Orden kommer verkligen inte fram. Vet inte vad jag ska säga. Kan verkligen inte sätta ord på nåt så grymt och meningslöst som terror.
Äldsta sonen jobbar på Sveavägen. Han fick inte lämna byggnaden på några timmar och såg poliser med dragna vapen springa in i byggnaden. Det var några jobbiga timmar, då vi blev uppdaterade med vad som skedde, innan han till sist kunde gå ut och ta sig till Karlberg för att ta tåget.
Jag försöker förstå. Brukar alltid försöka förstå varför folk agerar som de gör. Men såna här saker som terrorattacker fattar jag verkligen inte. Vad har dessa personer gått igenom tidigare i livet för att dels klara av att utföra nåt liknande och dels tycka att det är okej!? Man kan inte må bra när man kliver över en sån gräns. Kan inte nån bara ge dem lite mera kärlek så kanske de mår lite bättre, tänker jag.
Må bäst!
No Comments