Alltså, denna ständiga längtan efter fest och umgänge. Det är ju så himla himla kul. Vi var ju nyligen på 40-årsfest och våra vänner vi träffade förra helgen pratade om stundande 50-årsfest. Jag har lagt märke till att allt färre orkar/kan/vill ha fester. Alla gör givetvis som de vill, men jag blir lika glad varje gång jag blir bjuden på fest.
Och vi ordnar gärna fester. För några år sedan ordnade vi ängsfest varje sommar. Vi bodde på landet och hade möjligheten. Festen pågick från lunch ena dagen till frukost nästa dag. Barnfamiljer, par och singlar i en härlig röra. Vi ordnade allt. Lunch, femkamp, tipsrunda, middag, live band och frukost. Vi var så ambitiösa och snickrade partybord med fasta bänkar, byggde scen till bandet, delade in alla i lag där helst ingen i samma familj eller kompisgäng skulle vara i samma lag. Folk sov i bilar, tält, husvagn, i soffan, och på köksgolvet låg det en hög ungar när man kom upp på morgonen (jo, de hade madrasser). Sista gången var vi närmare 100 pers. Så mycket jobb, men så himla kul!
När vi flyttade till vårt nuvarande hus så ordnade vi tomtefester ett par tillfällen. I februari. Ja, min man har lite annorlunda idéer ibland. Lite enklare variant av fest där alla skulle vara utklädda i minst tomteluva och ha med sig egen mat och dryck. Vi gick med facklor runt kvarteret och sedan grillade vi och satt i snödrivor. De som ville fick sedan fortsätta inne hos oss.
Så roligt att försöka tänka ut vad vi värdesätter när vi går på fest, att planera och förbereda, att rigga, att få folk att känna sig välkomna, att skapa förutsättningar för en härlig dag/kväll. Jag tror det är det som gör det så kul. Måste ju påtala att det för den saken skull inte behöver vara en massa alkohol. En av de roligaste 40-årsfesterna jag varit på var jag nykter och dansade i timmar (som vanligt).
Oj, vad långt det blev. Ni märker att jag blev ivrig. Denna ständiga längtan.
Må bäst!
5 Comments
ulrika
7 april, 2014 at 09:09Ja det var helt klart mer fester förr både jobbmässigt och privat, lite synd. Undrar om det har med åldern att göra…… hmmmm. Men snart ska vi som sagt ha en liten minifest i Enköping m bloggmaffian där har åldern ingen betydelse – det ska bli kul – du gav ju på förslag 25/4 men det var ju ett par som inte kunde då. Ska du kasta ut några fler datum eller vill du att jag gör det istället? Man kanske kan fråga alla vilka datum de INTE kan i April så kan man lättare få fram ett gemensamt datum som passar alla 😉
Kram Ullis
Katarina
7 april, 2014 at 09:30Men oooj wooow det låter som du är värsta bästa festfixaren..
sååå kul!
Jamen vist är det kul med fester.. tyvärr ordnar man eller blir bjuden för sällan… jag tror att an ofta krånglar till det mer än vad som behövs. Man gör det för krångligt.
Kram katarina
Susanne
7 april, 2014 at 10:34Ni låter som dom perfekta festfixarna, nu tror jag Bindefeldt fått konkurrens..;-)
Håller med Ulrica, snart så….!
Kram på dig
Åsa
8 april, 2014 at 12:52Haha…jag gillar INTE alls fester, har aldrig gjort, kommer nog aldrig att göra:)
Hittar alltid på ursäkter för att slippa ifrån, fester är helt enkelt inte min grej.
Visst är det konstigt det där, hur olika vi är, fast tur är väl det:)))
Kram Åsa
Milla
8 april, 2014 at 03:55Vilka roliga fester det låter som ni anordnat, tufft! Det är nog som du säger det där med att våga, eller orka att ha fester. I min bekantskapskrets är det knappt ingen som har haft fest, då vi typ fyllt jämt. Vi hade en när maken fyllde 40, det var kul men förstås en massa jobb och när han fyllde 50 drog vi ju iväg istället. Jag är lite ambivalent till fest, gillar den lite mindre, lugnare samtidigt som det är galet kul om det bli dans! Och avskyr att sova borta på fest ;=) Vi har gemensam midsommar med kompisgäng sen ett antal år här runtikring där vi bor, det brukar bli lagom och man kan gå hem när man vill…. kram Milla