DÄR JAG BÄST FINNER AVKOPPLING

 

Det är där. Det är där i skogen och vid strandkanten jag bäst finner avkoppling. Det räcker nästan med att jag drar på mig vandringskläderna och packar ryggan så börjar lugnet infinna sig.

 

Kroppen har lärt sig när det är dags

 

Kroppen har väl lärt sig efter två års vandrande. Den vet att när de där kläderna kommer på så väntar nåt härligt. Precis som A’s hund. Så fort han hör ljudet av bältet som sitter i mina vandringsbyxor så slår han knut på sig själv och vet inte var han ska ta vägen. ”Tjohooo, nu är det snart skogen som gäller”! Typ.

 

Naturen ändrar sig oavbrutet

 

Även om vi ofta går i samma naturreservat så känns det nytt varje gång. Det är omväxlande natur. Leden går  ömsom i skogsterräng och ömsom längs Mälaren. Dessutom ändrar sig ju naturen oavbrutet.

 

Att stanna upp en stund i vandringen, gå ner till strandkanten och bara andas är guld värt.

 

Att leta en plats för att slå läger

 

Här hade vi tänkt slå läger, men det var alldeles för blåsigt för att det skulle vara skönt.

 

Eftersom jag hade en förkylning på gång så gick vi inte mer än 2-3 km och väldigt långsamt. Vi passerade några rastplatser, men alla var blåsiga. Sista chansen var vid badplatsen.

 

Och faktiskt så var det vindstilla just där vid eldstaden. Såååå mysigt! Jamen ni ser ju! Höstsol, pyssel med veden för att få eld, eldens sprakande och sen pyssel med maten. Här och nu. Hikefulness. Love it!

 

Det där första-hjälpen-kit’et, som jag alltid bär med mig, kom till användning.

 

Så kan det gå när en av oss envisas med att skära korven så här istället för att använda skärbrädan… 😉

 

Till sist så blev det i alla fall en god frilufts-lagad lunch.

 

 

Och sen det här då. Hur charmigt är det att ta med kaffe i termos och hur charmigt är det att koka direkt på plats?! Att ta fram muggen med deciliter-märkning, diskutera hur mycket vatten det var man skulle ha nu igen, diskutera hur många mått vi hade förra gången då det blev för starkt, att hålla koll så det inte kokar över, låta det sjunka och sen hälla upp rykande färskt kokkaffe med den här utsikten! Aaaahhh! Det är avkoppling det! Det är Gott för själen det!

Må bäst!