JAG BEHÖVDE EN TUR I SKOGEN

Jag kände att jag behövde en tur i skogen. Jag hade ett uppdämt behov och i lördags fick jag en extra anledning att ge mig ut.

Vi packade en fika-rygga och tog oss till Dyarna i Enköping. Ett litet friluftsområde, eller vad jag nu ska kalla det, intill lasarettet.

Det var rätt ruggigt och kallt väder. Mulet och bara några få plusgrader. Men det gjorde inte så mycket.

Vi knatade på och kom fram till urskogen, som ligger där innanför gärdesgården, och svängde in.

Ja, som framgår av skylten, denna urskog har lämnats orörd sedan 40-talet.

Grönskan är fantastisk. Jag vet inte varför, men jag tycker den är extra påtaglig just där. Man blir liksom helt omsluten av naturens gröna täcke.

• 

• 

• 

Efter att vi tagit oss igenom urskogen, sedan gått via en annan liten skog och vidare över en lång spång, så kom vi fram till Enköpingsån.

Vi stannade till vid en bänk och plockade upp fikat.

Just vid den tiden, kl 13 i lördags, hade det utlysts ett event. De som ville kunde hedra Angeliqas minne och sedan dela bilder och text på en FB-sida. Vad kunde passa bättre än att ta en liten vandringstur, att få närkontakt med naturen, och att hälla upp kaffe i Vandringsbloggen-kåsorna!? Exakt samtidigt som många många andra över hela landet gjorde nåt liknande. Fint!

Efter en stund var det ändå dags att packa ihop.

Vi strosade vidare längs ån och begav oss hemåt.

Må bäst!