Härom kvällen tog vi en skön skogspromenad. Vi har som ett spindelnät av oändliga stigar och skogsvägar precis intill. Jag ville fräscha upp minnet lite för att hitta bästa löpslingan. Det är ju lite speciellt att springa i skogen. Blir mer utmaning att trampa rätt mellan stenar och rötter.
På löprundan morgonen efter valde jag naturligtvis fel i en korsning så jag var lite för snabbt hemma. Min hjärna är mera byggd för gatukorsningar med 90-graders vinklar och inte slingrande skogsstigar där korsningarna kan se ut som en gaffel eller ett Y. Det går ju an på den delen som är Upplandsleden. Den är ju liksom uppmärkt med orange färg. Jag är ju i alla fall inte färgblind.
Må bäst!
3 Comments
ulrika
9 juli, 2013 at 12:11Så där ser det ut i skogen bakom vårt hus också fast det är ingen risk att springa fel då spåret bara går runt runt – inga korsningar alltså 😉
Kram Ullis
helenasenklavardag
9 juli, 2013 at 06:51Ha ha jag hade också valt den vägen, men mer för att komma hem snabbt.
kram Helena
Åse
10 juli, 2013 at 09:49Härligt att ha skogen runt knuten, och enkelt kunna ge sig ut på en löprunda med eller utan korsningar. Ha en härlig onsdag. Åse