en välbehövlig storstädning. Jag har i alla fall lyckats tvätta alla fönster och duscha alla blommor. Alltid nåt. Ska försöka fortsätta idag. Det är ju så skönt att få det gjort och känna att hemmet är genomgånget och fräscht.
Må bäst!
Vill du veta hur man hittar till världens äldsta träd Old Tjikko? Förra året visste jag inte hur man hittade dit utan trevade mig fram lite. Till sist fick jag vända pga vädret. Men för ett par månader sedan fick jag revansch. Jag ska försöka beskriva hur man hittar dit.
Old Tjikko – världens äldsta träd
Så här ser han ut, den gamle mannen. Han finns i Fulufjällets nationalpark i norra Dalarna. Det finns flera entréer in till nationalparken. Jag utgår i min beskrivning från huvudentrén eller så kallade Njupeskärsentrén.
När du kommit in i parken följer du leden mot Njupeskär (Sveriges största vattenfall). För övrigt en fantastiskt vacker sträcka! När man är nästan framme vid fallet så passerar man Njupeskärsstugan. En raststuga med eldstad och bänkar utanför. Toaletter finns här också. Här är det lämpligt att pausa innan stigningen mot Old Tjikko börjar.
Istället för att vika av lite till vänster mot fallet (precis efter stugan) så viker man av höger mot toppen. Det är en grusad led, ibland med trappsteg. Det syns på bilden ovan.
När gruset och trappstegen tar slut så går det en stig in till höger, se bilden. Följ den ”ett bra tag”.
Fortsätt följa stigen och njut under tiden av en vidunderlig utsikt!
Till sist kommer man upp på bergsplatån och allt blir väldigt plant. Efter en stund på stigen så kommer man till en fyr-vägs-(stigs)-korning med denna stenhög till vänster. I denna korsning tar man höger.
Så här ser den stigen ut. Fortsätt några hundra meter.
Efter en stund så finner man denna vansinnigt taniga skapelse, med ett lågt rep runt. När jag tänker ”världens äldsta träd” så tänker jag på nåt gigantiskt, maffigt och knotigt träd. Men näe då. Visst, det är ju såklart rotsystemet som är så gammalt som över 9500 år och inte själva trädet. Man har beräknat åldern genom så kallad kol 14-datering.
Det verkar som att han försöker föröka sig på gamla da’r!
Från den berömda granen har man en fantastisk utsikt över bergsplatån, Rösjön och Rösjöstugorna.
Jag skulle gissa att det inte är mer än 3-4 km från huvudentrén, med en rejäl stigning under en sträcka. Vi gick rundan ”Fallet runt” på 8 km och den rundan passerar trädet.
Namnet Old Tjikko kommer från upptäckaren Leif Kullmans hund Tjikko.
Vissa påstår att det är hemligt var detta träd finns. Eftersom guiderna i entrén berättade exakt var det ligger så kan det inte vara hemligt. Eller hur.
Så, nu är det bara att ge sig av och söka upp det fantastiska trädet. Men, please, respektera den gamle mannens ålder och gå inte innanför repet! Jag måste säga att det kändes lite högtidligt att besöka honom. Särskilt eftersom jag fick ge upp förra året. 🙂
Må bäst!
En av mina träningspass på Samos blev en löptur i bergen. Många drar ner på träningen under semestern. Jag brukar göra tvärtom. Under semestern har jag ju mera tid att träna, tänker jag.
Jag får som motargument ”jamen på semestern vill man ju koppla av”, och då säger jag, ”ja, just det”. För mig är det verkligen avkoppling att träna. Så skön känsla när må-bra-hormonerna sprider sig i kroppen och jag blir pigg i knoppen och avslappnad i kroppen.
Denna gång drog jag iväg vid 7 medan solen höll på att gå upp.
Löptur i bergen på Samos
De omslutande bergen är alltid nära i Kokkari, som är den lilla fiskeby på Samos som jag bodde i. Och lederna är det varierande skick på. De här var nog en av de bättre 🙂
Men när leden började smalna av så här pass och bära iväg in i buskaget så backade jag och valde en annan väg 🙂
Detta magiska ljus på morgonen!
Titt som tätt passerade man olivträd.
Efter en stunds runt-vimsande på leder i bergen var det dags att vända om och ge sig av hemåt till hotellet igen.
Svettig och härlig och redo för att ta sig an dagen!
Men nu är jag hemma igen. Nu får jag ta mina löprundor i en helt annan miljö. Det har ju visserligen varit nästan lika varmt här hemma nu ett bra tag. Men det finns inte lika mycket berg, hav och palmer här. Jag får nöja mig med ett par konstgjorda små sjöar. Just idag var det bara 24 grader och regnet hängde i luften. Nu blir det dusch och frukost. Sen ska jag ta mig an denna dag.
Må bäst!
Jag fick det mest fantastiska välkomnandet man kan tänka sig när jag klev innanför dörren hemma efter en vecka på Samos! Helt oväntat stod där en stor härlig bukett, en flaska bubbel och ett fint kort.
Fantastiskt välkomnande!
Att A hade varit här två gånger och vattnat (och mellansonen en gång), eftersom det varit så otroligt varmt, det visste jag. Men det här!
Han hade åkt hit en extra gång och plockat ur diskmaskinen och diskat upp efter vår sista frukost innan min avresa och han hade alltså fixat blommor och bubbel! Tolkar det som att jag varit saknad. Blev så himla himla glad. Jag tror det kallas kärlek 🙂
Och igår kväll kom han över för att vi skulle hinna umgås i några timmar. I morse pussade han mig hej då. Han ska åka till Prag med sin dotter.
Idag har jag mest lullat omkring här i värmen. Tvättat det jag inte hann tvätta igår kväll, packat upp det sista och jag-vet-inte-vad. Tar det bara lugnt. Nu har jag några obokade dagar innan A och jag drar till Berlin. Skönt med semester!
Må bäst!
Det är dags att åka hem från Samos och jag gör det med ett fint reseminne. En vecka har gått så otroligt fort, trots att jag rest ensam. Men jag har verkligen trivts här och kan verkligen tänka mig att åka tillbaka.
Jag kommer att åka hem med fint reseminne
Jag kommer att sakna den fina fiskebyn!
Jag kommer att sakna de charmiga tavernorna med härlig dekoration och inredning!
Jag kommer att sakna de fina små stränderna!
Jag kommer att sakna de omslutande bergen!
Jag kommer att sakna promenaderna längs gatorna!
Jag kommer att sakna den fräscha och vällagade maten!
Jag kommer att sakna de stora olivträden!
Jag kommer att sakna de fräscha smoothie’sarna!
Jag kommer att sakna middagarna på stranden!
Jag kommer till och med sakna de knaggliga klapperstenarna!
Jag kommer att sakna löpturerna i värmen!
Jag kommer att sakna de magiska solnedgångarna!
Och jag kommer självklart sakna det otroligt turkosa vattnet!
Hej då, Samos! Jag saknar dig redan! Ses snart igen!
Må bäst!
Just another day in paradise skulle man kunna säga. Om Kokkari på Samos i Grekland är paradiset eller ej låter jag vara osagt, men det är nog inte långt ifrån. I alla fall om man mäter sol och värme, avkoppling, god mat, vacker natur och trevliga människor.
Det har blivit många dagar på stranden. Idag blir det den sista. Det gäller att suga ur så mycket som möjligt för i morgon bär det av hemåt igen.
Det är en väldigt lugn strand. Så här folktomt var det just då vid halv elva. Det brukar vara fullt, men det är inte mycket folk alls ändå eftersom det är så få solstolar på samma ställe. Så skönt att slippa hundratals människor vid stora hotellkomplex! Det lockar mig inte alls.
Jag slår mig ner, pluggar in skön musik i öronen och tar fram en bok.
Just another day in paradise
Det mest ansträngande är vilken smak på smoothie man ska välja! Typ.
Medan dag övergår i kväll kan det mycket väl tänka sig att det slinker ner en drink.
Om detta är paradiset eller ej låter jag vara osagt som sagt, men riktigt nära är det nog i vilket fall.
Må bäst!
Vandring på Samos är populärt har jag förstått. Och nu förstår jag varför. Jag är så himla glad att jag fick möjligheten. Det var en lagom utmanande stigning, omväxlande underlag, omväxlande vegetation och en mer eller mindre ständigt vacker utsikt. Dessutom blev det några oväntade besök under turen.
Så fantastisk utsikt att jag ville stanna och fota hela tiden. Typ.
Jag har bytt några ord, lite då och då, med två svenska kvinnor här på hotellet. Ni vet, lite så där om vad man gjort under dagen eller planerar att göra under kvällen. Igår morse frågade de om jag ville hänga med på en vandringstur i bergen. Såklart jag ville hänga med!
Det var varmt. Riktigt varmt. Nånstans runt 32-33 grader och näst intill vindstilla. Man brukar ju säga att det är kallare uppe i bergen, men så var icke fallet här. Nere i byn blåste det ständigt från havet, så det känns inte alls så varmt där.
Lite här och var fanns det ruiner efter övergivna stenhus. Lite till höger i bild syns en av ruinerna.
Vackert och sorgligt på samma gång. Tänk. Tänk om den här ruinen hade kunnat berätta sin historia.
Olivträd, olivträd och olivträd överallt. Både vilt växande och mer organiserade odlingar.
De verkar göra vad de kan för att använda allt från själva frukten (heter det så?!). Förutom att pressa ur själva oljan så pressar de även kärnan och använder till nåt (minns inte vad just nu).
Förutom att det fanns ruiner lite här och var så fanns det kapell lite här och var. Jag blev mäkta förvånad då vi klev in och insåg att kapellen verkar vara ”levande”. Det brann ljus och det fanns blommor i vaser. Man kunde skänka en slant och tända ett ljus ifall man ville.
Det var varierande skick och kvalitet på inredningen. Det här tillhörde det som var lite finare.
Hade man tur så fanns det en liten skylt som visade vägen till kapellet. Annars fick man helt enkelt använda ögonen och speja. Plötsligt kunde det dyka upp ett på en kulle i synfältet och då gällde det att hitta en liten stig som kunde leda dit. Spännande äventyr 🙂
Detta var nog det allra finaste som vi tittade in i. Svårt att se, men golvet bestod av små små klapperstenar som de satt ner på höjden liksom. Jag kände på det och konstaterade att det var oerhört jämnt. Det måste ha tagit galet lång tid att sätta detta stengolv! Men vem har bråttom. Typ.
Att besöka kapellen så där oväntat tillhör förstås highligths’en. Men den till synes lilla detaljen att kunna plocka fikon och äta direkt från träden var fantastiskt där i värmen när energin började svikta. Jamen hur gott var inte det?!
Den fantastiska utsikten som gjorde sig påmind titt som tätt är givetvis en av highlights’en.
Det ständigt närvarande havet tillhör ju självklart också bland det bästa!
Jag hade en fantastiskt trevlig tur med två lättsamma kvinnor och är så tacksam att de bjöd in mig att följa med.
Köp en karta (kostade 7 EUR)! Det är omöjligt att hitta om man inte har en karta. Det kommer typ tusen vägkorsningar av olika storlek och skick och man har ingen aning om vilken man ska välja. Det är dåligt uppmärkt. Möjligtvis kan man se en blå prick målad på en sten.
Ta med vatten och nåt att äta. Det finns inget längs vägen, om man inte går till en bergsby.
Det tog oss ungefär 3-3,5 timme att gå knappa 10 km (enligt tre olika appar).
Bästa tiden för att vandra här är egentligen maj och september då det är lite mera behaglig (läs lämplig) vandringstemperatur. Det funkade dock alldeles utmärkt även i denna hetta, men jag har nog aldrig nånsin varit så svettig.
Vandring på Samos är absolut nåt jag kan rekommendera och jag gör det gärna igen!
Må bäst!