Jag är nog inte normal. Jag går från det ena rummet till det andra. Stannar upp och undrar vad tusan det var jag skulle göra. Det händer ju mig också, tänker du. Ja, det hände mig också tidigare. Men kanske en gång i kvartalet och inte fem gånger om dagen som nu. Då räckte det oftast också att jag stannade upp nån sekund och sen kom jag på det, men nu kommer jag inte på förrän jag går tillbaka och funderar en stund.
Jag tittar på handlingsnotan och läser tre saker. Lägger ner notan i fickan, åker 10 minuter till affären. Försöker komma på vad som stod på listan. Helt svart i huvudet. Tar fram listan och läser igen. Lägger ner listan i fickan och går in i affären. På 30 sekunder har jag glömt igen. Hur svårt kan det vara att komma ihåg tre saker?!
Jag försökte mig på lite socialt umgänge. En födelsedagsmiddag. Inte för att jag måste, inte för att jag borde och inte för nån annans skull. För att jag så gärna ville försöka. Efter en dryg halvtimme fick vi åka hem, jag med världens hjärtklappning, skakande och tårarna sprutande. Bara rakt upp och ner utan anledning. Ibland känns huvudet som på bilden. Kokande rött!
Mycket märklig känsla för en som sällan gråter, är van att sällan glömma nåt, van att leverera, van att ha högt tempo, van att vara social.
Så nä, jag är nog inte normal än. Jag fortsätter med mitt Skalman-tempo här hemma varvat med promenader. Tålamod, tålamod. Hur frustrerande det än känns!
Må bäst!
11 Comments
Ekenäsliv
2 december, 2016 at 11:06Fina Lena…
Jag kan inte bara scrolla förbi dina ord. Läser varje ord med vördnad.
För jag förstår faktiskt vad du menar. Har varit där med.
Och just handla var en av de värsta sakerna för mig. Tycker fortfarande inte om det.
Men det blir bättre, men det tar tid.
Ge dig det. Det är vad du behöver.
Va rädd om dig!
Varm kram Anna
PS: Du är visst normal, du är en stark person, men just nu är du väldigt väldigt skör.
Lena
3 december, 2016 at 07:51Åh, tack snälla fina Anna!
Karin Härjegård
2 december, 2016 at 11:22Jo, du är normal. Bara väldigt trött och slutkörd. Låt hjärnan vila. Med vila och återhämtning kommer den att orka igen. Och hela du också. Var rädd om dig.
Lena
3 december, 2016 at 07:52Ja, förmodligen är jag väldigt slutkörd. Mer än jag förstått! Tack!
Maria
2 december, 2016 at 02:16DU är NORMAL. Dock en normal kvinna som är totalt slut. Har kört på och varit duktig, jätteduktig för länge. Nu är det din tur att vila och det rejält. Förstår att det känns konstigt men det är tid för vila nu.
Hoppas du kan njuta något av advent och att du känner dig bättre så småningom.
Varm kram till dig från mig
Maria
Lena
3 december, 2016 at 07:53Ja, precis, duktig är mitt mellannamn. Typ. Tack, Maria, för fina ord!
Milla
2 december, 2016 at 06:56Åh käraste vän – det är ju inte svårt att förstå att det är stooor utmattning i kropp o hjärna. Det tar lång tid att hamna där har jag förstått, tid som kanske inte märks men det behövs massa av den att återhämta sig. Inte inrutad, bestämd tid utan den som bara är. Du är. Det är nog just nu. Kram kram i mångfald!!
Lena
3 december, 2016 at 07:53Japp, har jobbat på det i typ 35 år så… Tack, Milla!
Karin
2 december, 2016 at 10:23Jo då, du är helt normal även om du inte känner dig normal just nu. Kroppen är smart som signalerar något till dig. Vi har en förmåga att ignorera de små signalerna och då måste kroppen alarmera ordentligt. Typ flash-lights! Så stanna upp och vänta. Vila och ta det lugnt även om det är tråkigt. Vi tar en fika snart! Kram
Lena
3 december, 2016 at 07:54Japp, nu har jag verkligen fått flash-lights blinkandes så jag blir alldeles bländad. Tack Karin! Jag hoppas vi kan ses snart!
Camilla
3 december, 2016 at 07:50Vila vila vila! Helt normalt att kropp och hjärna säger ifrån när man verkligen behöver och måste vila… men otrevligt ändå… Sköt om dig!!!