VINTERSKOG I VILA OCH ISANDE KALLA VÅGOR

 

Det är nåt meditativt över vinterskog i vila. Skogen liksom bara står där och väntar. Vilar. Laddar för nästa säsong. Står där och ger oss besökare skydd mot busväder.

 

Jag blev så glad när A föreslog att vi skulle ta en vandringstur i Härjarö naturreservat. Det var länge sen vi var ute på en tur. Och efter en massa stillasittande och tung julmat, så var det verkligen efterlängtat.

 

Vi kom till naturreservatet vid 11 då det var omväxlande sol och moln. Vi gick en bit genom skogen. Då vi kom fram till favvo-platsen var den upptagen så vi knatade vidare till nästa rastplats.

 

En av rastplatserna som vi brukar passera. Bryggan är uppdragen och väntar på varmare tider.

 

Vi tog en fikapaus och jag suktade efter solen som strålade bakom bukten.

 

Lite sol fick jag allt på mig där. Så ljuvligt att bara sitta där och tomglo mot horisonten.

 

Efter en liiiten stund på klippan, för att fota, drog jag mig tillbaka till A och satte mig på bänken intill honom. Vi plockade sen ihop och chansade på att gå tillbaka till den plats som var upptagen tidigare. Vi hade tur, de skulle precis gå!

 

De hade grillat så vi sa att de kunde lämna eldstaden. Det var bara för oss att lägga på lite flera vedklabbar för att få en härlig eld, utan kämpande mot fukten.

 

Där satt vi i ett par timmar. Småpratade, pysslade med elden, gjorde mat och bara njöt av solen och vågornas försiktiga kluckande.

 

Hur ogärna man än vill det så har även en sån här härlig annandag jul ett slut. Solen dalade snabbt så det var bara att packa ihop och gå tillbaka till bilen.

 

Det var riktigt mysigt att värma glögg och krypa upp i A’s soffa efter en toppenhärlig dag ute.

Må bäst!