Sonen har hängt med oss igår och en bit in på denna dag. Han förvarnade innan att han skulle vilja ha lite råd.
I bilen på hemvägen från shoppingturen igår pratade vi om det han ville bolla med oss. Han är visserligen snart 28 år, men vill ändå ha lite input. Han pluggar till civilingenjör (IT) och har det delikata bekymret att han i princip kan välja mellan tre olika jobberbjudanden. Tre helt olika it-konsult-uppdrag hos tre helt olika typer av företag. Han fick först berätta om jobben och hur hans tankar går innan vi sa våra tankar.
Jag är så stolt över förtroendet och stolt över att han värdesätter våra synpunkter. Tror att det beror på att vi inte brukar tala om vad ungarna SKA göra eller inte göra och vägrar hamna i den fällan att påverka för mycket. Jag ger gärna råd och bollar och vrider och vänder och säger fördel med si och fördel med så o s v, mera på coach-nivå. Jag vill att beslutet ska vara deras eget. Att de ska ska känna efter i magen, lägga till förnuft och kloka tankar och sen våga fatta beslut. Jag tror att det stärker den egna personligheten och stärker tryggheten i att ha vägt in alla aspekter de kunde komma på för att fatta beslut. Sen måste det vara okej att ändra sig också, om det inte blev som man tänkt sig.
Vi har verkligen tagit det lugnt idag. Har tittat på Vasaloppet och pysslat lite med bloggen. Nu har han åkt hem och vi fortsätter vår lugna söndag. Under tv’n står en liten bricka med minikaktusar och ljus.
Jag hade såna där svarta randiga ljus för säkert 10 år sen. Tyckte så mycket om dem, och har letat med ljus och lykta (haha) efter nya. Blev så glad när jag hittade på Blomsterlandet för några veckor sedan.
Nu ska vi nog streama nåt avsnitt av nåt vi inte sett under veckan. Innan det är dags att krypa till kojs.
Må bäst!
6 Comments
Camilla
6 mars, 2016 at 06:05Fint att få såna förtroenden! Ett gott betyg på föräldraskapet 🙂
Lena
7 mars, 2016 at 06:56Jag blev så glad att han ville bolla med oss! Och jag hoppas att vi lyckats lite 🙂
Katarina
6 mars, 2016 at 08:53Hallå där!
Nu är jag hemma igen o har läst ikapp lite..;)
Vilka massa heeelt underbara bilder du tagit på allt i från fransiga tulpaner till vinglas med snö på…;)
Vilka kloka ord och underbart att få det förtroendet.
Jag försöker också ”coacha” så mycket som möjligt men jag tror jag kan ha en tendens att vilja deras bästa lite fööör mycket…så att jag gärna vill tala om hur de ska/borde göra…
Jobbar på det där att vara så som du beskriver att du är.
Jag lyckas ibland och ibland inte…..det är svårt… våra barn är så himla olika med…
den ena som en öppen bok och den andra mer som en mussla…..den ena kan älta hur många gånger som helst och den andra tycker bara att man tjatar…haha..
inte lätt alls….;)
Ni verkar ha en underbar relation till era barn!
Kram Katarina
Lena
7 mars, 2016 at 06:57Haha, och jag har tre heeelt olika ungar. Inte lätt det där. En gör så gott en kan 🙂
Ekenäsliv
6 mars, 2016 at 10:04Så klokt så!
En sak som jag hoppas min dotter får med sig är att man ska agera när något inte känns rätt. Nu är det ju mer på den nivån liksom då hon inte är så stor och ska ta stora beslut själv.
Men det här skolbytet har ju blivit så bra och det vill jag att hon ska ha med sig en dag… Att när något inte känns bra och man reagerar på något så ska man agera och göra något åt saken och inte bara acceptera något som man tycker är fel.
Det har jag med mig och det vill jag att hon med ska ha med sig.
Hoppas sonen kommer fram till ett beslut som känns bra för honom!
Kram Anna
Lena
7 mars, 2016 at 06:58Ja, precis. Förhoppningsvis får hon med sig det. Särskilt eftersom det verkar bli så bra! Då får hon ju ett positivt minne av det.